Kolhydratbakis

Känsliga läsare varnas för ganska frispråkigt inlägg :)

LCHF - Low Carb High Fat. Det har ni hört talas om va?

En annan sak som ni säkert inte hört talas om är kolhydratfylla. Visst känns det inte helt bekant? Om jag säger kolhydratbakis... hur känns det ordet i munnen? Inte hört om? Nej jag tänkte väl det...

Då ska jag berätta hur det är att få kolhydratfylla med efterföljande kolhydratbaksmälla.

Men vi börjar i en ände. Jag äter enligt LCHF. Till stor del för att jag gillar det, det passar mig och att jag mår bra av det. En liten del är att jag tror på filosofin att plocka bort det vita sockret. Jag är inte nitisk med fruktsocker och annat mer naturligt socker. Men vitt socker, mjöl och även pasta/ris/potatis undviker jag. Har upptäckt att det passar mig bra och att min mage är mindre uprorisk genom att jag tar bort sånt. Ok, inga moralkakor eller nåt. Det biter inte på mig. Jag vill inte höra vad din kollegas kompis mamma säger om LCHF. Jag äter vad jag vill och du äter vad du vill.

Iallafall.

När man inte äter just de kolhydratrika livsmedel som ofta är tillbehör till det mesta, då ersätter man det med lite extra fett och så mår man bra ändå. Och sen fungerar det så att man släpper en del vätska när man slutar med kolhydrater. Man behöver därför se till att fylla på under dagen med vätska då man inte har så mycket depåer. Jag har inget problem med det.

I lördags så hade Jenny fest. Jag hade sagt åt mig själv att jag skulle hålla fokus på att inte äta för mycket av tillbehören. Just för att jag vet att jag mår ganska pissigt av dem. Så jag började dagen med keso, hallon och lite grädde. (Gå inte i taket... ni som inte vet nåt om LCHF... läs på... ids inte förklara hela grejen) En bra frukost och sen var jag på g. Men nånstans vid lunch tappade jag fokus och den intagna potatisen till Jennys mammas köttfärslimpa satte nog igång nån form av kedjereaktion.

När klockan var halv sex på söndagsmorgonen och vi fick vett nog att gå och lägga oss... då var jag så full. Full av kolhydrater! Det var inte så att jag gick bananas... men det var som ett gift lite grann. Och det är helt klart att kroppen avgiftas från kolhydraterna om man inte äter dem på ett tag. Jag kan säga att så dåligt som jag mådde där på morgonen och hela söndagen, så dåligt har jag inte mått på länge!

Och nej, den som försöker göra sig lustig över att jag kanske var full på alkohol göre sig icke besvär. Jag var inte full på alkohol. Jag var lite på pickalurven, men inte full FULL. Jag mådde piss av att ha ätit en massa kolhydrater som jag inte var van vid alls.

I går kväll när jag sulle sova så kröp det i hela kroppen... jag har vispat runt i sängen i natt och verkligen mått skit. Jag fick vatten på min kvarn. För mig passar kolhydrater dåligt. Ska jag äta dem lär jag vänja mig sakta igenn. Men jag kan säga att jag inte är särskillt sugen på att vänja mig. För kroppen är verkligen i affekt! Mår som en apa kan man säga. Eller kanske mer "mår apa".

Vad som händer i kroppen? Just när man börjar äta de små jävlarna känns det ganska ok... sen kryper ett tillstånd av mättnad över mig som en tung filt... andningen blir tyngre och jag känner att hela kroppen lixom stannar av. Energin tar tvärslut och jag är nere för räkning. Sen kommer det där otäcka övermättnadskänslan. Ni vet när man ätit så att varenda vrå av magen är utfylld. Och då behöver jag inte ha ätit så att ovanstående tes är en verklighet ens en gång. Det bara KÄNNS så. Som om magen och hela buken är full med gift. Mycket obehagligt faktiskt. Och detta är ju för att magen inte är van med den typen av föda helt enkelt. Lite som att ha magen full av tapetklister. DET kan ju verkligen inte vara nyttigt, men ni kanske kan föreställa er känslan.

Ok, sen när det där lägger sig liiite... då är hjärnan så fiffig att den säger till mig: "Kattis, nu börjar det funka bättre, nu kan du fylla på med mer!"
För det är så det funkar för mig som är känslig för kolhydrater, som gift. Man vill bara ha mer även om man egentligen är så galet överdoserad som man kan bli. Och så fyller man på igen. Så där håller det på.

Och idag, när jag då ska försöka kolla tillbaka till mitt LCHF:ande, så är det enda jag tänker på... en pizza. Och det mina vänner är giftet som skriker. Natten var hemsk. Helt och hållet hemsk. Har haft magknip och vridit på mig som en mask på metkroken. Kroppen är totalt ur gängorna och jag får nog ett par dagars återställningstid efter detta. Fungerar verkligen dåligt att äta kolhydrater på det sätt som jag gjorde i helgen... iallafall när man inte är van och när man hållit just den typ av intag väldigt lågt under en lång tid. Kallsvettningar och hjärtklappning... nej fy fan för kolhydrater! Jag mår inte bra av dem och är väldigt nöjd med att ha hittat ett annat sätt att äta.

Men som avslutning vill jag säga: Jag har inga som helst problem med vad du äter för mat eller lägger nåra värderingar kring det. Så jag vill inte höra dina åsikter om vad jag äter. Ok?