Hon kom hem idag. Min lilla hund. Hon har fattats mig. Hon är en del av mig och när hon inte är hemma är jag lite trasig.
Oftast när hon ska vara borta ett tag så känner jag mig lite lättad. Just att slippa rutinerna som är förenat med att ha hund. Man blir bunden på ett sätt som ibland är stressande. Så jag kan känna en viss lättnad när jag vet att hon kommer ha lattjolajbanslåda hemma hos nån ett tag och att jag ''slipper'' ha hund ett tag.
Men sen är det faktiskt så... När det väl kommer till kritan... Jag saknar henne redan när jag vänder mig om och går. Eller när jag stoppar in henne i bilen och säger ''Matte kommer sen''. Hon är min ögonsten. Min finaste finaste. Min bästa bästa.
Och sen när hon väl är hemma igen så blir jag så glad i själen och varm i hjärtat. Jag groomade henne lite, klippte klor och duschade av henne. Och givetvis... så ville hon ligga nära mig när det var dags för nattis. Hon får sällan ligga i sängen. Bara vid ytterst få tillfällen. Men idag får hon. Jag klarar inte av att neka henne.
Hon vet det så väl, sitter vid sängkanten och tittar. Och jag säger ''varsågod''. Hon studsar upp och rullar ihop sig. Sucken som kommer när jag lägger min hand på hennes nacke är enbart av njutning... Vi är tillsammans igen <3
Härligt <3
SvaraRadera