Inatt har jag vaknat av frossa och fått ta alvedon. Men konstigt nog så hade jag ingen feber när jag gick upp. Bihålorna spränger och snoret rinner. Ena örat värker. Men ingen feber. Det är ju faktiskt bra. Och skönt. Jag gick upp som vanligt och gjorde mig iordning för dagen. Hundprommis och frulle och allt. Påklädd och klar var klockan bara 07.15. Det var bra.
På väg till jobbet kände jag att det var så där med idén om att jobba idag. Jag har tagit alvedon, men känner mig lagom trasig faktiskt. Vet inte hur det går med dagen. Känns tveksamt. Men jag kämpar på! Just eftersom jag inte hade nån feber så kände jag att jag har ju inte så betungade jobb. Att sitta vid min arbetsplats är inte så mycket tyngre än att sitta hemma i soffan.
Det är ju smittorisken då, men jag nyser inte och jag hostar inte. Sen är det dåligt med hångel på jobbet så ingen riskerar ju att smittas av mina kroppsvätskor heller. Känns safe ;)
Igår kväll gjorde jag inte många knop. Satt mest... tvättade en tvätt. Var lite av kan man säga. Somnade som en stock vid strax efter 21.30. Vaknade ett par gånger och frös. Vill inte vara sjuk! Känns inte alls lägligt nu! Men jag antar att det är som det är. Hoppas jag står ut till helgen så kan jag vila mig genom den. Hade tänkt en sväng i svampskogen, men det få jag nog lägga ner. Bara vila och ta det piano. Klämma nån film och läsa.
Började lite på "Live to win" av Andreas Carlsson igår. Den verkar bra. Gillar hans sätt att skriva. Det är ganska skumt att läsa om hans uppväxt... han är ju storebror till en gammal klasskamrat som jag hade i högstadiet. Hon omnämns i boken och skolorna dom går i är ju de skolor som fanns i min hemkommun. Det är så overkligt hela grejen. Då, när vi gick i skolan tillsammans hade jag ingen aning om att hon ens hade en bror. Den här tjejen var jättego och jag anade aldrig då vad hon gick igenom. Vi var inte nära vänner, men jag gillade henne och hon var en god människa. Minns bara henne som bra, lugn och trevlig. Väldigt glad och positiv!
Nu när jag läser om deras uppväxt, eller egentligen mer hennes bror då, så slås jag av vilken fasad hon måste ha haft. Att det fanns så mycket under ytan som måste ha gjort ont. Idag har hon två söta döttrar och verkar leva ett bra liv av vad man kan se på FB (det är ju sällan hela sanningen, men jag får iallafall känslan av att hon har det bra). Och brorsan med. Dom har kämpat för att komma dit dom är idag... det kan jag ju förstå. Det gör mig glad! Inte att dom har fått kämpa, utan att dom lyckats så klart. Jag hann inte läsa så mycket innan jag var så trött att jag bara vill sova, men det jag hann med var intressant och givande läsning.
I förordet står det att han vill inspirera läsaren att kämpa för sina drömmar. Jag tror boken kommer göra just det. Jag känner det redan nu. Han skriver lite om att han uppfattats som arrogant ibland. Att han inte bryr sig om andra. Och visst, det kan jag tänka oxå ibland. Lite av det man sett på tv kan ibland vinklats så han verkar lite arrogant och okänslig. MEN jag som följde Idol slaviskt när han satt med i juryn och har sett varenda klipp på Youtube med dem, har ju även sett det klipp där det är mer avslappnat och mindre prestige. Han är inte alls arrogant, han har en stor personlighet och värme. Tycker jag iallafall. Han verkar faktiskt ganska mjuk gentemot dom han tycker om.
Iallafall så gillade jag inledningen i boken skarpt. Så jag ska läsa vidare idag efter jobbet.
För övrigt så kan jag inte fatta att TV4 kämpade livet ur sig för att han kvar Andreas i juryn... de nya förmågorna gör inget för programmet kan jag tycka. Laila och Anders är ju kvar... men jag ids inte titta alls. Har sett ett halvt avsnitt. Känns som om det tappat stinget. Magin hos juryn är borta. Så jag kollar inte längre. Om det är Andreas som saknas eller om det är jag som blivit lite för gammal för att kolla... det kan kanske vara lite både och kan jag tänka. Sen vet jag ju förstås inte om det är så att Andreas faktiskt inte ville längre, kan ju vara så med. Och det finns väl andra utmaningar som han vill ge sig in i.
"Live to win". Ja, lev för att vinna. Hör ni det?
Jag hör absolut!
SvaraRaderaGå hem och lägg dig nu.
Kram