Allt på en gång

Ja nu händer det mycket. Strax innan jul blev det klart att Erik har fått nytt jobb. Han ska börja som konsult inom datanätverk och det kommer nog bli kanon för honom. Han har funderat länge på att byta jobb, inte för att han inte trivts utan mer för utmaningen i att söka sig vidare från högskolan där han undervisat i just nätverksteknik.

Han börjar sitt nya jobb den 1:a februari vilket gjorde mig rätt så stressad först. Att påbörja ett nytt jobb så där på slutet av graviditeten... mjaaa... det kändes inte helt bra för mig. Vi pratade mycket om det och allteftersom så kändes det bättre. Jag blockerade mig nog lite först, men så släppte det och vi enades om att så länge vi har varann så kommer vi fixa det.

Den ena delen var när han skulle börja, den andra var att jobbet han fått är på ett företag i Norrköping. Ok... vi var alltså tvungna att ta ställning till om vi ville flytta. Mitt upp i allting. Jag var även här väldigt avig och ville INTE lämna Jönköping innan bebisarna kommit. Jag har min trygghet i läkarna här, barnmorskan och de kontakter inom vården som varit så viktiga för mig i allt vi varit med om senaste året. Jag har även mitt jobb här och jag trivs med det, med kollegorna och allt.

Jag ville inte flytta. Men så diskuterade vi kring allt... jag kom fram till att mest troligt så kommer ju jag gå hem på heltid innan förlossningen omkring samma tid som Erik skulle börja sitt nya jobb. Sen är det så att Erik tagit tjänstledigt från sitt jobb för att testa detta nya och planen är ett han ska tillbaka till Jönköping inom ett år ungefär. Det företaget han fått jobb på finns även i Jönköping nämligen.

Så när vi började ta ner allt i mindre delar så insåg jag ju att det året som vi planerar vara i Norrköping kommer jag ju vara hemma, så det spelar ju ingen roll egentligen vart jag är hemma nånstans. Det finns fördelar för mig med Norrköping, det är närmare till mina syskon i Stockholm och även många av mina vänner bor ju där. Det blir närmare upp till Dalarna där Eriks familj finns och även Jenny.

Vi flyttar från Jönköping för en tid och bor i Norrköping. Jag är lite orolig för flytten och allt som kommer med det, men å andra sidan så kan jag ju varken packa, bära eller packa upp. Så jag kan mest sitta och peka. Och det löser sig :) Vi har lyckats få tag på en hyreslägenhet i Norrköping, vilket gick över förväntan smidigt. Vi har sålt lägenheten här i Jönköping. DET svider lite då vi båda tycker väldigt mycket om den. Men vi resonerade som så att vi kommer ju ändå inom inte allt för lång framtid behöva ha lite större. Så vi tänkte att det här var bästa just nu så får vi kika på vad vi vill ha senare när det är dags.

I dessa frågor har vi nu landat och känner oss trygga med alla delar. Skönt, men mycket som kommer hända framöver!

Igår var det den fjärde kollen av tvillingarna i magen. Vi fick träffa "min" läkare och det känns alltid tryggt. Han är så lugn och trygg i hela sitt sätt så jag blir mindre nervös när jag träffar honom. Undersökningen gick prima, båda killarna for runt och hade skoj där inne. Vi fick se en av dem öppna munnen och grimasera lite, det var tufft! Dom är lika stora, har lika mycket fostervatten och följer sina kurvor jättefint! Superskönt att få det beskedet!

Sen pratade vi om hur jag mådde och i ärlighetens namn mår jag ju inte så bra. Jag har svårt att sitta de 4 timmarna jag jobbar, får väldigt ont i bäcken och rygg. Sammandragningarna blir värre när jag inte kan vila så mycket som jag behöver. Jag sover väldigt dåligt när jag har ont och då mår jag jätteilla dagen efter... så det blir lite moment 22. Smärta, sammandragningar, sover illa, illamående... sen börjar det om igen. Så Erik och min mamma har varit rätt tydliga med vad dom tycker, det är dags att prioritera att försöka må så bra som möjligt varje dag.

Igår ställde sig även läkaren bakom dem så jag bestämde mig för att göra dem till viljes. Det tog emot, men jag inser ju att det är ju båda jag själv som lider och de närmaste får ju se och hantera det oxå. Så igår blev det 100% sjukskrivning. Känns nu efteråt som ett bra beslut men jag hade problem med känslan gentemot jobbet. Att gå hem redan nu. Men idag känns det verkligen som om jag gjorde rätt. Jag åkte till jobbet idag och städade av mitt skrivbord och plockade bort lite av mina privata saker. Fixade även med mailen och lite sånt. Fick säga hej då nu för ett tag mm... Och sen jag kom hem har jag knappt kunnat gå. Så ok, det är nog dags.

Nu blir det till att vila, vila och vila. Kanske packa nån kartong en dag när jag har en bra dag. Jag har förhoppningsvis minst 13-14 veckor kvar tills bebbarna kommer, så tid finns det till att förbereda mig och även att bli grå av tristess antar jag :) Får lyssna på ljudbok och kolla film... eller nåt.

Hormoner och oro

Igår hade jag en rätt dålig dag. Mådde illa hela dagen, jag gör det av och till. Inte varje dag men lite så där varannan. Jag sov dåligt natten till igår med. Det brukar höra ihop lite grann. Kände mig deppig och nere hela förmiddagen och en bit in på dagen. Antar att hormonerna gör sitt till även dom.

Jag fick en massa jobbiga tankar och kände mig så maktlös. Börjar väl kanske så smått inse att jag kommer nog må ganska ruttet mot slutet av graviditeten. Jag är tung och otymplig redan nu och det lär ju inte bli bättre direkt. Jag känner av knäna redan, ryggen värker och jag kan inte göra mycket så drar magen ihop sig och protesterar. Ibland känns det även som träningsvärk i magen, antar att det är växtvärk.

Framåt eftermiddagen så tog jag mig kragen, jag duschade och gav mig ut på stan för att hämta lite paket. Jag hade köpt lite begagnade bebiskläder på Tradera innan jul och nu börjar dom komma på posten efter alla röda dagar. Det kändes lite bättre när jag fick sitta och packa upp paketen, alla dessa små kläder som på nåt sätt gör att det börjar kännas verkligt. Men det är inte helt lätt att släppa oron och tankarna på de små i magen.

Dom två lever iallafall loppan där inne. Det står att nu kan man märka lite sovmönster hos bebisarna och att dom oftast är vakna ungefär samma tider. Och om det stämmer så är dom i så fall kvällspigga OCH morgonpigga. När jag sitter/ligger och kollar på TV på kvällen så lever dom om ordentligt. Sen när jag vaknar på morgonen så tycks dom tycka "Wooohooo, är du vaken nu!?"

Idag ska vi försöka packa upp och städa undan efter ledigheterna. Vi började igår, men blev inte klara riktigt. Det är ju SÅ tråkigt att städa och plocka. Dessutom så blir jag så himla trött av att vara igång.

Måste även börja göra lite listor på vad vi behöver handla och fixa med. Känns lite övermäktigt... men nån gång måste jag ju börja.