Jag har kommit på varför Blessin har lagt sig till med att sjunga så fint när jag går hemifrån. Ibland tar det lite tid att få polletten att ramla ner :)
Pratade med grannen då för ett par veckor sen, hennes hund (dom bor under oss) har börjar skälla väldigt mycket när den är ensam. Att det varit en jobbig period för henne på jobbet och att hunden börjat tröttna på att vara ensam. Vi stod en stund och pratade och hon var lite bekymrad över att det hade blivit så mycket värre. Den har alltid skällt, men nu har det blivit värre under sommaren.
Jag tänkte inte på det då precis, men så idag när jag skulle lämna henne ca 2 timmar när jag skulle träna så hade hunden skällt i kanske 3 timmar redan när jag skulle gå. Blessin är lite störd av den där hunden märker jag. Hon går och ställer sig vid dörren och kollar, lyssnar och ibland morrar hon när den har sina omgångar med uppjagade skall.
Blessin har väl aldrig riktigt gillat att vara ensam, eller rättare sagt det gör väl ingen, men det har fungerat bra ett par timmar. Halva arbetsdagar har aldrig varit nåt problem och jag lämnar aldrig henne mer än så heller. 4 timmar känns som max. Och det har fungerat bra. Men så nu sista två månaderna har det varit tillfällen då hon sjungit som en näktergal när jag kommer hem. Inte skäller, utan ylar och gråter som om världens undergång är nära. Inte varje gång, men ibland.
Det kan inte jag acceptera alls. Jag vill inte vara rädd att hon ska yla och leva rövare om jag går till affären. Så sista veckan har jag lagt in träningspass för henne. Jag har gått iväg korta svängar och gjort hela proceduren som "vi brukar". Och sen har jag börjat med att ignorera henne när jag kommer hem. Hon blir alltid väldigt uppspelt och far runt. Nu får hon bara "gå och lägg dig" och så får hon ligga en liten stund tills hon lugnat ner sig. I måndags efter träningen så sjöng hon så fint så fint, men idag när jag kom hem så var hon tyst.
Men jag kan faktiskt se ett samband med att hunden under börjat med sitt skällande, för Blessin triggas väldigt lätt av andra hundar. Så vi får hoppas att träning och envishet kan ta oss förbi all detta. Jag har satt upp en lapp i porten att jag håller på och tränar med henne och vilken våning vi bor på, så ingen tror att det är Blessin som skäller dagarna i ända. För det är ju inte så att hon skäller och lever om som den hunden. Men jag tror att hon triggas lite av den om hon är ensam.
Men idag var hon tyst iallafall, så det är bara att fortsätta träna och lägga in mer ensamstunder. Det är bar att kunna jobba hemifrån, men det ger färre rutiner för just såna här saker.
torsdag 29 november 2012
onsdag 28 november 2012
Tvålkopp!
Shit vad halt det var ute idag! Helt galet. Först regnade det... sen snöade det... och sen vart det kallt. När vi gick prommis på eftermiddagen så var det rena isgatan. Blessin klarar sig ju ganska bra, men jag for runt som en inoljad säl i ett badkar.
Jag har hittat kängor som har dubbar på undersidan. Icebug heter dom. Skulle vilja prova såna! Vet ju att det krävs så lite för att drutta på röven när det fryser på och dom börjar skrapa vägarna. Skorna är skitdyra, men troligtvis en bra investering. Ska se om jag kan kolla på såna nästa gång jag åker ner till Jönköping. Här i Borlänge vet jag inte om dom finns.
Nu ska jag ut och halka lite igen, håll tummarna för att jag är hel när jag kommer in :)
Jag har hittat kängor som har dubbar på undersidan. Icebug heter dom. Skulle vilja prova såna! Vet ju att det krävs så lite för att drutta på röven när det fryser på och dom börjar skrapa vägarna. Skorna är skitdyra, men troligtvis en bra investering. Ska se om jag kan kolla på såna nästa gång jag åker ner till Jönköping. Här i Borlänge vet jag inte om dom finns.
Nu ska jag ut och halka lite igen, håll tummarna för att jag är hel när jag kommer in :)
söndag 25 november 2012
Saknad och förväntan
Helt galet vad jag saknar Erik. Det var ju inte mer än ett par dagar sen jag åkte hem från honom, men det känns som hur många dagar som helst. Och det är verkligen HUR många dagar som helst kvar tills vi ses igen. DET är tråååååkigt! Vi ses den 14:e på kvällen... och det är långt dit. Kanske blir det sent på kvällen oxå, för Erik skulle eventuellt på kurs eller vad det var den dagen.
Men då, när vi ses nästa gång så ses vi länge, det gillas! Då ska vi iväg på en liten överraskning han och jag. Igen :) Fast denna gång är det jag som fixat lite. Han gissar och gissar, men han kan inte lita på vad jag säger. Han hittade ju på en massa ledtrådar till mig som inte stämde, så nu är det payback. Än så länge är han inte så nära. Han brändes lite med en fråga men så tappade han tråden.
Det ska bli roligt! Hoppas bara inte att han tycker att jag hittat på tråkiga saker. Det känns lite pirrigt just av den anledningen. Men, det blir vad det blir nu :) Och jag tror vi kommer få trevligt! Ska kika på hundvakt till lilla loppan oxå, hon kan inte vara med på alla grejer vi ska göra. Om det krisar, så går det. Men helst inte. Mest för hennes skull faktiskt. Sen får hon ju vara med ända tills Erik åker hem igen. I januari :) Det gillar jag. En hel månad nästan. Like it!
Sen hoppas jag att en del annat reder ut sig i veckan. Jag vill inte skriva så mycket om det, men det är inga dåliga saker utan mer möjligheter och förhoppningsvis öppningar. Intressant vecka! Hoppas jag. Det är mycket i mitt lilla huvud just nu faktiskt, funderingar och planer. Mycket som hänger i luften och bara väntar på att få ett avslut. Kul!
Köpte lite julklappar i helgen med! Iiii! Till Erik. Jag brukar vara ute i sista minuten annars... ALLTID. Men nu tyckte jag att jag inte skulle vara det. Så det blev lite klappar. Nu är de inslagna och väntar på julafton.
Julafton... Vet ni vad? Jag kommer kanske få vakna med en (nästan) naken man i min säng i år. Ha! Det var ett tag sen på julafton ska jag säga! Mysigt. Ser fram emot det. Ser fram emot alla mornar som jag vaknar intill honom... men just julafton är lite speciellt för mig.
HELT galet förresten att det är en månad kvar till julafton bara. En månad. Vart tog hösten vägen? Och vart är vintern? Varken kyla eller snö än. Men det kommer väl kanske så småningom. Allt har sin tid :)
Men då, när vi ses nästa gång så ses vi länge, det gillas! Då ska vi iväg på en liten överraskning han och jag. Igen :) Fast denna gång är det jag som fixat lite. Han gissar och gissar, men han kan inte lita på vad jag säger. Han hittade ju på en massa ledtrådar till mig som inte stämde, så nu är det payback. Än så länge är han inte så nära. Han brändes lite med en fråga men så tappade han tråden.
Det ska bli roligt! Hoppas bara inte att han tycker att jag hittat på tråkiga saker. Det känns lite pirrigt just av den anledningen. Men, det blir vad det blir nu :) Och jag tror vi kommer få trevligt! Ska kika på hundvakt till lilla loppan oxå, hon kan inte vara med på alla grejer vi ska göra. Om det krisar, så går det. Men helst inte. Mest för hennes skull faktiskt. Sen får hon ju vara med ända tills Erik åker hem igen. I januari :) Det gillar jag. En hel månad nästan. Like it!
Sen hoppas jag att en del annat reder ut sig i veckan. Jag vill inte skriva så mycket om det, men det är inga dåliga saker utan mer möjligheter och förhoppningsvis öppningar. Intressant vecka! Hoppas jag. Det är mycket i mitt lilla huvud just nu faktiskt, funderingar och planer. Mycket som hänger i luften och bara väntar på att få ett avslut. Kul!
Köpte lite julklappar i helgen med! Iiii! Till Erik. Jag brukar vara ute i sista minuten annars... ALLTID. Men nu tyckte jag att jag inte skulle vara det. Så det blev lite klappar. Nu är de inslagna och väntar på julafton.
Julafton... Vet ni vad? Jag kommer kanske få vakna med en (nästan) naken man i min säng i år. Ha! Det var ett tag sen på julafton ska jag säga! Mysigt. Ser fram emot det. Ser fram emot alla mornar som jag vaknar intill honom... men just julafton är lite speciellt för mig.
HELT galet förresten att det är en månad kvar till julafton bara. En månad. Vart tog hösten vägen? Och vart är vintern? Varken kyla eller snö än. Men det kommer väl kanske så småningom. Allt har sin tid :)
onsdag 21 november 2012
På väg hem igen
När jag skrev i söndags så var jag inte hemma som i Borlänge-hemma. Jag var hemma igen i Jönköping. Nu sitter jag på tåget hem från Sthlm dit jag tog mig med buss från Jönköping. Det blev nåra dagar extra pga ett möte som jag fick möjlighet till. Det kom en liten möjlighet till ett möte som jag inte kunde missa. Men som tur var så hade jag både jobbtelefon och jobbdator med mig så jag har kunnat jobba från Jönköping, perfekt!
Det är en sak som faktiskt är väldigt bra med dagens teknik, även om inte allt är bra, att det är enkelt att resa och jobba samtidigt. Iallfall om man inte jobbar som snickare eller röris :) Mitt jobb fungerar perfekt att kombinera med resande vilket är bra då det tar ett antal timmar att ta sig ner till Erik (till exempel) och jag åker ju tåg eller buss. Köra själv och jobba är väl SÅ DÄR. Men åka tåg/buss funkar klockrent :)
Nu kommer ett sånt där stycke text som kanske kan uppfattas som gnäll, men det skiter jag i. Ni som inte orkar läsa kan hoppa till nästa stycke. Jag hatar att åka ifrån Erik. Jag blir vemodig och lite påverkad redan dagen innan jag åker (eller han ska åka). Det känns så fel och det blir så uppenbart att vi trivs med varann. Det är enkelt att umgås med honom, vi bara är. Och det känns hur bra som helst. Han fyller i dom luckor jag har och jag tror att jag fyller i hans :) Men det blir jobbigare och jobbigare att skiljas åt och nu hoppas jag faktiskt att det inte dröjer länge förrän vi kan vara i samma stad och dela mer än helger och korta perioder. Så är det! Jag längtar efter honom i samma sekund som jag skiljs från honom. Men det är väl så det är bara just nu. Och det är väl så det ska vara, på sätt och vis. Skönt ändå att känns så här, det är verkligen häftigt att vara kär igen!
Hur som helst, är på väg tillbaka till Borlänge, Blessin kommer hem på fredag. Dte är skönt att vara utan henne ett tag, men lika härligt är det att få hem henne igen. Göran tar med henne i bilen upp från Stockholm, han ska till sin lilla familj i Rättvik. Så han är så snäll att ta med henne upp när han ändå åker förbi. Han ville visst ha lite mat oxå, så det kan han väl få :)
Blessin ska jag nog köpa nåt gotte till oxå, hon kan behövas mutas lite när hon kommer hem. Hon älskar mig ännu mer om jag mutar henne lite :) Kanske lite leverstuvning... eller spagetti och köttfärssås. Vi får se vad det kan bli till den lilla prinsessan.
Det är snart jul hörrni! Det är väl kul? Visst är det första advent på söndag? Då blir det stake! I fönstret alltså. Har inga julgardiner... borde jag ha det? Äääähhh... dte går bra ändå. Jag kan ha mina gröna fina i köket. Det går bra det. Men lite ljus och annat pynt kam man väl plocka fram, har nåra fina ljusslingor som man kan hitta på nåt skoj med. Ska kanske dra med mig Jenny och kolla på lite krafs att ploppa upp i fönstrena. Nån mer blomma kanske? Aja, det visar sig.
Oooops! Fel av mig, inte advent på söndag. I Jönköping fanns det både stakar och stjärnor i fönstrena så jag trodde ju att dom fuskat med ett par dagar... men det var ju snarare många dagar! Så ingen advent nu på söndag. Check!
Det är en sak som faktiskt är väldigt bra med dagens teknik, även om inte allt är bra, att det är enkelt att resa och jobba samtidigt. Iallfall om man inte jobbar som snickare eller röris :) Mitt jobb fungerar perfekt att kombinera med resande vilket är bra då det tar ett antal timmar att ta sig ner till Erik (till exempel) och jag åker ju tåg eller buss. Köra själv och jobba är väl SÅ DÄR. Men åka tåg/buss funkar klockrent :)
Nu kommer ett sånt där stycke text som kanske kan uppfattas som gnäll, men det skiter jag i. Ni som inte orkar läsa kan hoppa till nästa stycke. Jag hatar att åka ifrån Erik. Jag blir vemodig och lite påverkad redan dagen innan jag åker (eller han ska åka). Det känns så fel och det blir så uppenbart att vi trivs med varann. Det är enkelt att umgås med honom, vi bara är. Och det känns hur bra som helst. Han fyller i dom luckor jag har och jag tror att jag fyller i hans :) Men det blir jobbigare och jobbigare att skiljas åt och nu hoppas jag faktiskt att det inte dröjer länge förrän vi kan vara i samma stad och dela mer än helger och korta perioder. Så är det! Jag längtar efter honom i samma sekund som jag skiljs från honom. Men det är väl så det är bara just nu. Och det är väl så det ska vara, på sätt och vis. Skönt ändå att känns så här, det är verkligen häftigt att vara kär igen!
Hur som helst, är på väg tillbaka till Borlänge, Blessin kommer hem på fredag. Dte är skönt att vara utan henne ett tag, men lika härligt är det att få hem henne igen. Göran tar med henne i bilen upp från Stockholm, han ska till sin lilla familj i Rättvik. Så han är så snäll att ta med henne upp när han ändå åker förbi. Han ville visst ha lite mat oxå, så det kan han väl få :)
Blessin ska jag nog köpa nåt gotte till oxå, hon kan behövas mutas lite när hon kommer hem. Hon älskar mig ännu mer om jag mutar henne lite :) Kanske lite leverstuvning... eller spagetti och köttfärssås. Vi får se vad det kan bli till den lilla prinsessan.
Det är snart jul hörrni! Det är väl kul? Visst är det första advent på söndag? Då blir det stake! I fönstret alltså. Har inga julgardiner... borde jag ha det? Äääähhh... dte går bra ändå. Jag kan ha mina gröna fina i köket. Det går bra det. Men lite ljus och annat pynt kam man väl plocka fram, har nåra fina ljusslingor som man kan hitta på nåt skoj med. Ska kanske dra med mig Jenny och kolla på lite krafs att ploppa upp i fönstrena. Nån mer blomma kanske? Aja, det visar sig.
Oooops! Fel av mig, inte advent på söndag. I Jönköping fanns det både stakar och stjärnor i fönstrena så jag trodde ju att dom fuskat med ett par dagar... men det var ju snarare många dagar! Så ingen advent nu på söndag. Check!
söndag 18 november 2012
Vilken helg!
Ja, så är vi hemma igen efter överraskningsresan. Jag var totalt bortkollrad redan inne i Jönköping. Jag kollade inte alls på skyltarna när vi körde ut, jag hade fått veta att vi skulle till Vadstena. Eller rättare sagt så hade jag gissat på det och Erik hade inte nekat till det. Jag hade kollat på en karta att det var 1h15 minuter till Vadstena.
Erik pratade med jämna mellanrum flitigt om både ditten och datten. Vi hade jättetrevligt! Efter ett tag så kom jag på att vi hade kört mer än 1,5 timme. Hmmmm! Och då precis så passerade vi en skylt där det stod "Halmstad, Ljungby". Men hallå! Precis efter så kom det skylt med Helsingborg.
Då vart det ju klart att vi INTE åkte norrut iallafall. Och SÅ roligt tyckte Erik att det var :) Han hade totalt kollrat bort mig! Ingen koll alls.
På vägen ner sa ha att vi skulle bo lite enkelt. Jag gissade på vandrarhem. Jo precis, på vandrarhen skulle vi bo.
Så resan tog slut vid hamnen i Helsingborg. Där låg det ett stort fint hotell som hette Elite Hotell Marina Plaza. Jahaja! Enkelt my ass!
Ett litet snett leende och en hotellrumsdörr senare så avslöjades att alla ledtrådar jag fått var villospår! Inte en siffra rätt. Eller jo! Vi skulle vara nära vatten, det stämde. Men allt annat var bara blindskott, bah! Totalt förd bakom ljuset var jag. Men lika glad var jag för det! Det var en hörnsvit med soffgrupp och hela kittet. Det fanns en stoooor säng, bulliga kuddar, morgonrockar, jacuzzi för två, champagne, choklad, fruktfat och... tre röda rosor! Finaste Erik hade fixat så mysigt! Eller hotellet hade fixat det... men ni fattar :)
Fredagen spenderades knallandes på Helsingborgs gator och middag på Bishops Arms. Champagne och jacuzzi på kvällningen. På lördagen åkte vi båten över till Helsingör, strosade runt där, fikade, shoppade lite. Väl tillbaka i Helsingborg käkade vi pizza och köpte med oss plockmat upp på rummet. Vi hade en underbart trevlig kväll som avslutades i sängen med MMA på tv.
Underbara dagar! Riktigt mysigt och fantastisk skönt att få vara med den där människan :) Han har små äss i rockärmen som han plockar fram då och då, den lille rackarn. Men det är härligt! Han gör mig fånigt glad!
Erik pratade med jämna mellanrum flitigt om både ditten och datten. Vi hade jättetrevligt! Efter ett tag så kom jag på att vi hade kört mer än 1,5 timme. Hmmmm! Och då precis så passerade vi en skylt där det stod "Halmstad, Ljungby". Men hallå! Precis efter så kom det skylt med Helsingborg.
Då vart det ju klart att vi INTE åkte norrut iallafall. Och SÅ roligt tyckte Erik att det var :) Han hade totalt kollrat bort mig! Ingen koll alls.
På vägen ner sa ha att vi skulle bo lite enkelt. Jag gissade på vandrarhem. Jo precis, på vandrarhen skulle vi bo.
Så resan tog slut vid hamnen i Helsingborg. Där låg det ett stort fint hotell som hette Elite Hotell Marina Plaza. Jahaja! Enkelt my ass!
Ett litet snett leende och en hotellrumsdörr senare så avslöjades att alla ledtrådar jag fått var villospår! Inte en siffra rätt. Eller jo! Vi skulle vara nära vatten, det stämde. Men allt annat var bara blindskott, bah! Totalt förd bakom ljuset var jag. Men lika glad var jag för det! Det var en hörnsvit med soffgrupp och hela kittet. Det fanns en stoooor säng, bulliga kuddar, morgonrockar, jacuzzi för två, champagne, choklad, fruktfat och... tre röda rosor! Finaste Erik hade fixat så mysigt! Eller hotellet hade fixat det... men ni fattar :)
Fredagen spenderades knallandes på Helsingborgs gator och middag på Bishops Arms. Champagne och jacuzzi på kvällningen. På lördagen åkte vi båten över till Helsingör, strosade runt där, fikade, shoppade lite. Väl tillbaka i Helsingborg käkade vi pizza och köpte med oss plockmat upp på rummet. Vi hade en underbart trevlig kväll som avslutades i sängen med MMA på tv.
Underbara dagar! Riktigt mysigt och fantastisk skönt att få vara med den där människan :) Han har små äss i rockärmen som han plockar fram då och då, den lille rackarn. Men det är härligt! Han gör mig fånigt glad!
måndag 12 november 2012
Snart så!
79 timmar kvar tills jag får gosa med Erik igen, nedräkningen har börjat. På fredag ska jag få min överraskning! Då åker vi nånstans och jag vet inte vad vi ska göra :) Roligt! Här är ledtrådarna:
- Gris
- Det är ett tema på resan
- Det har inte med djur att göra
- Vi ska inte utomlands
- Vi ska inte flyga eller åka båt
- Det kommer finnas andra där
- Jag ska ta med bekväma skor
- Jag behöver en varm jacka och kanske långkallingar
- Jag behöver ett ombyte "fina" kläder
- Vi ska inte till Ullared
- Vi ska inte till Göteborg
- Vi sover två nätter på samma ställe
- Jag ska packa minimalt för att det "kan vara lämpligt"
- Jag behöver inga badkläder (tur, för jag tvättade sönder bikinin efter Kroatien)
- Vi ska åka ca 1h20min från Jönköping
lördag 10 november 2012
Min fina hund!
Jag får varje vecka nån liten rapport från valpköpare som har en hund efter Blessin. Det kan vara ett mail, ett meddelande på FB eller en taggning i ett foto. Det är så häftigt! Hennes barn finns spridda i landet och utomlands, det är skitroligt att se och höra ifrån dem lite nu och då.
Idag fick en av hennes avkommor i Norge sitt sista cert och blev Norsk Champion! Grattis Tiine och Luke! Det var hennes 17:e avkomma som tog championat på utställning. Hon har 18 avkommor med titlar, hela 45 titlar totalt på dessa. Och det är bara de officiella, sen finns det olika vinnartitlar och klubbtitlar som nåra av dem har ett antal. Hon gör mig stolt varje dag!
Och ni valpköpare gör mig stolt varje dag! Även ni som inte haft intresse för utställning eller andra tävlingar. Det finns många av er som gör andra saker med era hundar, ni tränar dem och ger dem ett riktigt bra liv! Jag är så glad för att ni tar så väl hand om alla era hundar, ni är bäst!
När jag och Cathrine hämtade Blessin på Arlanda var det en väldigt storögd pinscherflicka som inte gärna ville gå ur buren. Men så med lite köttbulle så gick det bra. En prommis i gräset och så satta jag mig på huk. Det var då hon kastade sig upp i mitt knä och har väl mer eller mindre blivit kvar där. Där och då kunde jag inte riktigt föreställa mig hur stor del av mitt liv hon skulle komma att bli. Jag blir lite sentimental nu känner jag, men hon är min lilla sessa!
Vackerstumpan :)
Idag fick en av hennes avkommor i Norge sitt sista cert och blev Norsk Champion! Grattis Tiine och Luke! Det var hennes 17:e avkomma som tog championat på utställning. Hon har 18 avkommor med titlar, hela 45 titlar totalt på dessa. Och det är bara de officiella, sen finns det olika vinnartitlar och klubbtitlar som nåra av dem har ett antal. Hon gör mig stolt varje dag!
Och ni valpköpare gör mig stolt varje dag! Även ni som inte haft intresse för utställning eller andra tävlingar. Det finns många av er som gör andra saker med era hundar, ni tränar dem och ger dem ett riktigt bra liv! Jag är så glad för att ni tar så väl hand om alla era hundar, ni är bäst!
När jag och Cathrine hämtade Blessin på Arlanda var det en väldigt storögd pinscherflicka som inte gärna ville gå ur buren. Men så med lite köttbulle så gick det bra. En prommis i gräset och så satta jag mig på huk. Det var då hon kastade sig upp i mitt knä och har väl mer eller mindre blivit kvar där. Där och då kunde jag inte riktigt föreställa mig hur stor del av mitt liv hon skulle komma att bli. Jag blir lite sentimental nu känner jag, men hon är min lilla sessa!
Vackerstumpan :)
 |
| AU Ch SE Ch NORD VW-11 Kaitler Haggiths Blessin |
fredag 9 november 2012
Pussel
Visst är det ett skönt mönster på pussel? Jag tycker både formen på bitarna och hur dom passar ihop känns så härligt. Sen är det ganska rogivande att lägga pussel oxå, men just formerna på bitarna är så mysiga tycker jag.
Sen är det lite så att jag har alltid sett livet lite grann som ett pussel. Man letar efter bitar som passar och som går att lägga in i ett mönster. Och alla livspussel är ju så olika, när det väl är lagt så ser alla väldigt olika ut. Sen tror jag att det finns en mening med varje bit. Att den passar just i ditt pussel.
Oj det blir väldigt filosofiskt nu känner jag. Men jag gillar pussel! Det är snyggt och det är härligt med pussel. Dom mjuka kanterna, kombinationen mellan vinklar och mjuka former. Gillar't!
 |
| Är det inte underbart med pussel? |
Sen är det lite så att jag har alltid sett livet lite grann som ett pussel. Man letar efter bitar som passar och som går att lägga in i ett mönster. Och alla livspussel är ju så olika, när det väl är lagt så ser alla väldigt olika ut. Sen tror jag att det finns en mening med varje bit. Att den passar just i ditt pussel.
Oj det blir väldigt filosofiskt nu känner jag. Men jag gillar pussel! Det är snyggt och det är härligt med pussel. Dom mjuka kanterna, kombinationen mellan vinklar och mjuka former. Gillar't!
Jag har inte barn
Nej, jag har inte fått möjlighet att bli mamma, även om jag under de senaste åren längtat väldigt starkt. Jag kan inte föreställa mig hur det känns att ha barn, det kan jag inte. Min systers barn är jag väldigt nära och även Cathrines barn har jag varit väldigt nära. Tyvärr har avståndet gjort att jag inte träffat dem på länge.
Så jag kan inte veta hur det känns att ha barn, leva med barn och förlora ett barn. Men när jag läser om den här flickan som försvann igår och hittades tidigt i morse... så gråter jag. Dels för det fruktansvärda som föräldrar och andra anhöriga måste gå igenom, dels för flickans skull... vilken rädsla och ångest hon måste upplevt. Men även för alla barnföräldrars skull. Hur klarar man av att släppa iväg sitt barn till skolan efter detta?
Inte ens när det är morgon, ljus och rörelse ute så ska man kunna känna sig trygg med att ens barn kan gå till skolan. Det är debatter och diskussioner om curlingföräldrar... ja, jag kan förstå att man som förälder inte kan släppa oron att det ska hända ens barn något.
När jag var barn så gick jag ca 900 meter till min skola. Jag minns det som längre, men nu när jag mäter så är det 900 meter. Jag kunde hitta på en massa roligt på den vägen, det fanns massor med ställen att gömma sig på och hitta på bus. Och det fanns massor med ställen där nån skulle kunnat bara ta mig. Men på riktigt så tror jag inte att min mamma kände den oron som föräldrarna gör idag. Inte för att hon inte brydde sig så klart, utan för att det hände inte så mycket "på den tiden". Jag gick i lågstadiet på mitten av 80-talet och det känns inte som att vi behövde vara oroliga för att det skulle hända så mycket på väg till skolan.
Om jag någonsin blir mamma så hoppas jag att jag kan bo så att barnet har nära till skolan. Jag tror inte på curlandet med barn, men jag är rädd att den dagen jag har en liten flicka eller pojke så kommer jag inte våga låta barnet gå nån längre bit på egen hand. Jag har alltid sagt att man måste ge barn frihet och förtroende för att dom ska bli självständiga och klara av saker på egen hand. Men vågar man det numera?
Usch jag gråter av sorg när jag läser om hur rädd flickan var... och jag gråter av glädje när jag läser att hon är hemma igen. Även om jag inte har barn, så kan jag föreställa mig hur tacksamheten inte har några gränser gentemot Missing people och deras volontärer. Självklart har polisen gjort sitt, men om inte alla dessa människor varit ute kanske den här mannen som hade flickan hade sluppit genom nätet och tagit med henne från Göteborg.
Så hatten av för alla ni som var ute och deltog i sökandet efter Anna igår och inatt, ni är fantastiska!
Så jag kan inte veta hur det känns att ha barn, leva med barn och förlora ett barn. Men när jag läser om den här flickan som försvann igår och hittades tidigt i morse... så gråter jag. Dels för det fruktansvärda som föräldrar och andra anhöriga måste gå igenom, dels för flickans skull... vilken rädsla och ångest hon måste upplevt. Men även för alla barnföräldrars skull. Hur klarar man av att släppa iväg sitt barn till skolan efter detta?
Inte ens när det är morgon, ljus och rörelse ute så ska man kunna känna sig trygg med att ens barn kan gå till skolan. Det är debatter och diskussioner om curlingföräldrar... ja, jag kan förstå att man som förälder inte kan släppa oron att det ska hända ens barn något.
När jag var barn så gick jag ca 900 meter till min skola. Jag minns det som längre, men nu när jag mäter så är det 900 meter. Jag kunde hitta på en massa roligt på den vägen, det fanns massor med ställen att gömma sig på och hitta på bus. Och det fanns massor med ställen där nån skulle kunnat bara ta mig. Men på riktigt så tror jag inte att min mamma kände den oron som föräldrarna gör idag. Inte för att hon inte brydde sig så klart, utan för att det hände inte så mycket "på den tiden". Jag gick i lågstadiet på mitten av 80-talet och det känns inte som att vi behövde vara oroliga för att det skulle hända så mycket på väg till skolan.
Om jag någonsin blir mamma så hoppas jag att jag kan bo så att barnet har nära till skolan. Jag tror inte på curlandet med barn, men jag är rädd att den dagen jag har en liten flicka eller pojke så kommer jag inte våga låta barnet gå nån längre bit på egen hand. Jag har alltid sagt att man måste ge barn frihet och förtroende för att dom ska bli självständiga och klara av saker på egen hand. Men vågar man det numera?
Usch jag gråter av sorg när jag läser om hur rädd flickan var... och jag gråter av glädje när jag läser att hon är hemma igen. Även om jag inte har barn, så kan jag föreställa mig hur tacksamheten inte har några gränser gentemot Missing people och deras volontärer. Självklart har polisen gjort sitt, men om inte alla dessa människor varit ute kanske den här mannen som hade flickan hade sluppit genom nätet och tagit med henne från Göteborg.
Så hatten av för alla ni som var ute och deltog i sökandet efter Anna igår och inatt, ni är fantastiska!
torsdag 8 november 2012
Ny bok inladdad
Min bra-iga Michael Connelly-bok tog slut precis innan jag gick ut på kvällis. Typiskt! Men så hade jag en till med Mickey Haller. Mycket bra! Det blir perfekt att börja på den imorgon på morgonpromenaden. Det är en av de bästa sakerna med ljudböcker, att man kan ta med dem på promenaderna. Skönt att få lite sällskap i örat och bra sätt att gå lite längre. Är det en bra bok så kan jag gå långt och knalla på rätt bra. Win-win :)
Gjorde för övrigt en grymt god kyckling idag. Lite soya, olja och kryddor utanpå och två limefrukter inuti. Sen ner i lergrytan och in i ugnen. Så enkelt och så gott. Saftigt och mumsigt!
Lyckades även klämma in ett pass på finaste Friskis. Det var ett nytt pass, ett som jag inte testat förut. Instruktören hette Adam och det var ett medelpass. Det ska vara lite tuffare än bas som jag brukar gå på. Det jag gillar med baspassen är att man kan göra dem ruggigt jobbiga om man vill. Det är ganska enkla steg och kombinationer, men man kan ta i och göra dem större och jobbigare. På det här passet så var det lite fler upprepningar av rörelserna och på så sätt vart det jobbigare. Varje muskel fick jobba lite längre. Nu var det lite enklare kombinationer än jag väntat mig, men ändå tog jag ut mig ganska rejält eftersom vi gjorde varje rörelse många gånger. Skönt att åka hem och vara lite skakis i benen.
Nu blir det nattis!
Gjorde för övrigt en grymt god kyckling idag. Lite soya, olja och kryddor utanpå och två limefrukter inuti. Sen ner i lergrytan och in i ugnen. Så enkelt och så gott. Saftigt och mumsigt!
Lyckades även klämma in ett pass på finaste Friskis. Det var ett nytt pass, ett som jag inte testat förut. Instruktören hette Adam och det var ett medelpass. Det ska vara lite tuffare än bas som jag brukar gå på. Det jag gillar med baspassen är att man kan göra dem ruggigt jobbiga om man vill. Det är ganska enkla steg och kombinationer, men man kan ta i och göra dem större och jobbigare. På det här passet så var det lite fler upprepningar av rörelserna och på så sätt vart det jobbigare. Varje muskel fick jobba lite längre. Nu var det lite enklare kombinationer än jag väntat mig, men ändå tog jag ut mig ganska rejält eftersom vi gjorde varje rörelse många gånger. Skönt att åka hem och vara lite skakis i benen.
Nu blir det nattis!
Mycket kan man säga
Men det jag vill säga just precis nu, det är att jag är skittrött. Sovit lite dåligt nåra nätter. Ligger och funderar lite på saker och ting. Jag gör ju så ibland. Och det är helt ok. Men det gör ju att jag blir lite sliten när sömnen inte riktigt är vad den ska. Ikväll stängde jag av datorn och skulle sova. Sen började jag vispa runt i sängen och det var för varmt... sen frös jag... sen vart jag pigg. Så då slog jag på datorn igen.
Så nu har jag kollat på roliga klipp på Youtube en sväng. Sen kom jag på att jag var kär. Bara så där. Och då gjorde jag den här:
Lite fånigt kanske... men den där Erik, ni vet han som jag skrivit om och som lixom nästlat sig in i mitt liv, han vet ni? Han tokar ju till det i hjärnkontoret med jämna mellanrum. Eller lite så där ofta kan man nog säga. Egentligen är det så att han tokar till det i den lilla hjärnan mest hela tiden. Han lixom finns där och kluttar ut rosa bomull mellan hjärnhalvorna. Sen far hans leende runt och smittar av sig, så då ploppar det upp leenden lite nu och då även hos mig.
Och ibland tror jag att den där rosa bomullen klipper förbindelsen mellan hjärnhalvorna. Det blir LITE svårare att vara normal och så där tydlig med det man gör. Aja, ni fattar nog hur jag menar. Han den däringa Erik iallafall, han far runt och luddar till det hjärnkontoret. Jag tror det är därför som jag blir fnissig och lite lagom fånig emellanåt. Men vad sjutton, det är trevligt! Väldigt trevligt!
Idag satt han nytränad och pumpad vid datorn, pratade med mig på Skype och lagade mat samtidigt. All good things på samma gång! Lite naket, lite muskler och lite mat. Jag menar... jo jag tackar. Så ni kan ju förstå att jag inte kan somna sen ;)
Ok, ja... det var väl lite vad jag hade att förtälja just för tillfället... Sååå... god natt då?
Så nu har jag kollat på roliga klipp på Youtube en sväng. Sen kom jag på att jag var kär. Bara så där. Och då gjorde jag den här:
 |
| Lite kärlek så här på nattkröken :) |
Och ibland tror jag att den där rosa bomullen klipper förbindelsen mellan hjärnhalvorna. Det blir LITE svårare att vara normal och så där tydlig med det man gör. Aja, ni fattar nog hur jag menar. Han den däringa Erik iallafall, han far runt och luddar till det hjärnkontoret. Jag tror det är därför som jag blir fnissig och lite lagom fånig emellanåt. Men vad sjutton, det är trevligt! Väldigt trevligt!
Idag satt han nytränad och pumpad vid datorn, pratade med mig på Skype och lagade mat samtidigt. All good things på samma gång! Lite naket, lite muskler och lite mat. Jag menar... jo jag tackar. Så ni kan ju förstå att jag inte kan somna sen ;)
Ok, ja... det var väl lite vad jag hade att förtälja just för tillfället... Sååå... god natt då?
måndag 5 november 2012
Det är roligt med Friskis!
Jag är ganska lat. Eller det är jag nog inte egentligen. Men jag drar mig ofta för att ta mig iväg och träna. Skulle behöva nån som sparkar mig i baken och jagar iväg mig. Men iallafall :)
Idag på förmiddagen kom Jenny hit med sina hundar, hon ska till London och hundarna ska vara här i veckan. Då lämnade hon bilen oxå, så idag kunde jag inte ens skylla på dåligt väder. Det var bara att dra iväg till Friskis och knipa käft. Jag blir alltid så glad när jag kommer dit. Det roar mig väldigt hela formatet "Friskis & Svettis". Här i Borlänge håller dom på och bygger om, så just nu är det lite rörigt. Men det kommer bli skitbra sen när det är klart.
Hela apparaten Friskis & Svettis är lite så där klämkäckt och glada miner. Erkänn att ni tänker lite grann att det är lite tantigt och fånigt? Lite hon på 80-talet i spandex och tights, hojtandes "kniiiip". Visst är det så? Lite så tänker ni?
Och jag tänker så varje gång! Jag ler alltid när jag går in där. För jag tänker på såna där spandex och "kniiip". Hahaha! Men just för att jag tänker det så flinar jag när jag går in. För jag vet ju att det inte är så. Jag kan dock inte riktigt låta bli att vara lite knäpp och föreställa mig ledarna i spandex :)
På Friskis finns ett modernt gym, Indoor walking, spinning och en massa olika saker. Sen har dom jympa. Det är det jag brukar gå på. På andra ställen så kallas det att gå på ett "pass" eller ha gruppträning. Men det är egentligen samma sak. Man flaxar runt och gör olika rörelser i takt till musik. På andra ställen står man oftast på rad och har ledaren framför sig. Hihi.. på Friskis står alla runt ledaren och man är många fler. Och när musiken drar igång så är det som att en hel sal med människor släpper loss alla sina endorfiner av glädje.
När jag ser mig omkring så är det leenden, ett vilt viftande och unisona rörelser. Det gör mig glad! Ledarna är energiknippen ut i fingerspetsarna och det är väldigt svårt att inte haka på. När svetten idag droppade ner på golvet i en ryggövning så log jag igen. För "jympa" på Friskis är inte bara en stund med lite rörelse. Det ÄR verkligen träning och man blir trött! Jag skulle personligen vilja ha lite längre pass, men tar man i så är det verkligen en genomkörare.
Nu är jag iallafall duschad och har intagit räkmacka, inget synd om mig alls!
Idag på förmiddagen kom Jenny hit med sina hundar, hon ska till London och hundarna ska vara här i veckan. Då lämnade hon bilen oxå, så idag kunde jag inte ens skylla på dåligt väder. Det var bara att dra iväg till Friskis och knipa käft. Jag blir alltid så glad när jag kommer dit. Det roar mig väldigt hela formatet "Friskis & Svettis". Här i Borlänge håller dom på och bygger om, så just nu är det lite rörigt. Men det kommer bli skitbra sen när det är klart.
Hela apparaten Friskis & Svettis är lite så där klämkäckt och glada miner. Erkänn att ni tänker lite grann att det är lite tantigt och fånigt? Lite hon på 80-talet i spandex och tights, hojtandes "kniiiip". Visst är det så? Lite så tänker ni?
Och jag tänker så varje gång! Jag ler alltid när jag går in där. För jag tänker på såna där spandex och "kniiip". Hahaha! Men just för att jag tänker det så flinar jag när jag går in. För jag vet ju att det inte är så. Jag kan dock inte riktigt låta bli att vara lite knäpp och föreställa mig ledarna i spandex :)
På Friskis finns ett modernt gym, Indoor walking, spinning och en massa olika saker. Sen har dom jympa. Det är det jag brukar gå på. På andra ställen så kallas det att gå på ett "pass" eller ha gruppträning. Men det är egentligen samma sak. Man flaxar runt och gör olika rörelser i takt till musik. På andra ställen står man oftast på rad och har ledaren framför sig. Hihi.. på Friskis står alla runt ledaren och man är många fler. Och när musiken drar igång så är det som att en hel sal med människor släpper loss alla sina endorfiner av glädje.
När jag ser mig omkring så är det leenden, ett vilt viftande och unisona rörelser. Det gör mig glad! Ledarna är energiknippen ut i fingerspetsarna och det är väldigt svårt att inte haka på. När svetten idag droppade ner på golvet i en ryggövning så log jag igen. För "jympa" på Friskis är inte bara en stund med lite rörelse. Det ÄR verkligen träning och man blir trött! Jag skulle personligen vilja ha lite längre pass, men tar man i så är det verkligen en genomkörare.
Nu är jag iallafall duschad och har intagit räkmacka, inget synd om mig alls!
söndag 4 november 2012
Sweet sunday
Söndag! Idag är det den värsta dagen på hela veckan. Men det skiter jag i. Jag tog sovmorgon och en snabb frukost med lite yoghurt. Sen blev det långis med Blessin runt SSAB. Det låter föga vackert, men den vägen är ganska rogivande på nåt sätt. Det finns nåt häftigt med stora industrier och apparaten runt dem. Jag gillar det hårda och lite smutsiga. Får man säga så? Det kanske inte är helt politiskt korrekt? Men jag gillar betong, stål och hårda material. En av de finaste platserna i denna kategori är Furillen på Gotland. Inte så otippat att jag tycker det kanske. En gång Gotland, alltid Gotland ;)
Iallafall, så gick vi runt SSAB, tyvärr ganska grått idag. Men skönt ändå. Har en ny bok inlagd i telefonen, så det var Harry Bosch och Mickey Haller för hela slanten i nästan 7 km. Blessin nöjd, matte nöjd och söndagen inledd på ett skönt sätt. Snart blir det ett bad och kanske lite mer bok. Tänker faktiskt inte göra så mycket mer idag. Känns som en sån dag, lite film eller tv och så en massa gos med hunden. Så får det bli!
Kika in på Furillens hemsida, det är grymt :)
 |
| Vackert så det förslår! |
Kika in på Furillens hemsida, det är grymt :)
torsdag 1 november 2012
Jag har inget liv
För nåra helger sen var jag och Erik hembjudna till Lina och Micke på spelkväll och middag. Jenny och Klas var där oxå, vi hade riktigt trevligt och åt gott. Under kvällens gång kom Facebook på tal och även bloggen. Då säger Lina:
"Det är så roligt för man kan verkligen se på Facebook och i din blogg när du har tråkigt och när du har en massa saker för dig. Ibland är det uppdateringar ofta och då vet man att nu har Kattis inget liv. Så försvinner du ibland och då kan jag lista ut att du har Erik hemma eller är i Jönköping!"
Så nu vet ni :) Idag har jag inget liv. Idag har FB-statusen uppdaterats ett par gånger och jag har även lagt in nåra bilder. Till råga på allt... nu bloggar jag!
Och kanske att det stämmer, iallafall lite grann. Jag sitter mer på FB och skriver oftare i bloggen när jag är ensam hemma eller så. Kanske inte raketforskning att lista ut att jag hellre gör andra saker när jag inte är själv :)
Utöver att jag faktiskt HAR ett liv, ett väldigt roligt och intressant liv, så har Zingo åkt hem för denna gång. Hon är hemma hos husse igen och Blessin njuter av att få vara ensamhunden igen. I helgen var Erik här och på söndagen åkte jag med ner till Jönköping. På måndagen var jag på möte i Linköping på vårt kontor där. Det var ett helt öppet möte om att se huruvida det kan stänkas finnas nåt uppdrag åt mig där.
"Vaddå? Linköping?"
Ja, jag träffade chefen för Linköpingskontoret och chefen för Jönköpingskontoret. Nu är dialogen öppnad och ja... jag planerar att flytta ner till Jönköping. Det ligger i planen att jag flyttar ner till Erik så snart det går. Nej inte hem till honom, men ner Jönköping. Vi vill det båda två (det är inte bara nått fuffens jag kommit på själv ;)...) och nu får vi se hur det går att lösa. Det känns pirrigt, spännande och roligt att planera för att komma närmare honom. Lite vemodigt att bryta upp från Borlänge, jag trivs ju här och min lägenhet är perfekt. Men jag vet att han är värd det. Det låter kanske som en klyscha, men jag tror att det här är så rätt som det blir. Man kan aldrig veta, så är det. Men att följa hjärtat och ta reda på det, det är aldrig ett misstag.
Så om allt går enligt plan framöver så flyttar jag igen. Neråt landet. Galet. Men så rätt! Och det känns otroligt spännande. Erik gör mig glad och får mig att känna mig som en tonåring. Det är häftigt att uppleva det och jag hoppas att vi kan utveckla det vi har till ett väldigt starkt "vi".
Nu vet ni :) Önska mig lycka till och håll tummarna för att allt klaffar och faller på plats!
"Det är så roligt för man kan verkligen se på Facebook och i din blogg när du har tråkigt och när du har en massa saker för dig. Ibland är det uppdateringar ofta och då vet man att nu har Kattis inget liv. Så försvinner du ibland och då kan jag lista ut att du har Erik hemma eller är i Jönköping!"
Så nu vet ni :) Idag har jag inget liv. Idag har FB-statusen uppdaterats ett par gånger och jag har även lagt in nåra bilder. Till råga på allt... nu bloggar jag!
Och kanske att det stämmer, iallafall lite grann. Jag sitter mer på FB och skriver oftare i bloggen när jag är ensam hemma eller så. Kanske inte raketforskning att lista ut att jag hellre gör andra saker när jag inte är själv :)
Utöver att jag faktiskt HAR ett liv, ett väldigt roligt och intressant liv, så har Zingo åkt hem för denna gång. Hon är hemma hos husse igen och Blessin njuter av att få vara ensamhunden igen. I helgen var Erik här och på söndagen åkte jag med ner till Jönköping. På måndagen var jag på möte i Linköping på vårt kontor där. Det var ett helt öppet möte om att se huruvida det kan stänkas finnas nåt uppdrag åt mig där.
"Vaddå? Linköping?"
Ja, jag träffade chefen för Linköpingskontoret och chefen för Jönköpingskontoret. Nu är dialogen öppnad och ja... jag planerar att flytta ner till Jönköping. Det ligger i planen att jag flyttar ner till Erik så snart det går. Nej inte hem till honom, men ner Jönköping. Vi vill det båda två (det är inte bara nått fuffens jag kommit på själv ;)...) och nu får vi se hur det går att lösa. Det känns pirrigt, spännande och roligt att planera för att komma närmare honom. Lite vemodigt att bryta upp från Borlänge, jag trivs ju här och min lägenhet är perfekt. Men jag vet att han är värd det. Det låter kanske som en klyscha, men jag tror att det här är så rätt som det blir. Man kan aldrig veta, så är det. Men att följa hjärtat och ta reda på det, det är aldrig ett misstag.
Så om allt går enligt plan framöver så flyttar jag igen. Neråt landet. Galet. Men så rätt! Och det känns otroligt spännande. Erik gör mig glad och får mig att känna mig som en tonåring. Det är häftigt att uppleva det och jag hoppas att vi kan utveckla det vi har till ett väldigt starkt "vi".
Nu vet ni :) Önska mig lycka till och håll tummarna för att allt klaffar och faller på plats!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)