En tuff vår och andra tankar

Sen mitt förra inlägg har det hänt SÅ mycket. Det mesta är inte så upplyftande faktiskt men jag vill börja med att berätta att barnens utveckling går fortsatt framåt! Det händer massor och framför allt Lucas kommer på nya vägar att göra sig förstådd varje dag. 

Han tar hjälp av bilder för att komma på i huvudet vad det är han vill men använder många ord verbalt för att kommunicera med oss. Jag vet inte om det går att föreställa sig det om man själv inte varit i våra kläder. Känslan av att ens barn knäcker koder kring det sociala och kring språket. Vi har inte vetat om det nånsin kommer att bli så. Men, idag känner jag mig säker på att båda barnen kommer att kunna kommunicera med oss och omvärlden på ett sätt som inte innebär att mottagaren är kunnig i teckenspråk eller så.

Den. Känslan. Är. Magisk.

I övrigt då. Ja våren har varit otroligt tuff. I samband med påsk så havererade i princip allt. Eriks ork var slut. Min ork fanns knappt. Barnen krävde massor och det var möten hit och dit, tider att passa, blanketter att fylla i, skolor att prata med, habilitering, mera möten, mera samtal... 

Vi kämpade på allt vad vi kunde men det höll inte ihop. Så vi fick skala ner livet till det allra mest basala. Äta, sova, ta hand om barnen och försöka ta oss upp igen. Sakta, sakta. Vi är inte uppe än, men det blir bättre. Jag är sjukskriven igen tyvärr, när Erik tog slut la jag in en extra växel som jag egentligen inte hade och efter ett tag så gick det inte mer. Men det är ju så att när en av oss tappar orken så tar den andra vid, det är ju så och måste vara så. Men utan reserver så går det tyvärr inte så länge. 

Jag hoppas på att det så småningom blir lite lättare och en del hopp står till skolan faktiskt. Att hösten kommer innebära att vi liiiite  liiite grann kan släppa det pedagogiska arbete som vi gör vaaaaaaarje dag. Vi visar, tränar, vägleder, tränar, visar, tecknar, visar bilder, tecknar, tränar och vägleder... Och lite till. Vi använder ju i princip 4 språk parallellt. Jag tror och hoppas på att en stor del av det arbetet kommer vara i skolan från i höst. Av pedagoger som kan mer och kan fånga upp barnen på ett helt annat sätt än vad vi är kapabla till. 

Min förhoppning är att min roll kommer bli att vara deras mamma lite mer enbart. Jag kommer alltid, så länge jag lever, att vägleda och visa dem vägar i livet så klart. Men jag känner att min främsta uppgift är att vara deras mamma och det känner jag att jag eftersatt lite grann. Jag vill leka med dem och busa, sjunga och dansa med dem. Det har tyvärr ibland fått stå tillbaka en del då orken inte funnits. Jag har lagt otroligt mycket energi på att vara allt det andra, att förbereda dem för livet. Och just den biten tror jag att skolan gör bättre än jag.

Vi har haft överlämningssamtal med förskolan, skolan och samordnaren på kommunen. Mycket bra! Jag har ju alltid tyckt att vår förskola är bra och att dom mött upp oss på ett mycket proffsigt sätt. Missförstånd ibland, men det är ju oundvikligt. Genomgången från förskolans sida var mycket gedigen och både skolan och samordnaren blev mycket imponerade av förskolans arbete. Underlagen från förskolan är så himla bra och jag tror att skolan kommer vara väl förberedda för killarnas ankomst!

Samordnaren på kommunen sa att så här bra överlämning har dom aldrig haft, vilket i sig är ju tråkigt för alla de barn och mottagande skolor som inte haft detta underlag. Men det känns ju underbart att vi och förskolan har gett barnens skola bra verktyg att börja med. Sen kommer det vara ett detektivarbete ändå att lära känna killarna ändå, men så är det ju alltid. 

Och mitt i allt detta så är jag så evinnerligt glad att barnen fick möjlighet att gå på särskola. Kan inte ens föreställa mig att barnen skulle klara av en enda förmiddag i en vanlig klass. Än mindre hålla sig på skolgården eller sitta med vid lunchen. Nej särskolan kommer kunna möta upp dem och ge dem all tid dom behöver att landa i skolmiljön. Om det sen visar sig längre fram att det går att byta till vanlig skola med anpassning, ja då tar vi det då.

Nya tider med skola, taxi och en massa förändringar väntar. Men först lite sommarlov och förhoppningsvis en fin sommar!

Det man sår får man skörda

Ja just nu känns det så! Vi har sått och sått, gödslat och gallrat. Väntat, vattnat och väntat ännu mer. Valt bland olika fröer och hoppats på att det ska börja gro. Snart. Imorgon? Om en vecka?

Men så kommer dagen då man ser skotten där på ytan, små små gröna och inte på alla ställen. Lite här och lite där. Vissa frön har grott, andra inte. Vi vattnar lite till, gödslar och tänder en extra lampa där det verkar som att det ändå tar fart.

Mitt upp i allt så vecklar det ut sig blad, stjälkarna skjuter fart och det blir grönare och grönare!

Vad jag pratat om? Barnens utveckling i att kommunicera!! På väldigt kort tid har vi sett att allt arbete, allt slit och alla timmar av nötande gett resultat. I nästan tre år har vi jobbat med att försöka öppna deras dörrar och ge dem verktygen att kommunicera. Nu börjar vi se, höra och märka att det gett resultat. Varje dag nu kommer det fler och fler ord, vi får fler och fler stunder då vi har ögonkontakt med barnen och där vi samspelar på en helt annan nivå.

Båda barnen förstår på ett helt annat plan, dom kan ta ett nej och dom accepterar läget på ett annat sätt. Deras fantasi har andra dimensioner, lager och dom kan föreställa sig saker på ett annat sätt. Deras humor och inlevelseförmåga är större och mer utvecklad. Alltså, det händer SÅ mycket just nu.

Mitt i allt detta måste jag försöka stanna upp, tänka till och faktiskt inse att det är jag, vi, jag och Erik som gjort detta! Pedagogerna på förskolan har sån stor del i detta dom med, jag är så tacksam för allt arbete dom lägger på att vägleda och hjälpa våra barn. Det känns euforiskt att höra sitt barn be om vatten vid matbordet. Det är en känsla som är svårt att beskriva att uppleva hur de små fröna man sått äntligen kikar upp ur marken och visar att vi gjort rätt! Dessa underbara barn som på ett sätt lever i samma värld som oss, men på så många sätt har en helt egen värld. Det är verkligen intressant att glänta på deras dörr och få kika in. Möta dem och dela deras värld! 

God fortsättning! Äntligen vardag!

Nu är ledigheterna över och vardagen är igång igen. SÅ. SKÖNT. I vår familj fungerar det allra bäst att vi har vanlig vardag. Att samma rutiner rullar på och både vi och barnen vet vad vi har att vänta under dagen. Så denna vecka är nästan som vanligt, förutom att barnen var lediga igår då eftersom det var röd dag.

Jul och nyår flöt på ändå denna gång tycker jag. Vi försökte verkligen att se till att vi kom ut och lekte på förmiddagen, precis som dom gör på förskolan. Även en sväng på eftermiddagen om det var ok väder. Vi gjorde som tidigare år att baren inte fick alla julklappar på julafton utan vi spridde ut del lite under dagarna vi var hemma. Vi har märkt att det fungerar bäst eftersom dom då har tid att leka med sina leksaker ordentligt och inte blir stressade av att det kommer nya i en strid ström efter varandra.

I år var faktiskt båda barnen intresserade av paketen, vilket var jättemysigt! Dom klarade av att öppna och hade även lite förväntan i blicken när dom fick sina paket. Det är första gången och vi blev nästan tårögda av att se det. Dom höll inte fokus så länge, men ändå. Vi fick se våra barn öppna paket och ha en förväntan över vad som finns inuti, så underbart!  

Vi har kommit på vår nya grej inför jul: Beställa catering för julmaten! Vi testade det i år och det var ju heeeeelt suveränt! Bara att åka och hämta, upplagt på fina små fat och anpassat i mängd för hur många vi var. Det enda jag gjorde var att koka potatis och värma på köttbullar, korv och jansson. När vi ätit klart så delade vi upp det som var kvar och när vi sen var ensamma igen hade vi ytterst lite kvar i kylskåpet. Tänk alla år man lekt tetris med alla fat, burkar och lådor hur länge som helst. Till slut får man slänga för det inte gått åt. Man slipper alla timmar i köket veckan innan dessutom. 

Jag har alltid gillat dom där timmarna, men sen barnen kom så känner jag inte alls samma glädje utan mer stress och press. Och det här var verkligen sååååå skönt, bara duka fram och dra av plasten. Så trevligt! Jag hade gjort inlagd sill och mamma hade gjort sin kycklinglevermousse, det var liksom allt. Och inte saknade vi något heller. Kostade 250 kr per person, så värt det!

Vi gjorde så att barnen åt lunch vid sin vanliga tid och vi dukade fram vår mat till 14. Då fick barnen lite fika/mellis och var nöjda med det, vi kunde äta i lugn och ro och barnen grejade lite med sina julklappar. Tyvärr missade vi Kalle Anka då vi inte fick snurr på vart man kunde streama det och vi höll på att äta det sista... men vi struntade i det och barnen kollar inte heller :) Det fick gå för denna gång!

Nyåret var lugnt och städat. Eriks mamma kom över och åt mat, sen var det mest bus med barnen och efter att dom somnat spelade vi tv-spel. Vid nåt tillfälle där så smällde det som fasen ute och vi tittade lite på varann... Är klockan 12 redan? Gott nytt år! Sen spelade vi vidare :) Bailey lyfte inte ens på huvudet när det smällde, varken då på tolvslaget eller vid nån annan tidpunkt. Jätteskönt. 

Den hunden är verkligen ingen vinterhund! Hahahaha! Hon är en liten fryslort, latmask och ingen regnfantast! Jag har aldrig haft täcke på mina hundar tidigare, förutom om det varit AS-kallt eller att dom ska sitta i bilen en stund när det är kallt. Men Bailey tror nog att hon är gjord av socker och smälter bort i regn. Dessutom kan man absolut inte gå nån längre promenad alls om temperaturen passerat under noll. Inte ens med fleecetröja, varmt täcke eller både och. Inte heller utan, det är INTE att tänka på! Har man henne inte kopplad så vänder hon hemåt innan man ens kommit ut ur området, man kan få med henne om man säger till på skarpen. Men hon njuter absolut inte av att gå promenaderna just nu :)

Det fungerar bättre om vi åker nånstans allihop, även om både jag och Erik går med henne. Då är det lite roligare. Men allra helst ska man ligga i vår säng och mysa hela dagen, leka med bollar inne eller tigga godis. Jag har införskaffat fleecetröja, regntäcke, vintertäcke och reflextäcke. Inget är nåt problem för henne att ha på sig, inte heller kombinationer av dem. Men ute vill hon inte vara oavsett. Hon är verkligen en sommarhund :) Sola och röja i trädgården är hennes grej. Gullhunden! 

Hon löpte här i november och det var ingen rolig historia. Hon blev väldigt påverkad och var inte sig själv på ett bra tag. Låg och väldigt avslagen. Åt ganska dåligt och ville inte göra nånting. Hon blödde massor och städade inte upp efter sig alls. Ett tag undrade jag om hon fått livmoderinflammation för jag tyckte att det luktade illa om löpet. Men det var inget sånt. Vi bestämde att hon ska kastreras nu när löpet är över och skendräktigheten inte längre märks av. Vi tror att hon kommer må mycket bättre av det. Det är ju bara två gånger om året, men eftersom hon blev så påverkad under så lång tid känns det mest rättvist för henne att slippa det. Både för hennes skull och för vår skull, vi tror det blir bättre för oss allihop. 

Barnens julklappsöppning :)

Sommar

Vinter :)