Idag hade chefen ett samtal med alla oss anställda. Han berättade om hur det ser ut framöver för oss. Det ser hur bra ut som helst. Dessutom berättade han om en möjlighet som kanske kommer uppenbara sig inom kort. Jag vill inte skriva om det eftersom det handlar om företagets affärer. Men sen, när det är klart så ska jag berätta :)
Men som det ser ut just nu så ser det väldigt bra ut på jobbfronten för oss alla här på kontoret! Hur kul som helst!
Sen när jag kom tillbaka efter lunch så kommer en kollega fram till min plats och säger:
"Jo jag och min sambo har tänkt på det här med din hund, att du har lite problem med passning och så där när du jobbar. Hon är hemma mycket nu eftersom hon pluggar och från i februari så kommer hon vara hemma ännu mer för vi ska ha barn. Så hon känner att det vore ett bra sätt att komma ut och röra på sig och så där. Vad tror du?"
Vad säger man? Helt underbart ju! Min tanke har ju varit att hitta en student eller pensionär som kan för en liten peng hämta Blessin på förmiddagen nångång. Gå en liten sväng och sen ta med henne hem eller vara hos mig ett tag innan dom lämnar henne igen och jag kommer hem inom någon timme. Totalt nåra timmar om dagen skulle hon vara ensam då och så skulle jag slippa oroa mig.
Och här kommer kollegan och serverar typ det. Exakt hur vi ska lägga upp det och hur hon känner att hon orkar just där i december får vi ju se. Men bara att det kanske finns lösningar! Och det känns så befriande! Blir nästan lite rörd... Att människor lixom tänker till och känner att dom vill hjälpa! Bara det känns så underbart!
Sen det här andra, möjligheten som kanske kommer framöver. Det är stort! Jag ska berätta sen när jag får, jag lovar. Allt på en gång så där : Jaha, men vad har jag gjort för att förtjäna det?
För ett drygt år sen så var det tungt, fruktansvärt tungt. Då tänkte jag: "Det måste ju bara vända nån gång!"
Och vet ni. Det gör det. Det vänder, man måste bara orka hålla i och kämpa.
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar