Jag gillar inte gröna ärtor, gör du?

Ser ni er själva som öppna för nya idéer och intryck? Jag ser mig själv så. Och jag hoppas att jag lever efter det oxå. Jag testar gärna nya grejer och jag är öppen för förslag med det mesta. Mat, upplevelser, filmer, musik och... ja till och med sex. Det står ju varje person fritt att välja hur man vill leva sitt liv och hur man gör sina val, eller hur?

Som nåra av er vet så är jag ju inte alltid så logisk i saker som jag gör. När jag blev arbetslös och stod vid ett vägskäl i livet så valde jag en ganska svår väg. Jag böt "karriär". Och när jag skulle flytta tillbaka till Sthlm så köpte jag mig en husvagn... kanske föga "normalt" enligt vissa normer.

Jag bor inneboende hos en kompis när jag är 35 år... uuuhhh! Ja, man kan ju tycka att man borde ha eget boende i min ålder. Jag har väntat länge på att bilda familj. Kanske för länge, så det går mig förbi... kanske. Men jag gav mig inte in i det tidigare i livet för jag var inte mogen för det. Sen att jag snart är övermogen... det ingick inte i planen... ;)

Men så har jag ju varit en stor förespråkare för Viktklubb, iallafall när man pratar om att man vill gå ner i vikt. Talriksmodellen och ökad motion. Det är ju en ganska "normal" inställning till kost och träning tror jag. Mindre in i systemet än vad man gör av med. Så är det ju.

Jag har testat GI, Viktväktarna, Viktklubb, Cambridge, Modifast, Naturdiet, Atkins, LCHF... you name it. Allt för att hitta ett sätt att leva. Jag är matmissbrukare i perioder i mitt liv. Så är det och det kanske inte är så himla trevligt alltid att erkänna. Men så är det och jag har dessutom en del gener i släkten som påvisar att vi har lätt att gå upp i vikt.

För mig, och här vill jag faktiskt vekligen säga att det gäller för MIG, så har alla "dieter" varit en tillfällig lösning på ett problem. Jag var väldigt duktig under en period i mitt liv. Jag hade en vän som jag tränade med och jag sprang till och med midnattsloppet två gånger, åkte tjejvasan och sprang musruset. Jag gick ofta till korpen och tränade med min vän. Det var en bra tid i mitt liv! Men det gav oxå en insikt i att det krävdes SÅ mycket för mig att hålla just det där. Det var ett ständigt dåligt samvete och ett ständigt räknande av kalorier. Det funkade, men tog väldigt mycket tid.

Jag har testat GI under en tid och kände inte alls att jag tyckte om det. Det var inte min grej alls. Så alla dessa pulver... Kul? nej. Gott? Nej inte särskillt. Effektivt? Ja, mycket. Jag har kört det i perioder och det har fungerat bra för mig. Jag kan inte träna lika mycket som jag kanske borde och det är självklart att långa perioder utan riktig mat kan sätta sig lite på psyket. Man blir kanske ÄNNU mer fixerad av mat än vad som är hälsosamt.

Nu senast i våras så körde jag ju LCHF. En ganska debaterrad "diet". Idioti, sekt, sjukt... kalla det vad du vill. Men jag började intressera mig för det då mamma läste en del om det eftersom det har visat sig fungera bra för diabetiker. I början, när jag inte visste nånting om det tyckte jag det verkade helt sjukt. På riktigt. Men så läste jag mer och satte mig in i det. Jag tänkte: vad fan, man kan inte förkasta nåt man inte testat! Så jag testade. Och det passade mig bra!

Det är lite extremt i början när man lägger om kosten, det är det. Men är det inte det om man går från mat till pulver? Eller från fet mat till lågkalorimat? Omställningen till den nya kosten tar lite tid... men det spelar ingen som helst roll i min värld om det är omställning till GI, VV, VK eller LCHF... Det är en period och sen släpper det.

Idag hamnade jag i en tråd på Familjeliv där just LCHF förkastas. Jag blir ganska trött... om man inte VET alla fakta, säg då inte att det är skit. För en person fungerar det att köra VV för en annan passar GI och en tredje kör Raw Food... Är det verkligen inte lite skit samma VAD vi stoppar i oss om vi mår bra av det? Eller? Är det verkligen så fruktansvärt intressant att lägga sina egna tvivel på andras axlar?

Jag vet inte helt och hållet vad jag vill ha sagt... men det fokuseras alldeles för mycket på rätt och fel kost tycker jag. Alla är eniga om att om man lever på pizza mår man inte helt hundra efter ett tag... men om vi då hittar ett sätt att inta vår föda som passar just oss själva... Exakt VART ligger problemet då? Om LCHF passar mig och VV passar min granne... ok, exakt vart ligger problemet? Om en kompis är vegeterian och en annan förespråkar GI, varför då försöka få vegeterianen att äta kött eller GI-förespråkaren att skippa kött?

Om vi här lägger in ordet jämställdhet vid lunchbordet så kanske jag får fram vad jag vill ha sagt. Vi är så olika allihop och vi tycker om olika färger, bilar, väder, filmer, musik, möbler, klimat... ja you name it. Är det då så fruktansvärt konstigt att vi mår bra av och tycker om oilka mat?

Lite  less är jag på alla dessa varningar om vad man får cancer av och sen helt plötsligt INTE får cancer av... Vad jag borde och inte borde stoppa in i min mun... Låt mig få tycka och tänka vad jag vill, jag låter ju dig göra det.

Jag gillar inte gröna ärtor, gör du?