Dag 2 morgon

Sitter på sängkanten med datorn på en pall framför mig. Påklädd och klar. Ätit en äggmacka. Blessin är ju hos Johan så hela den grejen slipper jag dom här dagarna. Skönt för oss båda. Hon tycker det är jobbigt med flyttar. Hon går som en skugga bakom mig och undrar vad som händer. Stannar jag upp och står och grejar så lägger hon sig bakom fötterna för att inte missa om jag går iväg. När allt sen är på plats är hon jättenöjd. Men jag tror det har att göra med att hon inte vet om jag packar upp eller ner. Så hon får vara hos Johan nu ett par dagar.

Det är väldigt nyttigt att göra det jag gör nu. Rensar och försöker vara kritisk. Jag hittar så mycket saker som kanske har haft ett värde förut, men som inte har det längre... om jag bara är kritisk nog.

Jag gillade gosedjur väldigt mycket. Jag hade massor. Nu vet jag att jag tidigare slängt en massa. Men jag hittade massor igår som jag lixom knappt minns. Jo jag minns dem, men jag har inget direkt förhållande till dem. Jag har ett par gosedjur som jag minns starkt och som faktiskt innehåller otroligt mycket minnen och känslor.

• Kissen - en lejonhona tror jag egentligen. Den har jag haft sen jag börjar minnas. Den var min allra bästa kompis under många år. Mamma tvättade Kissen en gång och den krympte lite i kroppen men inte i benen. Jag känner fortfarande skillnaden. Jag vet hur Kissen kändes innan och kan känna skillnaden till hur den är nu. Men det är ju min Kissen. Kommer aldrig nånsin slänga den.
• Moses - en säl som farmor sytt. Vit och luddig. Den är döpt efter sälungen i Saltkråkan om jag inte minns fel. Den fick jag lite senare i livet, men jag älskade den på andra plats. Jag älskar ju min farmor väldigt mycket och den var på nåt sätt en liten bit av henne. Den fick vara kvar.
• Hittade även Ninen (kaninen). Den har funnits med som Kissens sidekick säkert lika länge. Alldeles noppig och har bara ett öga. Men den har det där trygga från barndomen som jag minns. Den blev kvar.
• Sen sparade jag även min Monchichi (tror det stavas så) som är i storlek av en docka. Inte en sån där liten, utan en stor. 
• Drutten (eller om det är Jena) kan jag inte slänga. Ni som från min generation minns Drutten och Jena... visst kan man inte slänga bort denna ikon?

Men Apan, Vovve, Påskharen, E.T. och nåra andra, som jag minns såååå väl och tycker om, fick åka i sopen. Nåra fick åka till Röda Korset, men de allra mest slita fick åka i sopen nu. Trasiga och ganska äckliga egentligen. Det gjorde lite ont i själen, men man kan inte spara ALLT. Det går inte. En liten del av mig kände att vaddå, det är väl ingen fara att ha tre lådor med sånt? Men sen bestämde jag mig att just tre var lagom, för jag vet att jag har en låda med en massa brev, lappar, bilder och annat. Den ska skalas ner till en halv. Då har jag lite mindre än tre lådor som kan sparas till mina barnbarn. NÅT kan man ju ha och visa.

Hittade en ganska kul grej i en låda. Det var mina papper från konfirmationstiden. Ett brev sparade jag, resten kastade jag. Hör här:

Hej Catharina!

På konfirmationslägret fick du fylla i ett papper om det var nåt du hade frågor om eller undrade över inför konfirmationen. Du skrev då att allt känns så nytt och osäkert och att du inte vet om du kan svara jag på konfirmationsfrågan.

Det första jag vill svara dig är att du inte måste svara ja, men det vet du väl redan. Om du känner att du allra helst skulle vilja svara nej så är det ok. Då bör du prata med mig eller Bosse innan så vi kan tala om vad vi skall göra då. 

Det andra jag vill säga är att ,an aldrig blir färdig som kristen. På ett sätt känns det mesta nytt och osäkert även för mig som varit kristen hela mitt liv. Att vara kristen är att vara på väg, hela tiden lära sig och förstå mer. Det är ett spännande men osäkert liv. Det går därför an att svara ja, även om man är osäker. Det viktiga är att du vet vad du vill, inte vad du kan eller bör!

För övrigt tycker jag att det är bra att du är tveksam. Det bevisar att du tänker och att du tar det hela på allvar. Det är bra!

Tänk vidare och prata med mig eller Bosse om det uppstår problem eller fler frågor.
Ha det bra, sköt om dig!

Göran Hansson

Det var prästen som skrev ett brev till mig. Han hade väl snappat upp att jag var ganska tveksam till hela grejen. Men jag konfirmerade mig till slut. Så blev det. Jag bar till och med korset in och ut ur kyrkan.

Det här brevet sparade jag. På nåt sätt kändes det som om det var så typiskt mig. Inte bara göra som det förväntades av mig. Inte bara svara jag utan att ifrågasätta och undra. Jag minns inte att jag var sån som barn/ungdom. Så detta brev kändes lite som en bekräftelse på att jag är ganska stark i den jag är. Och att jag var på god väg att hitta mig själv redan då. Jag var 15 och på väg att hitta min egen väg kändes det lite som. Aja... strunt samma, nu vart det lite väl djupt :) Men jag sparade brevet iallafall. Kändes bra!

Jaha, nehe... sitta här och slöa. Bara att ta tag i dagen!