Ja just nu känns det så! Vi har sått och sått, gödslat och gallrat. Väntat, vattnat och väntat ännu mer. Valt bland olika fröer och hoppats på att det ska börja gro. Snart. Imorgon? Om en vecka?
Men så kommer dagen då man ser skotten där på ytan, små små gröna och inte på alla ställen. Lite här och lite där. Vissa frön har grott, andra inte. Vi vattnar lite till, gödslar och tänder en extra lampa där det verkar som att det ändå tar fart.
Mitt upp i allt så vecklar det ut sig blad, stjälkarna skjuter fart och det blir grönare och grönare!
Vad jag pratat om? Barnens utveckling i att kommunicera!! På väldigt kort tid har vi sett att allt arbete, allt slit och alla timmar av nötande gett resultat. I nästan tre år har vi jobbat med att försöka öppna deras dörrar och ge dem verktygen att kommunicera. Nu börjar vi se, höra och märka att det gett resultat. Varje dag nu kommer det fler och fler ord, vi får fler och fler stunder då vi har ögonkontakt med barnen och där vi samspelar på en helt annan nivå.
Båda barnen förstår på ett helt annat plan, dom kan ta ett nej och dom accepterar läget på ett annat sätt. Deras fantasi har andra dimensioner, lager och dom kan föreställa sig saker på ett annat sätt. Deras humor och inlevelseförmåga är större och mer utvecklad. Alltså, det händer SÅ mycket just nu.
Mitt i allt detta måste jag försöka stanna upp, tänka till och faktiskt inse att det är jag, vi, jag och Erik som gjort detta! Pedagogerna på förskolan har sån stor del i detta dom med, jag är så tacksam för allt arbete dom lägger på att vägleda och hjälpa våra barn. Det känns euforiskt att höra sitt barn be om vatten vid matbordet. Det är en känsla som är svårt att beskriva att uppleva hur de små fröna man sått äntligen kikar upp ur marken och visar att vi gjort rätt! Dessa underbara barn som på ett sätt lever i samma värld som oss, men på så många sätt har en helt egen värld. Det är verkligen intressant att glänta på deras dörr och få kika in. Möta dem och dela deras värld!
