Tillsammans

Idag hämtade jag Blessins urna. Fy fasen vad tungt! Att det kan göra så ont ända in i själen... Min finaste pinscherflicka! Det är jättejobbigt att hantera sorgen efter henne. Det är så mycket som kommer på en gång. Hon var den jag hade kvar. Hon fanns där alltid och lite till. Nu är hon borta.

Men det finns en liten tröst i att mina älskade pinschersnuttar nu är tillsammans i himlen. Dom har varandra tills jag kommer. För jag vet att jag kommer träffa dem igen när jag flexar ut. Skönt att veta att deras änglaliv fortsätter där uppe i luddet. Allt godis dom kan äta och bara gröna gräsmattor att ligga och sola på. Ghibli drar nog ett par repor i skogen och Blessin letar daggmask :)

I sommar åker jag och Erik till Gotland och tar deras aska med oss. Dom ska få sin sista vila i havet vid Högklint. Det tog ett tag innan jag landade i det, men det känns helt rätt att ha dem där. Havet kan jag ju besöka vart som helst, Gotland kommer alltid vara en plats som jag återkommer till och jag tror att dom kommer trivas där. Men huvva så svårt att släppa taget om dem där och då. Det känns ändå som att det är ett bra ställe och en sak som kan göra sorgen lite lättare. För det här är nåt som satt djupa spår, dom fattas mig SÅ starkt. Kan man nånsin älska en hund på samma sätt igen?

Kanske kommer det en ny hund in i mitt liv, så småningom kanske... Men just nu känns det som att jag aldrig igen kommer skaffa hund och utsätta mig för det här.

Ghibli och Blessin, ni är mina hjärtegryn. Vi ses hos morfar uppe i luddet sen!

Ni finns i mitt hjärta mina älsklingar, saknar er båda...