Hallå?

Telefonvett. Det är väldigt få som utövar just det. Jag kan bli väldigt irriterad om man inte klarar av att vara LITE artig när man ringer till mig eller om jag ringer till nån annan. Idag hände följande:

Telefonen rinde. Jag svarade trots att det var ett nummer som jag inte kände igen.

Jag: Ja, det är Kattis.
Andra änden: Hallå! *mycket irriterat*
Jag: Ja, hallå där. *artigt*
Andra änden: Vem är det? *fortfarande irriterat*
Jag: Ja det var Kattis i den här änden.
Andra änden: Jaha. Men har jag ringt fel då eller? *oartigt och vresigt*
Jag: Ja, det vet ju inte jag. Det beror väl på vart du hade tänkt dig att ringa. *neutralt*
Andra änden: Ja inte till dig iallafall. *vresigt*
Jag: Jaha, nej då är det nog så att du kommit fel ska du se. *liite spydigt*
Andra änden: *klick* (kärringen lägger på!)

Efter en liten stund ringer samma nummer igen...

Jag: Ja, det är Kattis här igen.
Andra änden: Men det var väl själva fan... varför svarar du på det här numret? *fruktansvärt otrevlig*
Jag: Ja, för att det är jag som har det här numret! *kort i tonen*
Andra änden: Det kan det ju inte vara! Jag söker inte dig.
Jag: Du kan inte tänka dig att det skulle kunna vara så att du slagit fel nummer? *kort och tyyydlig i tonen*
Andra änden: Det tror jag inte! *satkärring*
Jag: Nehe, men vilket nummer är det du försöker ringa då?
Andra änden: Jaaa... vad fan står det... 070...744... 0303. *låter som sju svåra år*
Jag: Ja då har du slagit fel... *blir avbruten*
Andra änden: Det har jag väl inte! *höjer rösten*
Jag: Jo du. Det är precis vad du har.
Andra änden: Men hur då?
Jag: Du har tagit fel på en siffra.
Andra änden: Så fan heller! *nästan skriker*
Jag: Nu hörde inte jag vad du sa riktigt, kan du tala lite högre. *sarkastisk ton*
Andra änden: Va?
Jag: Tack för att du ringde, välkommen åter! *klick*

Va???? Gör man så? Nej, det gör man inte! Jävla kärring!!!