Våra barn kan prata, dom sjunger och babblar dagarna i ända. Dom benämner saker och förstår ganska mycket vi säger. Men dom använder inte sina egna ord till att kommunicera med. När dom försöker kommunicera med oss så gnäller eller skriker dom oftast. Eller tar vår hand och drar med oss till det dom har tänkt sig.
Dom begär alltså mest. Dom kommunicerar inte så mycket mer än att dom begär. Ibland kan det komma medvetet bus och lek, ett samspel som kräver att vi tränar på turtagning och att vi även uppmanar/begär saker av dem. Men det är ganska sällan som någon av dem verkligen använder det talade ordet för det dom vill. Det händer, men än så länge inte så ofta.
Så till viss del så har det blivit så att vi gett dem det ordförråd, via bildkartorna vi använder, dom har. Ytterst begränsat har det varit. Jag har gjort egna bildkartor på sånt som dom ofta vill ha och ber om. Det kan se ut så här:
 |
| Det här har suttit på kylskåpet ganska länge, det är bilder på sånt som dom ofta har velat ha. |
Så deras ordförråd har begränsats till detta. Ganska smalt, eller hur!? Så vi tänkte att vi måste börja jobba på att barnen ska kunna välja ur ett större ordförråd, att vi ska ge dem ett bredare spektrum i språket. Dessutom finns det ett sätt att kommunicera, ett hjälpmedel, som kallas PECS. Det innebär att barnet lämnar över en bild på det dom vill kommunicera. Vi tänkte att det var ett steg till i vårt sätt att ge dem ett bredare språk så vi skapade denna tavla:
 |
| Det är en whiteboard som vi satt kardborre på och fäst bilderna en och en med kardborre. |
Här är tanken att dom ska kunna plocka bort bilden och komma med den till oss. På så sätt slipper vi att dom drar i oss hela tiden. Hit har vi inte kommit än, men vi utökade antalet bilder, fler saker kom med på tavlan än på bildkartorna. DÅ upptäckte vi att båda barnen klart och tydligt kan förstå och tolka bilderna på ett mycket mer avancerat sätt än vi förstått! Dom bad om saker som vi tidigare inte haft på bild, alltså klarar dom av att tolka bilderna på en annan nivå än vi förstått.
Då stod det klart att för att vi ska kunna hjälpa barnen att utöka sitt språk och sitt sätt att kommunicera krävs det att vi serverar dem ett större urval. Det är väldigt tydligt att vi behöver utöka deras antal ord och även att lägga till verb och adjektiv. Inte för att dom använder det än, men för att VI ska kunna lära dem att använda dem. Att skapa kort/bilder på allt och fästa på tavlan är inte hållbart. Jag började då leta efter ett annat sätt att kunna ge dem detta. Landade i att en padda eller en talmaskin vore toppen! Där kan man peka eller trycka på knappar och få orden upplästa och på så sätt få det talade ordet för det man vill säga. Jag tog upp detta på HAB och vi pratade igenom det.
Det landade i att vi ska försöka börja mer med situationskartor och även börja jobba med att skapa en podd/kommunikationsbok till att börja med. Mycket för att vi som föräldrar ska kunna lära oss det och på så sätt vara modeller för barnen. Det finns olika typer av såna här böcker och kan se ut så här:
 |
| Man skapar alltså en bok med bilder enligt ett system och på så sätt ger barnet mycket större chans att kommunicera mer och bredare. Den anpassas ju så klart efter vart personen befinner sig i sitt språk. |
Det är hit vi vill komma, att ha en bok till dem var och en som hjälpmedel för dem att kunna prata mer nyanserat. Framför allt att dom ska känna att dom mer sällan blir missförstådda. För det är inte enkelt att försöka tolka dem!
Igår till exempel så ville Lucas duscha. Väl inne i duschen så var han inte nöjd. Skrek och ville något. Vi försökte och försökte, med allt möjligt. Men nej... han gav sig inte. Han ville ut ur duschen och gå till stora badrummet. När han kom in där så tog han upp en liiiiten blå figur ur badkaret och sprang glatt tillbaka till duschen. Men så mycket skrik och så mycket frustration för en sån liten grej att han bara ville hämta figuren. Här behöver vi något som kan, så småningom iallafall, hjälpa honom att förklara för oss "mamma, jag vill hämta något bara!".
Det som jag beskriver ovan är vår vardag. Barnen vill något och vi ska tolka. Vi som lever med dem kan ju oftast till slut räkna ut vad det kan vara. Men på förskolan, korttids och i relationen till andra än de allra närmaste så är detta jättesvårt. Så att ge dem ett sätt att kunna göra sig förstådda lättare känns viktigt. Det är en lång väg dit, men man måste ju börja nånstans.
Vi tecknar ju en del och det är ett bra hjälpmedel. Men det är ju tyvärr mer mellan just oss och barnen, för det är väldigt få som kan teckna som stöd. Även om barnen skulle lära sig teckna tillbaka så skulle det inte göra dem mer förstådda utanför hemmet och förskolan eftersom det är ganska få som kan teckna. En bok med bild och skriven text skulle även en person som inte känner barnen kunna tolka hjälpligt. Sen när dom är mogna för en padda med samma uppbyggnad så kommer ju även den att kunna läsa upp orden, och då blir det ju ännu tydligare. Bra tycker jag! Vi ska bara ta oss dit...
