Viktigt meddelande!

Jag ska aldrig nånsin steka kött igen!

Slut på meddelandet.

Eller så här va. Jag lagar ju gärna mat. Tycker själv att jag kanske inte är så dålig på det heller. Det blir oftast ätligt mer än väl. Inte så ofta nån klagar så där. Men kött, det är jag inget vidare på. Alltså steka typ en bit kött i stekpannan. Nötkött. Fläsk fixar jag bra. Det blir oftast saftigt och gott. I den mån det blir det med fläsk. Och kyckling kan jag oxå steka. Men nötkött... naaaahhhh. Det blir inte bra. Inte så där mört och fint som det ska bli.

Men så i lördags så skulle vi äta lite gott kött och dricka rödvin. Jag köpte rostasfilé, det som på restaurang heter "tournedos". Oxfilén var snordyr så det blev ingen sån. Jag hade lite ångest över att jag skulle hem och förstöra den. Men så kom jag på att jag sett på Sveriges mästerkock för nåra veckor sen och dom skulle steka kött (eller om det var Masterchef, jag minns inte). Dom skulle steka en blodig, en medium och en genomstekt.

Dom stekte bara yta på köttet i pannan, sen satte dom in dem i ugnen. Stektermometer hade dom och kollade dem med sen. Jag har ju en sån! En stektermometer!

Men med min sedvanliga köttpanik så gav jag Erik ansvaret för köttet. Han stekte väldigt fin yta på bitarna och så tjoffade han in stektermometern i den tjockaste biten. In i ugnen och så tog vi ut dem efter typ 7-8 minuter när de hade bra innertemperatur. Filén fick vila lite och sen mumsade vi.

SATAN i gatan vad mört och fint! Lite café de parissås till det och grönsaker... GOSH! Så nu är Erik utnämnd till köttchef i vårt kök. Aldrig att jag steker kött igen, för jag kan inte laga dem så där. Så grymt gott!

Så min Erik kan inte bara sjunga i duschen, han kan steka kött oxå! ;) 

Tillsammans

Idag hämtade jag Blessins urna. Fy fasen vad tungt! Att det kan göra så ont ända in i själen... Min finaste pinscherflicka! Det är jättejobbigt att hantera sorgen efter henne. Det är så mycket som kommer på en gång. Hon var den jag hade kvar. Hon fanns där alltid och lite till. Nu är hon borta.

Men det finns en liten tröst i att mina älskade pinschersnuttar nu är tillsammans i himlen. Dom har varandra tills jag kommer. För jag vet att jag kommer träffa dem igen när jag flexar ut. Skönt att veta att deras änglaliv fortsätter där uppe i luddet. Allt godis dom kan äta och bara gröna gräsmattor att ligga och sola på. Ghibli drar nog ett par repor i skogen och Blessin letar daggmask :)

I sommar åker jag och Erik till Gotland och tar deras aska med oss. Dom ska få sin sista vila i havet vid Högklint. Det tog ett tag innan jag landade i det, men det känns helt rätt att ha dem där. Havet kan jag ju besöka vart som helst, Gotland kommer alltid vara en plats som jag återkommer till och jag tror att dom kommer trivas där. Men huvva så svårt att släppa taget om dem där och då. Det känns ändå som att det är ett bra ställe och en sak som kan göra sorgen lite lättare. För det här är nåt som satt djupa spår, dom fattas mig SÅ starkt. Kan man nånsin älska en hund på samma sätt igen?

Kanske kommer det en ny hund in i mitt liv, så småningom kanske... Men just nu känns det som att jag aldrig igen kommer skaffa hund och utsätta mig för det här.

Ghibli och Blessin, ni är mina hjärtegryn. Vi ses hos morfar uppe i luddet sen!

Ni finns i mitt hjärta mina älsklingar, saknar er båda...

Vårtecken :)

Idag var jag i förrådet och hämtade mina vår och sommarjacker. Det gillas! Tror inte jag kommer kunna använda dem än på nåra veckor, men skit samma. Det SKA bli vår nu.

Nästa vecka har jag ett jobbmöte bokat igen. Känns najs. För att fördriva tiden spånar jag på en ny hemsida. Vill ha den i Wordpress, så jag kikar lite på mallar för att få inspiration. Känns som en uppdate vore bra. Det är en del som behöver göras om. Nu när jag har en sån däringa duktig Erik som kan en massa programmering så kan jag ju lära mig massor.

Har dessutom köpt en domän till kennelsidan med. Så nu kan jag separera kenneln och portfolion bättre. Blir kanon! När jag väl kommer till skott :)

Ny vecka

Tisdag och ny vecka. Idag fick jag lov att ta tag i lite praktiska saker som legat med ett sånt där "måste" över sig. Nu är det gjort. Jobbigt men nödvändigt. Den ena grejen var att fylla i Blessins livskadeanmälan. Känns bra att ha gjort det men det är så klart jobbigt att ta tag i allt det som gäller henne. Jag saknar henne så det gör ont.

En fri och glad pinscherflicka, finaste :)

Jag börjar så smått känna mig lite frustrerad på det här med jobb. Det borde inte vara så svårt! Men det är svårt att få komma och visa upp sig och det är svårt att få besked. Men jag ger inte upp. Idag sökte jag två jobb till som fanns på platsbanken. Där känner jag att man måste stå ut ganska mycket för att synas, men det hoppas jag att jag kan göra vid rätt tillfälle. Det finns nåra ställen till som jag spontanansöka till under veckan. Sen måste jag ringa runt och kolla de jag har dialog med. Skulle vara skönt om det ordnade sig. Typ snart.

Om nån har tips eller kontakter här i faggorna så säg gärna till :)