Sen mitt förra inlägg har det hänt SÅ mycket. Det mesta är inte så upplyftande faktiskt men jag vill börja med att berätta att barnens utveckling går fortsatt framåt! Det händer massor och framför allt Lucas kommer på nya vägar att göra sig förstådd varje dag.
Han tar hjälp av bilder för att komma på i huvudet vad det är han vill men använder många ord verbalt för att kommunicera med oss. Jag vet inte om det går att föreställa sig det om man själv inte varit i våra kläder. Känslan av att ens barn knäcker koder kring det sociala och kring språket. Vi har inte vetat om det nånsin kommer att bli så. Men, idag känner jag mig säker på att båda barnen kommer att kunna kommunicera med oss och omvärlden på ett sätt som inte innebär att mottagaren är kunnig i teckenspråk eller så.
Den. Känslan. Är. Magisk.
I övrigt då. Ja våren har varit otroligt tuff. I samband med påsk så havererade i princip allt. Eriks ork var slut. Min ork fanns knappt. Barnen krävde massor och det var möten hit och dit, tider att passa, blanketter att fylla i, skolor att prata med, habilitering, mera möten, mera samtal...
Vi kämpade på allt vad vi kunde men det höll inte ihop. Så vi fick skala ner livet till det allra mest basala. Äta, sova, ta hand om barnen och försöka ta oss upp igen. Sakta, sakta. Vi är inte uppe än, men det blir bättre. Jag är sjukskriven igen tyvärr, när Erik tog slut la jag in en extra växel som jag egentligen inte hade och efter ett tag så gick det inte mer. Men det är ju så att när en av oss tappar orken så tar den andra vid, det är ju så och måste vara så. Men utan reserver så går det tyvärr inte så länge.
Jag hoppas på att det så småningom blir lite lättare och en del hopp står till skolan faktiskt. Att hösten kommer innebära att vi liiiite liiite grann kan släppa det pedagogiska arbete som vi gör vaaaaaaarje dag. Vi visar, tränar, vägleder, tränar, visar, tecknar, visar bilder, tecknar, tränar och vägleder... Och lite till. Vi använder ju i princip 4 språk parallellt. Jag tror och hoppas på att en stor del av det arbetet kommer vara i skolan från i höst. Av pedagoger som kan mer och kan fånga upp barnen på ett helt annat sätt än vad vi är kapabla till.
Min förhoppning är att min roll kommer bli att vara deras mamma lite mer enbart. Jag kommer alltid, så länge jag lever, att vägleda och visa dem vägar i livet så klart. Men jag känner att min främsta uppgift är att vara deras mamma och det känner jag att jag eftersatt lite grann. Jag vill leka med dem och busa, sjunga och dansa med dem. Det har tyvärr ibland fått stå tillbaka en del då orken inte funnits. Jag har lagt otroligt mycket energi på att vara allt det andra, att förbereda dem för livet. Och just den biten tror jag att skolan gör bättre än jag.
Vi har haft överlämningssamtal med förskolan, skolan och samordnaren på kommunen. Mycket bra! Jag har ju alltid tyckt att vår förskola är bra och att dom mött upp oss på ett mycket proffsigt sätt. Missförstånd ibland, men det är ju oundvikligt. Genomgången från förskolans sida var mycket gedigen och både skolan och samordnaren blev mycket imponerade av förskolans arbete. Underlagen från förskolan är så himla bra och jag tror att skolan kommer vara väl förberedda för killarnas ankomst!
Samordnaren på kommunen sa att så här bra överlämning har dom aldrig haft, vilket i sig är ju tråkigt för alla de barn och mottagande skolor som inte haft detta underlag. Men det känns ju underbart att vi och förskolan har gett barnens skola bra verktyg att börja med. Sen kommer det vara ett detektivarbete ändå att lära känna killarna ändå, men så är det ju alltid.
Och mitt i allt detta så är jag så evinnerligt glad att barnen fick möjlighet att gå på särskola. Kan inte ens föreställa mig att barnen skulle klara av en enda förmiddag i en vanlig klass. Än mindre hålla sig på skolgården eller sitta med vid lunchen. Nej särskolan kommer kunna möta upp dem och ge dem all tid dom behöver att landa i skolmiljön. Om det sen visar sig längre fram att det går att byta till vanlig skola med anpassning, ja då tar vi det då.
Nya tider med skola, taxi och en massa förändringar väntar. Men först lite sommarlov och förhoppningsvis en fin sommar!
