För nåra helger sen var jag och Erik hembjudna till Lina och Micke på spelkväll och middag. Jenny och Klas var där oxå, vi hade riktigt trevligt och åt gott. Under kvällens gång kom Facebook på tal och även bloggen. Då säger Lina:
"Det är så roligt för man kan verkligen se på Facebook och i din blogg när du har tråkigt och när du har en massa saker för dig. Ibland är det uppdateringar ofta och då vet man att nu har Kattis inget liv. Så försvinner du ibland och då kan jag lista ut att du har Erik hemma eller är i Jönköping!"
Så nu vet ni :) Idag har jag inget liv. Idag har FB-statusen uppdaterats ett par gånger och jag har även lagt in nåra bilder. Till råga på allt... nu bloggar jag!
Och kanske att det stämmer, iallafall lite grann. Jag sitter mer på FB och skriver oftare i bloggen när jag är ensam hemma eller så. Kanske inte raketforskning att lista ut att jag hellre gör andra saker när jag inte är själv :)
Utöver att jag faktiskt HAR ett liv, ett väldigt roligt och intressant liv, så har Zingo åkt hem för denna gång. Hon är hemma hos husse igen och Blessin njuter av att få vara ensamhunden igen. I helgen var Erik här och på söndagen åkte jag med ner till Jönköping. På måndagen var jag på möte i Linköping på vårt kontor där. Det var ett helt öppet möte om att se huruvida det kan stänkas finnas nåt uppdrag åt mig där.
"Vaddå? Linköping?"
Ja, jag träffade chefen för Linköpingskontoret och chefen för Jönköpingskontoret. Nu är dialogen öppnad och ja... jag planerar att flytta ner till Jönköping. Det ligger i planen att jag flyttar ner till Erik så snart det går. Nej inte hem till honom, men ner Jönköping. Vi vill det båda två (det är inte bara nått fuffens jag kommit på själv ;)...) och nu får vi se hur det går att lösa. Det känns pirrigt, spännande och roligt att planera för att komma närmare honom. Lite vemodigt att bryta upp från Borlänge, jag trivs ju här och min lägenhet är perfekt. Men jag vet att han är värd det. Det låter kanske som en klyscha, men jag tror att det här är så rätt som det blir. Man kan aldrig veta, så är det. Men att följa hjärtat och ta reda på det, det är aldrig ett misstag.
Så om allt går enligt plan framöver så flyttar jag igen. Neråt landet. Galet. Men så rätt! Och det känns otroligt spännande. Erik gör mig glad och får mig att känna mig som en tonåring. Det är häftigt att uppleva det och jag hoppas att vi kan utveckla det vi har till ett väldigt starkt "vi".
Nu vet ni :) Önska mig lycka till och håll tummarna för att allt klaffar och faller på plats!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar