Jag har sugit på tanken om att börja videoblogga. Vad säger ni om det? Som en riktig bloggdrottning :D Hahahaha! Vore inte det lite roligt? Jag kunde ha "Gissa låten"- fredag. Eller kanske läsa en dikt? Eller berätta om nåt kul... Eller visa hur det ser ut när jag borstar tänderna. Och kanske visa hur fint jag kan sminka mig?
Jag menar, jag brukar ju förklara så gott jag kan om mina tokerier. Tänkte att vi kanske kunde testa att filma lite och se vad vi gillar det? Vad säger ni?
Ja tack.
eller
Nej tack.
måndag 31 oktober 2011
Horoskop
Vattumannen
En livfull och rolig månad väntar. Du älskar romantik och ditt kärleksliv blir härligt förutsatt att din partner begriper att du vill bli uppvaktad. Själv gör du gärna detsamma, planerar små överraskningar, kommer med genomtänkta komplimanger och skapar vackra stunder för bara er två. Dessutom kryddar du gärna kärlekslivet med gemensamma nöjen. Extra fin blir månaden om ni delar vänkrets och kan göra roliga saker i lite större grupper. Särskilt kulturella nöjen kan tillföra kärleken den där extra dimensionen. Mysiga kvällar.
Extra fin månad om din älskling är: Vädur, Våg, Stenbock, Fisk.
Mystipset: Lär er något nytt tillsammans.
Bästa datumen: 2-3/11
Jaha, vad säger man om det här horoskopet då? Om två dagar har jag min pik denna månad. Känns inte som om jag har riktigt tid att hitta nån på så kort tid. Eller? Gå ut stenhårt på Mötesplatsen eller Happy Pancake idag? Jag vet inte... har lite tröttnat på det där dejtandet. Eller inte på dejtandet, för det har jag ju knappt gjort. Men hålla på och skriva och greja. Fy vad jobbigt.
Sen läste jag ett tips. MAX 3 mail, sen träffas. Passar inte mig. Jag är så himla feg. Så nej, skit i dejtandet. Eller om Mr Charming dyker upp och vill bjuda på middag... så ok. Men nä, just nu känner jag mig väldigt anti. Det krävs så mycket av en man för att det ska vara värt att hålla på känns det som. Han behöver vara så himla bra och ganska envis... jag tröttnar annars. Det måste hända nåt!
Så nu lägger jag ner det där. Jag siktar på att fira jul och nyår som singel, sen festa loss på min födelsedag i januari och kanske hångla lite. Jag lovar att jag ska försöka hångla om tillfälle bjuds. Så kanske jag inte är så bitter sen :)
En livfull och rolig månad väntar. Du älskar romantik och ditt kärleksliv blir härligt förutsatt att din partner begriper att du vill bli uppvaktad. Själv gör du gärna detsamma, planerar små överraskningar, kommer med genomtänkta komplimanger och skapar vackra stunder för bara er två. Dessutom kryddar du gärna kärlekslivet med gemensamma nöjen. Extra fin blir månaden om ni delar vänkrets och kan göra roliga saker i lite större grupper. Särskilt kulturella nöjen kan tillföra kärleken den där extra dimensionen. Mysiga kvällar.
Extra fin månad om din älskling är: Vädur, Våg, Stenbock, Fisk.
Mystipset: Lär er något nytt tillsammans.
Bästa datumen: 2-3/11
Jaha, vad säger man om det här horoskopet då? Om två dagar har jag min pik denna månad. Känns inte som om jag har riktigt tid att hitta nån på så kort tid. Eller? Gå ut stenhårt på Mötesplatsen eller Happy Pancake idag? Jag vet inte... har lite tröttnat på det där dejtandet. Eller inte på dejtandet, för det har jag ju knappt gjort. Men hålla på och skriva och greja. Fy vad jobbigt.
Sen läste jag ett tips. MAX 3 mail, sen träffas. Passar inte mig. Jag är så himla feg. Så nej, skit i dejtandet. Eller om Mr Charming dyker upp och vill bjuda på middag... så ok. Men nä, just nu känner jag mig väldigt anti. Det krävs så mycket av en man för att det ska vara värt att hålla på känns det som. Han behöver vara så himla bra och ganska envis... jag tröttnar annars. Det måste hända nåt!
Så nu lägger jag ner det där. Jag siktar på att fira jul och nyår som singel, sen festa loss på min födelsedag i januari och kanske hångla lite. Jag lovar att jag ska försöka hångla om tillfälle bjuds. Så kanske jag inte är så bitter sen :)
fredag 28 oktober 2011
Om man tänker efter
Nu ska jag berätta en sak.
När jag gick i gymnasiet, vilket var 92-94, så fanns det fortfarande 2-åriga utbildningar. Jag gick en sån. El-Teleteknisk. I grund och botten så blev man Elektriker när man gick där. Jag trivdes bra och hade världens bästa klasskamrater och lärare. Vår lärare var väldigt bra med just att känna av stämning och så där. Han såg till att killarna inte utsatte mig för en massa gliringar och så. Det tycker jag var trevligt. Han var kanon!
Ok, så jag gick två år i gymnasium. Då, på den tiden, så rekomenderades att man sökte och gick ett påbyggnadsår. Jag hittade en påbyggnadskurs som hette "Data och Elektronik". Jag kom in och påbörjade det året hösten 94. Det var en ganska bra utbildning vad jag minns. Det var Oskarshamn och Göteborg den fanns i. Jag sökte båda kom in på båda men valde Göteborg. Till mammas stora fasa tror jag. Släppa iväg lilla barnet på egen hand till stora staden i väst :) Men det gick fint! Jag hade min första egna lägenhet och hade ett fint år.
Under sista terminen skulle man göra ett projekt. Antingen två och två eller ensam. Jag hade en idé. En väldigt bra idé tyckte jag. Kolla här:
Så här: Då, på den här tiden, använde man inte mobilen som väckarklocka. För det fanns knappt mobiler. Kanske fanss, men det var inget gemene man hade. Således inte jag heller. Iallafall. Man hade klockradio som väckarklocka. Min idé var att bygga en klockradio med en funktion att tända sänglampan med. Man skulle kunna koppla in sin sänglampa i radion och få den att tändas när det var dags att gå upp. Fiffigt va?
Som bonus tänkte jag att man kunde involvera en dimmer... så det lixom vart ljust lite lagom fort. Mycket trevligare! Eller hur?
Min lärare sa: Kattis, det går inte. Och det är ingen bra idé, det är för komplicerat. Du får komma på nåt annat.
Så jag gjorde en digital klocka istället. Den gick fel och drog sig... men min idé fanns kvar där i bakhuvudet. Jag ville verkligen ha en klockradiolampa. För att vakna till min favoritradiokanal och min lampa skulle tändas i lagom takt. Perfekt! Och detta var i början på 1995.
För ett par år sen lanserades:
Woila! Min idé förverkligad! Och vet ni? Jag har blivit stenrik på det. Philips köpte min idé och tog fram en produkt som har blivit en succé. Helt fantastiskt! Eller hur?
Eller var det så att min lärare i Göteborg SNODDE idén och sålde den? Eller kanske någon av mina klasskamrater??? Kanske var det Sebbe som satt bredvid mig som snodde den där idén och sitter nu och polerar sina guldtackor.
Ja så tror jag att det är! Snåla jävlar! För inte fasen har jag fått nåra stålar för min idé! Det är fantastisk intressant att just det jag kom på 1995 har blivit en produkt 10 år senare. Eller KAN det vara så att nån annan hade kläckt idén i Philips produktutvecklingsteam?
Men jag kan säga mina damer och herrar... det var jag som kom på Wake-up lamp! Bara så ni vet det! Släpp aldrig nånsin en bra idé utan att först testa den... tro inte på alla som säger att det är en dålig idé. Det kan kosta er royalty på en bra produkt.
Jag är övertygad om att hade jag vågat tro på min idé 1995 hade jag varit rik idag :)
När jag gick i gymnasiet, vilket var 92-94, så fanns det fortfarande 2-åriga utbildningar. Jag gick en sån. El-Teleteknisk. I grund och botten så blev man Elektriker när man gick där. Jag trivdes bra och hade världens bästa klasskamrater och lärare. Vår lärare var väldigt bra med just att känna av stämning och så där. Han såg till att killarna inte utsatte mig för en massa gliringar och så. Det tycker jag var trevligt. Han var kanon!
Ok, så jag gick två år i gymnasium. Då, på den tiden, så rekomenderades att man sökte och gick ett påbyggnadsår. Jag hittade en påbyggnadskurs som hette "Data och Elektronik". Jag kom in och påbörjade det året hösten 94. Det var en ganska bra utbildning vad jag minns. Det var Oskarshamn och Göteborg den fanns i. Jag sökte båda kom in på båda men valde Göteborg. Till mammas stora fasa tror jag. Släppa iväg lilla barnet på egen hand till stora staden i väst :) Men det gick fint! Jag hade min första egna lägenhet och hade ett fint år.
Under sista terminen skulle man göra ett projekt. Antingen två och två eller ensam. Jag hade en idé. En väldigt bra idé tyckte jag. Kolla här:
 |
| En mycket fiffig idé. |
Som bonus tänkte jag att man kunde involvera en dimmer... så det lixom vart ljust lite lagom fort. Mycket trevligare! Eller hur?
Min lärare sa: Kattis, det går inte. Och det är ingen bra idé, det är för komplicerat. Du får komma på nåt annat.
Så jag gjorde en digital klocka istället. Den gick fel och drog sig... men min idé fanns kvar där i bakhuvudet. Jag ville verkligen ha en klockradiolampa. För att vakna till min favoritradiokanal och min lampa skulle tändas i lagom takt. Perfekt! Och detta var i början på 1995.
För ett par år sen lanserades:
 |
| Wake-up lamp! |
Eller var det så att min lärare i Göteborg SNODDE idén och sålde den? Eller kanske någon av mina klasskamrater??? Kanske var det Sebbe som satt bredvid mig som snodde den där idén och sitter nu och polerar sina guldtackor.
Ja så tror jag att det är! Snåla jävlar! För inte fasen har jag fått nåra stålar för min idé! Det är fantastisk intressant att just det jag kom på 1995 har blivit en produkt 10 år senare. Eller KAN det vara så att nån annan hade kläckt idén i Philips produktutvecklingsteam?
Men jag kan säga mina damer och herrar... det var jag som kom på Wake-up lamp! Bara så ni vet det! Släpp aldrig nånsin en bra idé utan att först testa den... tro inte på alla som säger att det är en dålig idé. Det kan kosta er royalty på en bra produkt.
Jag är övertygad om att hade jag vågat tro på min idé 1995 hade jag varit rik idag :)
torsdag 27 oktober 2011
Kan bli ganska sur
Ok. Nu skriver jag en sak som säkert kommer göra andra sura. Men det skiter jag i.
De senaste dagarna har det, igen, florerat en sån där "skriv nåt knäppt i din status"-grej på Facebook för att öka medvetenheten för bröstcancer. En gång var det vart man ställde handväskan... en annan vilken färg man har på bh:n. Och så fick man inte tala om för killarna vad det var. Just för att man skulle haja till och undra vad det var.
Jag kan tycka att det börjar bli lite förlegat. Men vissa är ganska roliga faktiskt! En handlade om att skriva vilken vecka man var i (typ graviditetsvecka) och vad man var sugen på. Den tyckte inte jag var kul. Det kan bli så mycket missförstånd och så där. Men tiger i garderoben eller kossa i vardagsrummet... hur farligt kan det va? Jaaaa... ok... en riktigt tiger i garderoben är fan inge roligt :)
Man måste inte gilla denna typ av "kedjebrev", för det är ju vad det är. Man måste inte tycka att det är roligt och man måste sätta det på sin egen status. Ok? Det är helt frivilligt och man kan bara trycka på "ta bort" från sin inkorg och så är det ur världen. Är vi överens om det?
Jag kan bli ganska irriterad på alla dessa kedjemail och nu även uppmaningar på FB. Men vissa tycker jag kan vara skoj och då hakar jag på.
Nu till min poäng... Jag blir jävligt sur när nån skriver på sin status: "Men hallå, jag skiter i era jävla lejon och bh:ar och skit! Sätt in pengar istället på Cancerfondens konto och sluta upp och vara töntiga!"
För vad fan vet du om vad jag donerar pengar till? Vad vet du om mina nära och kära och vad vi gått igenom? Vad vet du om hur mycket jag lägger på välgörenhet av olika slag?
Inte ett skit!
Och att då nedvärdera andra som hakar på en grej som faktiskt kan öka medvetenheten kring olika saker som dessa "kedje-uppmaningar" riktar in sig på, tycker jag är lågt! Jag tycker det är fräckt att säga rakt av att man "bara" hakar på för att det är en kul grej och genom din status sätter dig över de som hakar på. Man väljer fan själv vad man vill delta i och inte. Och man är inte en sämre människa eller bryr sig mindre för att man tycker att det är lite skoj att skriva tokiga saker på FB.
Det är ditt val att inte haka på, mitt val om jag gör det. Jag klankar inte ner på dig om du inte vill vara med, men du klankar ner på mig för att jag vill vara med. Jag betalar in till Cancerfonden varje år, gör du?
Döm inte mig efter min status på FB, jag dömer fasen inte dig för din.
Nästa gång jag skickar ett kedjemail till dig är det helt ok för mig att du svarar på det och säger att du inte är intresserad. Jag ska respektera det om du respekterar att det finns kedjebrev som jag tycker är kul.
De senaste dagarna har det, igen, florerat en sån där "skriv nåt knäppt i din status"-grej på Facebook för att öka medvetenheten för bröstcancer. En gång var det vart man ställde handväskan... en annan vilken färg man har på bh:n. Och så fick man inte tala om för killarna vad det var. Just för att man skulle haja till och undra vad det var.
Jag kan tycka att det börjar bli lite förlegat. Men vissa är ganska roliga faktiskt! En handlade om att skriva vilken vecka man var i (typ graviditetsvecka) och vad man var sugen på. Den tyckte inte jag var kul. Det kan bli så mycket missförstånd och så där. Men tiger i garderoben eller kossa i vardagsrummet... hur farligt kan det va? Jaaaa... ok... en riktigt tiger i garderoben är fan inge roligt :)
Man måste inte gilla denna typ av "kedjebrev", för det är ju vad det är. Man måste inte tycka att det är roligt och man måste sätta det på sin egen status. Ok? Det är helt frivilligt och man kan bara trycka på "ta bort" från sin inkorg och så är det ur världen. Är vi överens om det?
Jag kan bli ganska irriterad på alla dessa kedjemail och nu även uppmaningar på FB. Men vissa tycker jag kan vara skoj och då hakar jag på.
Nu till min poäng... Jag blir jävligt sur när nån skriver på sin status: "Men hallå, jag skiter i era jävla lejon och bh:ar och skit! Sätt in pengar istället på Cancerfondens konto och sluta upp och vara töntiga!"
För vad fan vet du om vad jag donerar pengar till? Vad vet du om mina nära och kära och vad vi gått igenom? Vad vet du om hur mycket jag lägger på välgörenhet av olika slag?
Inte ett skit!
Och att då nedvärdera andra som hakar på en grej som faktiskt kan öka medvetenheten kring olika saker som dessa "kedje-uppmaningar" riktar in sig på, tycker jag är lågt! Jag tycker det är fräckt att säga rakt av att man "bara" hakar på för att det är en kul grej och genom din status sätter dig över de som hakar på. Man väljer fan själv vad man vill delta i och inte. Och man är inte en sämre människa eller bryr sig mindre för att man tycker att det är lite skoj att skriva tokiga saker på FB.
Det är ditt val att inte haka på, mitt val om jag gör det. Jag klankar inte ner på dig om du inte vill vara med, men du klankar ner på mig för att jag vill vara med. Jag betalar in till Cancerfonden varje år, gör du?
Döm inte mig efter min status på FB, jag dömer fasen inte dig för din.
Nästa gång jag skickar ett kedjemail till dig är det helt ok för mig att du svarar på det och säger att du inte är intresserad. Jag ska respektera det om du respekterar att det finns kedjebrev som jag tycker är kul.
Så många funderingar!
Hörrni! Idag har jag mycket på hjärtat! Hör här bara...:
För nåra veckor sen så fick jag ett brev hem i brevlådan från Statoil. Det stod så här: "Bäste kund! Den 17:e oktober stänger vi ner stationen i Säter. Eftersom du har tankat där så vill vi nu välkomna dig till någon av våra andra stationer i din region. Varsågod, här får du två kuponger som du kan lösa in mot kaffe och bulle. Välkommen!" Ja, typ nåt sånt där. Inte så noga. Trevligt tycker jag! Jag gillar gratis :)
Igår skulle jag tanka, så jag åkte förbi Statoil här vid jobbet. Tryckte på knappen "betala i butik" och i kassan sen så viftade jag med min kupong och sa: "Får jag ta varm choklad istället?" Kassörskan kollade på kupongen och log... "Ja visst! Varsågod!"
Lycklig gick jag till maskinen och tog mig en varm choklad och en bulle. Det var lite omständigt att komma på finessen med alla knappar och skit. Men till slut så!
Och vet ni... jag kände mig såååååå trendig med min mugg! Jag har ju lixom tittat lite trånande på alla som går med sina muggar med kaffe... ni vet muggarna har ju så fina lock med hål som man kan dricka ur med! Nu hade jag en likadan :) Sen att det var choklad i... skit samma! Dte var bara så trendigt att kunna släntra ut ur butiken och sätta sig lite nonchalant i bilen och ställa min mugg i mugghållaren... Weeee!
Idag var jag bara TVUNGEN att köpa ketshup. På Statoil. Trots att dom bara har Felix (dessutom med mindre socker...!) och jag vill ha Heinz. Men jag hade ju en kupong till! Så jag löste in den och fick känna mig trendig idag med. Mycket bra! Men nu undrar jag... Kan det vara så att jag lixom måste ta den där svängen nu och köpa en mugg varje dag nu? att få känna mig lite trendig? Vet inte om det är nåt bra... för chokladen är inte så himla god...
Ok, det var det ena. Nu kommer nästa grej. Jag flyttar snart! Ja det vet ni ju... Men jag kom ju på det för ett tag sen Och det känns så pirrigt! Jättekonstigt! Nu har jag ju haft sambo och tre hundar under nästan ett år... Men snart ska jag flytta från landet och in till Big City Borlänge. Jag har ett litet eget centrum med Coop Konsum, två pizzerior, en möbelaffär, en frissa, en inredningsbutik och Atg-ombud. Jag ser fram emot det jättemycket, att flytta.
Men sen så kommer det där lilla... men men men... Jenny då? Hur ska jag klara mig utan Jenny? Och Celma och Dora? Vi fem är ju lixom ett team nu. Den grejen känns lit jobbig tycker jag. Tråkigt att bli ensam igen!
Jag antar att man vänjer sig med det med... igen.
Sen en annan sak. Jag har tänkt en del på det här med el. Ja ni vet, det är ju sånt hallå kring att elen kostar så mycket. När jag blir stor och bor på landet med eget hus och sånt... då ska jag bygga ett vindkraftverk! Hade jag tänkt iallafall. För hör här:
Man kan sätta upp ett eget vindkraftverk, det försörjer mitt hus och eventuella uthus, gästhus där mamma bor och Lottas (systers) stuga där hon åker och vilar upp sig. Våra hus är självförsörjande från mitt vidkraftverk. Bra va? Och får man överskott så skickar man ut det på det allmänna nätet, behöver man extra om det blåser lite så får man det via det allmänna nätet. Det tycker jag är fiffigt! Eller hur!? Man ger när man får över och får när det fattas.
Men vet ni...? Det är skitsjukt! För jag tror verkligen att det här är en bra grej. Men vet ni, man får betala en avgift per år för att vara ansluten till det allmänna nätet!!! Det kostar nästan 5000 för att bara vara uppkopplad på det allmänna nätet! är inte det sjukt! Ska det inte löna sig att investera i egen kraft lixom? HELT SJUKT enligt mig.
Och en annan sak... det kostar ca 20 öre för att köpa el per enhet... sen läggs det på ca 60 öre i avgifter per enhet. Det är taxa för det ena och andra, skatt och skit... Sen hörni, här kommer det genomruttna... Man betalar MOMS på 80 öre! Alltså moms på skatten! Är inte det heeeeelt sjukt!?
Så vill man investera i sin egen kraft... då ska man absolut inte koppla upp sig och dela med sig... Icke! Galet...
Det är många saker som är ganska galna, hör här: En bonde byggde ett vindkraftverk vid sin gård, det här var ca 20 år sen, för att försörja sin ladugård. La ner massor med pengar för att börja spara utgifterna i längden. Efter ett antal år, när det äntligen började löna sig... då kom skattemasen och krävde in skatt på den el han producerat själv!!! VA?? Världen är helt galen.
Sen har vi en sak till... mitt nagellack. Under ett par år, tror det var i början på 2000-talet, så fixade jag naglar en gång i månaden. Allra mest var det för att sluta bita på naglarna. Och då fick jag dem målade i en massa coola färger och så. I samma veva köpte jag en del nagellack. Väldigt fina färger och bra kvalité på dem var det.
Innan helgen skulle jag måla naglarna, ni vet... lite sexy inför kryssningen. Så jag tjoffade på första lagret. Eller nej det är väl lite ljug... jag har ett system för det där med nagellack. Vill ni höra? Ok!
Jag tänker nu... kan det vara så att mitt nagellack är för gammalt? Att härdaren i det har dunstat? Jag tror det. Får nog kasta de där lacken som jag har därhemma.
Det får mig osökt in på maskara. I vintras när vi skulle gå på "Hela havet susar" så var Jennys kompisar över innan och hjälpte mig och Jenny att sminka oss. Jag och Jenny är lite noviser på det där... gör det inte så ofta. Så vi fick lite hjälp. Så skulle jag bara lägga finishen med lite maskara... tar fram min och ska grejja på den. Då säger Paula: "Du Kattis, den ser lite torr ut den där maskaran?" Jooo... jag fick den av min syster för ett par år sen för hon tyckte den var dålig, att den hade torkat lite... svarade jag då. Då skrattade alla. Tydligen så är det bäst före datum på smink :) Jag köpte ny maskara på båten när vi åkte till Åland i September :D
När jag satt och kollade vad jag skulle ha med mig till i helgen, på kickoffen, så satt Jenny i mitt rum. Jag satt med min lilla sminkväska och plockade vad jag skulle ha med... så kom jag till underlagskrämen. Och så frågade jag Jenny om jag skulle ta med den. Då sa hon: "När köpte du den då?" Jaaaa... ett tag sen. Typ ett par år sen... innan jag fick maskaran iallafall... Då tyckte hon att jag skulle slänga den. Man ska tydligen inte ha smink som är äldre än ett år typ. Så den åkte i sopen.
Men det gör inget, för jag fattar ändå inte hur man gör med sån däringa kräm. Det ser ju ut som man har nån jävla mask på sig... Inte jag lixom. Så det får duga med lite concealer under ögonen och på blämmorna. Sen puder på det. Lite blusher och sen är det klart! Jaaaa... syrran har sagt hur man ska göra med ögonskuggegrejer med... ljust längst in och på halva ögonlocket... sen en lite mörkare... mitt på och sen den färgen man vill ha på resten. Blir fint det! Och så lite eyeliner och så på med nya maskaran! Som ny :)
En sväng med lipliner och sen på med lite läppstift = Filmstjärnan är född ;)
Men guuuuud så jobbigt! Det där fattar jag inte att man orkar hålla på med innan jobbet... nej fi fan! Då räcker borsta tänderna och kollar så man inte har nå morrongojs i ögonvrårna. Det får duga.
Nu har jag bara en sak till... och om du orkat läsa så här långt... GOOD WORK! Men nu är det bara en sak kvar: Ha en fin dag!
För nåra veckor sen så fick jag ett brev hem i brevlådan från Statoil. Det stod så här: "Bäste kund! Den 17:e oktober stänger vi ner stationen i Säter. Eftersom du har tankat där så vill vi nu välkomna dig till någon av våra andra stationer i din region. Varsågod, här får du två kuponger som du kan lösa in mot kaffe och bulle. Välkommen!" Ja, typ nåt sånt där. Inte så noga. Trevligt tycker jag! Jag gillar gratis :)
Igår skulle jag tanka, så jag åkte förbi Statoil här vid jobbet. Tryckte på knappen "betala i butik" och i kassan sen så viftade jag med min kupong och sa: "Får jag ta varm choklad istället?" Kassörskan kollade på kupongen och log... "Ja visst! Varsågod!"
Lycklig gick jag till maskinen och tog mig en varm choklad och en bulle. Det var lite omständigt att komma på finessen med alla knappar och skit. Men till slut så!
Och vet ni... jag kände mig såååååå trendig med min mugg! Jag har ju lixom tittat lite trånande på alla som går med sina muggar med kaffe... ni vet muggarna har ju så fina lock med hål som man kan dricka ur med! Nu hade jag en likadan :) Sen att det var choklad i... skit samma! Dte var bara så trendigt att kunna släntra ut ur butiken och sätta sig lite nonchalant i bilen och ställa min mugg i mugghållaren... Weeee!
Idag var jag bara TVUNGEN att köpa ketshup. På Statoil. Trots att dom bara har Felix (dessutom med mindre socker...!) och jag vill ha Heinz. Men jag hade ju en kupong till! Så jag löste in den och fick känna mig trendig idag med. Mycket bra! Men nu undrar jag... Kan det vara så att jag lixom måste ta den där svängen nu och köpa en mugg varje dag nu? att få känna mig lite trendig? Vet inte om det är nåt bra... för chokladen är inte så himla god...
Ok, det var det ena. Nu kommer nästa grej. Jag flyttar snart! Ja det vet ni ju... Men jag kom ju på det för ett tag sen Och det känns så pirrigt! Jättekonstigt! Nu har jag ju haft sambo och tre hundar under nästan ett år... Men snart ska jag flytta från landet och in till Big City Borlänge. Jag har ett litet eget centrum med Coop Konsum, två pizzerior, en möbelaffär, en frissa, en inredningsbutik och Atg-ombud. Jag ser fram emot det jättemycket, att flytta.
Men sen så kommer det där lilla... men men men... Jenny då? Hur ska jag klara mig utan Jenny? Och Celma och Dora? Vi fem är ju lixom ett team nu. Den grejen känns lit jobbig tycker jag. Tråkigt att bli ensam igen!
Jag antar att man vänjer sig med det med... igen.
Sen en annan sak. Jag har tänkt en del på det här med el. Ja ni vet, det är ju sånt hallå kring att elen kostar så mycket. När jag blir stor och bor på landet med eget hus och sånt... då ska jag bygga ett vindkraftverk! Hade jag tänkt iallafall. För hör här:
Man kan sätta upp ett eget vindkraftverk, det försörjer mitt hus och eventuella uthus, gästhus där mamma bor och Lottas (systers) stuga där hon åker och vilar upp sig. Våra hus är självförsörjande från mitt vidkraftverk. Bra va? Och får man överskott så skickar man ut det på det allmänna nätet, behöver man extra om det blåser lite så får man det via det allmänna nätet. Det tycker jag är fiffigt! Eller hur!? Man ger när man får över och får när det fattas.
Men vet ni...? Det är skitsjukt! För jag tror verkligen att det här är en bra grej. Men vet ni, man får betala en avgift per år för att vara ansluten till det allmänna nätet!!! Det kostar nästan 5000 för att bara vara uppkopplad på det allmänna nätet! är inte det sjukt! Ska det inte löna sig att investera i egen kraft lixom? HELT SJUKT enligt mig.
Och en annan sak... det kostar ca 20 öre för att köpa el per enhet... sen läggs det på ca 60 öre i avgifter per enhet. Det är taxa för det ena och andra, skatt och skit... Sen hörni, här kommer det genomruttna... Man betalar MOMS på 80 öre! Alltså moms på skatten! Är inte det heeeeelt sjukt!?
Så vill man investera i sin egen kraft... då ska man absolut inte koppla upp sig och dela med sig... Icke! Galet...
Det är många saker som är ganska galna, hör här: En bonde byggde ett vindkraftverk vid sin gård, det här var ca 20 år sen, för att försörja sin ladugård. La ner massor med pengar för att börja spara utgifterna i längden. Efter ett antal år, när det äntligen började löna sig... då kom skattemasen och krävde in skatt på den el han producerat själv!!! VA?? Världen är helt galen.
Sen har vi en sak till... mitt nagellack. Under ett par år, tror det var i början på 2000-talet, så fixade jag naglar en gång i månaden. Allra mest var det för att sluta bita på naglarna. Och då fick jag dem målade i en massa coola färger och så. I samma veva köpte jag en del nagellack. Väldigt fina färger och bra kvalité på dem var det.
Innan helgen skulle jag måla naglarna, ni vet... lite sexy inför kryssningen. Så jag tjoffade på första lagret. Eller nej det är väl lite ljug... jag har ett system för det där med nagellack. Vill ni höra? Ok!
- Diska nånting, så nagelbanden blir mjuk och fina (eller ta dem direkt efter duschen, går oxå bra). Peta ner dem.
- Smörja nagelbanden med nån fet kräm typ Helosan eller nån olja.
- Vänta en kvart, tjugo minuter.
- Tvätta händerna och borsta naglarna med nagelboste modell mjuk och tvåla bort krämen.
- Peta lite till på nagelbanden så dom får fin form.
- Torka noga.
- SEN måla ett lager och låta härda lite.
- Ett lager med lack till.
- När det härdat ORDENTLIGT. Smörja händerna igen. Då åker lixom nagelbandet ner över kanten på lacket = snyggt!
Jag tänker nu... kan det vara så att mitt nagellack är för gammalt? Att härdaren i det har dunstat? Jag tror det. Får nog kasta de där lacken som jag har därhemma.
Det får mig osökt in på maskara. I vintras när vi skulle gå på "Hela havet susar" så var Jennys kompisar över innan och hjälpte mig och Jenny att sminka oss. Jag och Jenny är lite noviser på det där... gör det inte så ofta. Så vi fick lite hjälp. Så skulle jag bara lägga finishen med lite maskara... tar fram min och ska grejja på den. Då säger Paula: "Du Kattis, den ser lite torr ut den där maskaran?" Jooo... jag fick den av min syster för ett par år sen för hon tyckte den var dålig, att den hade torkat lite... svarade jag då. Då skrattade alla. Tydligen så är det bäst före datum på smink :) Jag köpte ny maskara på båten när vi åkte till Åland i September :D
När jag satt och kollade vad jag skulle ha med mig till i helgen, på kickoffen, så satt Jenny i mitt rum. Jag satt med min lilla sminkväska och plockade vad jag skulle ha med... så kom jag till underlagskrämen. Och så frågade jag Jenny om jag skulle ta med den. Då sa hon: "När köpte du den då?" Jaaaa... ett tag sen. Typ ett par år sen... innan jag fick maskaran iallafall... Då tyckte hon att jag skulle slänga den. Man ska tydligen inte ha smink som är äldre än ett år typ. Så den åkte i sopen.
Men det gör inget, för jag fattar ändå inte hur man gör med sån däringa kräm. Det ser ju ut som man har nån jävla mask på sig... Inte jag lixom. Så det får duga med lite concealer under ögonen och på blämmorna. Sen puder på det. Lite blusher och sen är det klart! Jaaaa... syrran har sagt hur man ska göra med ögonskuggegrejer med... ljust längst in och på halva ögonlocket... sen en lite mörkare... mitt på och sen den färgen man vill ha på resten. Blir fint det! Och så lite eyeliner och så på med nya maskaran! Som ny :)
En sväng med lipliner och sen på med lite läppstift = Filmstjärnan är född ;)
Men guuuuud så jobbigt! Det där fattar jag inte att man orkar hålla på med innan jobbet... nej fi fan! Då räcker borsta tänderna och kollar så man inte har nå morrongojs i ögonvrårna. Det får duga.
Nu har jag bara en sak till... och om du orkat läsa så här långt... GOOD WORK! Men nu är det bara en sak kvar: Ha en fin dag!
En liten undring
Nu undrar jag: Kan jag snöra dem bara den del som är med hål och inte hakarna? Eller är det fult?
Published with Blogger-droid v1.6.8
onsdag 26 oktober 2011
Huvudvärk
Hade ont i huvudet hela dagen igår. Somnade med huvudvärk... vaknade med huvudvärk. Men vädret är galet tryckande och molnen ligger väldigt lågt. Så jag kan tänka mig att det är lite därför oxå. Sen har jag insett att jag borde ta tag i det här med glasögon oxå.
Jag har ju glasögon som jag inte använder. Men jag tror att jag behöver ta tag i att gå till en optiker och kolla upp lite hur jag ser egentligen. För jag sitter och kisar mest hela dagarna. Det kan ju inte vara sunt.
Kolla in der här förresten: LÄNK
Så läckert! Skulle gärna ha ett sånt motiv på väggen... grymt ju! Kanske får låna Jennys kamera och greja lite med mina Star Wars-figurer... Helt underbara bilder tycker jag!
Jag har ju glasögon som jag inte använder. Men jag tror att jag behöver ta tag i att gå till en optiker och kolla upp lite hur jag ser egentligen. För jag sitter och kisar mest hela dagarna. Det kan ju inte vara sunt.
Kolla in der här förresten: LÄNK
Så läckert! Skulle gärna ha ett sånt motiv på väggen... grymt ju! Kanske får låna Jennys kamera och greja lite med mina Star Wars-figurer... Helt underbara bilder tycker jag!
tisdag 25 oktober 2011
Läkaren säger...
"Du måste sova!"
Ja, så är det. Jag har haft lite problem ett par månader med apparaten. Ja, precis, DEN apparaten :) Men få inte för er nu att jag har kli eller prickar eller nåt, för det har jag inte. Jag har bara haft lite oregelbundna "dagar" i cykeln så att säga. Eller man kan säga att jag BARA haft "dagar" i cykeln. Lixom ingenting där emellan. Inga dagar utan. Aja, skit samma. Det var inte det viktiga. Men inget kli eller prickar, ok?
Så läkaren sa: Du måste få rutin i din sömn. I din ålder så måste man ha kontroll på stressen.
Jag svarade: Jag är inte stressad.
Läkaren sa: Ok, men du hade ju precis bytt jobb och fått nya rutiner?
Jag: Jo... men det är inte stressigt på jobbet. Jag har ett jättebra jobb!
Läkaren: Men hur ser det ut på fritiden då? Vilar du på helgerna?
Jag: Njae... det är ju inte så att jag har helger fria så där ofta direkt...
Läkaren: Och i veckorna då? Har du fullt upp i veckorna?
Jag: Jooo... kanske det. Det är ju sällan det är en kväll utan något alls...
Läkaren: Jaha, men ok. Det är ju så att man måste ge sig tid att vila oxå. Annars kan kroppen haka upp sig.
Jag: Ok, då ska vi se till att jag gör det, vilar alltså. Så jag kan haka ner kroppen igen.
Läkaren: Ja, det tycker jag.
Jag: Då säger vi så.
Läkaren: Då säger vi så.
Så nu måste jag se över min sovrutin. Jag tycker att jag gör det mest HELA tiden, nojjar över att jag sover för lite. Men tydligen så räcker det inte. Läkaren tror att om jag får kontroll på min sömn så får jag bättre perioder mellan "dagarna", eller iallafall FÅR perioder mellan. Så det inte blir som en enda lång cykel med "dagar" hela tiden. För i min ålder så måste man ha kontroll över stressen och tillåta sig att vila.
Jag känner mig gammal när han säger så! Jag tycker ju lixom att det finns massor med människor som är äldre än mig och håller högre tempo. Men alla är väl individer förstås. Det var ju under ganska hård arbetsbelastning och stress även privat som jag fick giftstruma... så visst, alla är väl olika.
Jaja, vi får väl se. Jag ska ha som regel nu att släcka innan 22... så börjar vi där får vi se :)
Ja, så är det. Jag har haft lite problem ett par månader med apparaten. Ja, precis, DEN apparaten :) Men få inte för er nu att jag har kli eller prickar eller nåt, för det har jag inte. Jag har bara haft lite oregelbundna "dagar" i cykeln så att säga. Eller man kan säga att jag BARA haft "dagar" i cykeln. Lixom ingenting där emellan. Inga dagar utan. Aja, skit samma. Det var inte det viktiga. Men inget kli eller prickar, ok?
Så läkaren sa: Du måste få rutin i din sömn. I din ålder så måste man ha kontroll på stressen.
Jag svarade: Jag är inte stressad.
Läkaren sa: Ok, men du hade ju precis bytt jobb och fått nya rutiner?
Jag: Jo... men det är inte stressigt på jobbet. Jag har ett jättebra jobb!
Läkaren: Men hur ser det ut på fritiden då? Vilar du på helgerna?
Jag: Njae... det är ju inte så att jag har helger fria så där ofta direkt...
Läkaren: Och i veckorna då? Har du fullt upp i veckorna?
Jag: Jooo... kanske det. Det är ju sällan det är en kväll utan något alls...
Läkaren: Jaha, men ok. Det är ju så att man måste ge sig tid att vila oxå. Annars kan kroppen haka upp sig.
Jag: Ok, då ska vi se till att jag gör det, vilar alltså. Så jag kan haka ner kroppen igen.
Läkaren: Ja, det tycker jag.
Jag: Då säger vi så.
Läkaren: Då säger vi så.
Så nu måste jag se över min sovrutin. Jag tycker att jag gör det mest HELA tiden, nojjar över att jag sover för lite. Men tydligen så räcker det inte. Läkaren tror att om jag får kontroll på min sömn så får jag bättre perioder mellan "dagarna", eller iallafall FÅR perioder mellan. Så det inte blir som en enda lång cykel med "dagar" hela tiden. För i min ålder så måste man ha kontroll över stressen och tillåta sig att vila.
Jag känner mig gammal när han säger så! Jag tycker ju lixom att det finns massor med människor som är äldre än mig och håller högre tempo. Men alla är väl individer förstås. Det var ju under ganska hård arbetsbelastning och stress även privat som jag fick giftstruma... så visst, alla är väl olika.
Jaja, vi får väl se. Jag ska ha som regel nu att släcka innan 22... så börjar vi där får vi se :)
söndag 23 oktober 2011
Donarsöndag
Idag har jag varit duktig! Lagat mat hela dagen och tvättat och plockat lite. Fyra portioner kalops och sju portioner chili con carne. Sen när Jenny kom hem så lagade vi fajitas, gott! Nu finns det mat så jag slipper laga nåt i veckan. Känns lite bra. Det tar sån tid på kvällen tycker jag. Men nu finns det mat i frysen för mååånga dagar :)
Nu blir det film! Hejpa!
Nu blir det film! Hejpa!
Härligt dygn på båten!
Så kom söndagen igen. Idag kokar jag kalops igen... UTAN mjöl denna gång. jag tänkte att den kan få koka i fred och så har jag i lite redning sen om det skulle behövas. Kollade runt lite på recept och det var lite olika hur dom gjorde. Så jag tog den varianten som jag trodde skulle passa mig :) Bara vatten kan lixom inte bränna fast! Och sen körde jag en vidare kastrull så jag kan komma åt och röra ordentligt. Så nu jäklar doftar det mumma i köket!
Sen när kalopsen är klar ska jag fixa en chili con carne. Lite av veckans mat fixad idag, så slipper jag laga efter jobbet! Bra bra!
Jag, Blessin och Celma gick en lite längre prommis i morse i solen. Ganska skönt! Men jag är vääääldigt trött. Det var dåligt med sömn hela förra veckan då jag hade en massa saker att göra på kvällarna. Och sen drog vi ju iväg på Kick off i fredags! Det vart ju inte mer sömn då heller...
Det var väldigt roligt! Full fräs mest hela tiden, god mat och mååånga skratt! Jag tänkte på en grej under resan, det är oftast så att det finns nån i en grupp som oftast märker ut sig på ett negativt sätt. Ni vet, tar plats på ett jobbigt sätt och kanske är lite dryg. Lägger man till alkohol så brukar det sällan vara så att den här personen blir trevligare och mindre dryg. Men av alla dessa kollegor, vi var runt 20 st på resan, så har vi ingen sån. Det är väldigt många olika personligheter och alla har sina tokigheter för sig. Men ingen är dryg eller jobbig. Inte heller när det senare på natten blev en del alkohol. Det var bara glada miner och öppna famnen! Om det var en lyckträff just denna gång, det vet jag inte. Men jag tror att vi är ett sånt himla bra gäng! Det känns verkligen helt underbart att det är just vi :)
Vår chef har handplockat oss alla. Han har träffat oss alla personligen och känt efter om vi passar in i gänget. När jag var på intervju så var det viktigt för honom att jag skulle passa in i gruppen. Och som det verkar så har han hittat folk som passar ihop. Som grupp fungerar vi väldigt bra ihop. Det är skitkul! Och en otrolig tillgång tror jag :)
Ja jag har fått en ruggigt trevlig helg med "mitt" gäng kollegor. Tack för det hörrni, det var skittrevligt!
Sen kan jag berätta att det finns hopp för ungdomarna! Det finns ungdomar som har koll på hur man uppför sig och gör ;) Vid ett besök vid baren uppe på "discot" så stod jag och väntade på min tur. Intill mig står en söt kille som precis beställt. När jag ska beställa så lämnar han fram sitt kort för att betala för sig och så säger han till bartendern:
"Jag betalar det hon vill ha oxå."
Man tackar! Och sen stod vi och pratade en stund, dansade lite och så bjöd han på en drink till. En mycket artig kille var det! Han hette Andreas och var väldigt trevlig och faktiskt kunde föra ett moget samtal. Det är få i den åldern, tycker JAG, som kan föra sig och som man kan ha ett moget samtal med. Fördom från min sida kanske. Men så har jag upplevt det. Det här killen var ytterst trevlig!
Efter en stund så drog mina kollegor vidare och jag och Andreas blev kvar vid ett bord och pratade. Han frågade hur gammal jag var... Hahaha! Så han fick gissa... Och här kommer vi till det artiga i hela historien: "Jag tror du är 24-25... kan det vara ungefär rätt?"
Tack snälla Andreas! Det var gulligt sagt! När han fick veta att han fick lägga på 10 år så såg han på riktigt förvånad ut :) Det gjorde min kväll!
Jag kan tänka mig att man kanske inte tror att jag är 35 alla gånger... men 24? Njaaaa...! Men han var så go och trevlig så det var kul att han var snabbtänkt och gissade i underkant. Väldrillad ;) Vi pratade en stund och så gick jag och letade reda på mina kollegor. Han tog mitt namn och min hemsideadress, så vi får väl se om han kikar in här på bloggen nån dag. Om du gör det Andreas, TACK för drinkarna och en väldigt trevlig pratstund!!
Hur som helst så hade jag en ruggigt trevlig resa på alla sätt! Kan tänka mig att åka igen snart, det är så skoj med allt folk!
Sen när kalopsen är klar ska jag fixa en chili con carne. Lite av veckans mat fixad idag, så slipper jag laga efter jobbet! Bra bra!
Jag, Blessin och Celma gick en lite längre prommis i morse i solen. Ganska skönt! Men jag är vääääldigt trött. Det var dåligt med sömn hela förra veckan då jag hade en massa saker att göra på kvällarna. Och sen drog vi ju iväg på Kick off i fredags! Det vart ju inte mer sömn då heller...
Det var väldigt roligt! Full fräs mest hela tiden, god mat och mååånga skratt! Jag tänkte på en grej under resan, det är oftast så att det finns nån i en grupp som oftast märker ut sig på ett negativt sätt. Ni vet, tar plats på ett jobbigt sätt och kanske är lite dryg. Lägger man till alkohol så brukar det sällan vara så att den här personen blir trevligare och mindre dryg. Men av alla dessa kollegor, vi var runt 20 st på resan, så har vi ingen sån. Det är väldigt många olika personligheter och alla har sina tokigheter för sig. Men ingen är dryg eller jobbig. Inte heller när det senare på natten blev en del alkohol. Det var bara glada miner och öppna famnen! Om det var en lyckträff just denna gång, det vet jag inte. Men jag tror att vi är ett sånt himla bra gäng! Det känns verkligen helt underbart att det är just vi :)
Vår chef har handplockat oss alla. Han har träffat oss alla personligen och känt efter om vi passar in i gänget. När jag var på intervju så var det viktigt för honom att jag skulle passa in i gruppen. Och som det verkar så har han hittat folk som passar ihop. Som grupp fungerar vi väldigt bra ihop. Det är skitkul! Och en otrolig tillgång tror jag :)
Ja jag har fått en ruggigt trevlig helg med "mitt" gäng kollegor. Tack för det hörrni, det var skittrevligt!
Sen kan jag berätta att det finns hopp för ungdomarna! Det finns ungdomar som har koll på hur man uppför sig och gör ;) Vid ett besök vid baren uppe på "discot" så stod jag och väntade på min tur. Intill mig står en söt kille som precis beställt. När jag ska beställa så lämnar han fram sitt kort för att betala för sig och så säger han till bartendern:
"Jag betalar det hon vill ha oxå."
Man tackar! Och sen stod vi och pratade en stund, dansade lite och så bjöd han på en drink till. En mycket artig kille var det! Han hette Andreas och var väldigt trevlig och faktiskt kunde föra ett moget samtal. Det är få i den åldern, tycker JAG, som kan föra sig och som man kan ha ett moget samtal med. Fördom från min sida kanske. Men så har jag upplevt det. Det här killen var ytterst trevlig!
Efter en stund så drog mina kollegor vidare och jag och Andreas blev kvar vid ett bord och pratade. Han frågade hur gammal jag var... Hahaha! Så han fick gissa... Och här kommer vi till det artiga i hela historien: "Jag tror du är 24-25... kan det vara ungefär rätt?"
Tack snälla Andreas! Det var gulligt sagt! När han fick veta att han fick lägga på 10 år så såg han på riktigt förvånad ut :) Det gjorde min kväll!
Jag kan tänka mig att man kanske inte tror att jag är 35 alla gånger... men 24? Njaaaa...! Men han var så go och trevlig så det var kul att han var snabbtänkt och gissade i underkant. Väldrillad ;) Vi pratade en stund och så gick jag och letade reda på mina kollegor. Han tog mitt namn och min hemsideadress, så vi får väl se om han kikar in här på bloggen nån dag. Om du gör det Andreas, TACK för drinkarna och en väldigt trevlig pratstund!!
Hur som helst så hade jag en ruggigt trevlig resa på alla sätt! Kan tänka mig att åka igen snart, det är så skoj med allt folk!
torsdag 20 oktober 2011
Horoskop
"Efter en härlig kärleksvecka eller två så svänger oktober tyvärr mot det sämre. Anledningen är förmodligen att det känns vettigt för dig att ställa större krav än förut. Det kan också vara så att dina praktiska möjligheter har ändrats (till exempel att du måste jobba längre dagar) och att detta påverkar kärlekslivet, inte minst om du har en fast partner och ni delar ett hushåll. Det blir ganska gott om konflikter. Man kan inte kalla oktober en ljuvlig månad direkt, men det kommer i slutänden att visa sig lönsamt med en hel del av tjafset även om det inte ser så ut nu.
Bästa chansen: Lejon, Våg, Fisk.
Bästa stället: På resa.
Bästa datumen: 6-7/10"
Jaha, bäst före datum är förbi... Men på en resa? Ja jag tackar ja!
Resten känns väl så där. "man kan inte kalla oktober för en ljuvlig månad direkt". Men enligt ett annat så ska det ju vända i november! Det blir bra det!
Bästa chansen: Lejon, Våg, Fisk.
Bästa stället: På resa.
Bästa datumen: 6-7/10"
Jaha, bäst före datum är förbi... Men på en resa? Ja jag tackar ja!
Resten känns väl så där. "man kan inte kalla oktober för en ljuvlig månad direkt". Men enligt ett annat så ska det ju vända i november! Det blir bra det!
Igår hör till historien
Ja vad säger man? Igår var en inte så bra dag :) Men jag hoppas att idag blir bättre. Har ingen kalops med mig i matlåda. Tyvärr. För er som missade det. Jag brände kalopsen igår. Ordentligt. Kalops blev kolaps. Totalt vidbränd.
Men kastrullen blev ren! Jag vill nog inte veta vad det är i maskindiskmedel egentligen. För det brända satt som berg igår och idag gick det lätt att få bort. Lite väl lätt kan jag tycka. Som om man hält nåt giftigt och farligt där i. Jo, det är nog inget vidare att få maskindick på huden. Man ska nog inte använda det som scrupp i den där bruna pannan som man kan få av att färga håret. Det är nog mindre bra faktiskt. Så det ska jag inte prova.
Sen är pannan mindre brun idag. Nästan inte alls faktiskt. Mest röd. Och det svider lite när jag smörjde den med ansiktskräm imorse. Det är bara som en skugga nu. Tur det!
Jag har massor att göra ikväll! Kolla här:
Sen åker vi på kick off imorgon! Weee! Roligt! Jenny trodde det var bra att jag inte körde hem på lördag... för hon trodde jag skulle vara bakis. Men det ska jag inte vara. Ska sköta mig. Bara nån drink kanske. Och en jäkla massa hummer på buffén! Men av hummer blir man inte bakis. Så jag håller mig till hummer. Mumma! Mummer!
Fick precis reda på att vi inte ska ha nån lunch med oss imorgon. Chefen fixar lunch. Sweet. Ett problem mindre. Det går bra nu :D
Men kastrullen blev ren! Jag vill nog inte veta vad det är i maskindiskmedel egentligen. För det brända satt som berg igår och idag gick det lätt att få bort. Lite väl lätt kan jag tycka. Som om man hält nåt giftigt och farligt där i. Jo, det är nog inget vidare att få maskindick på huden. Man ska nog inte använda det som scrupp i den där bruna pannan som man kan få av att färga håret. Det är nog mindre bra faktiskt. Så det ska jag inte prova.
Sen är pannan mindre brun idag. Nästan inte alls faktiskt. Mest röd. Och det svider lite när jag smörjde den med ansiktskräm imorse. Det är bara som en skugga nu. Tur det!
Jag har massor att göra ikväll! Kolla här:
- Måla naglarna.
- Raka benen.
- Fila fötterna.
- Måla tånaglar? (Kanske skiter i det...)
- Packa.
- Delta på ett möte.
- Städa mitt rum. (vilket jag gör under mötet, headset till telefonen är super!)
- Platta håret?
Sen åker vi på kick off imorgon! Weee! Roligt! Jenny trodde det var bra att jag inte körde hem på lördag... för hon trodde jag skulle vara bakis. Men det ska jag inte vara. Ska sköta mig. Bara nån drink kanske. Och en jäkla massa hummer på buffén! Men av hummer blir man inte bakis. Så jag håller mig till hummer. Mumma! Mummer!
Fick precis reda på att vi inte ska ha nån lunch med oss imorgon. Chefen fixar lunch. Sweet. Ett problem mindre. Det går bra nu :D
onsdag 19 oktober 2011
En sån dag
Jag har ju inte ens berättat allt. Och ändå så är det en sån där dag som man lixom bara vill radera bort. Avbryta och antingen börja om eller så hoppa till nästa utan att spara.
När jag var på Kupolen idag och kollade lite efter ett par strumpbyxor som jag behövde till helgen... Då köpte jag trosor oxå. Samma storlek som jag alltid köpt av den modellen på den affären. I kassan tittade tjejen på mig och sa: ''Är du säker på storleken?''
Ja... svarade jag och tänkte inte mer på det.
Så skulle jag då kolla på en kofta jag sett förut. Den fanns ju inte kvar i den färgen jag ville ha så jag tog en annan färg. Kom på innan jag betalade att jag inte alls ville ha den. Den var inte lika fin som jag mindes. Dumma!
Tänkte då köpa en svart BH. Som jag har en vit av... Samma lika lixom. Vet att den passar och att boobisarna ser fina ut i den. Den fanns inte i rätt storlek. Nehepp. Inte det heller.
Ute vid bilen ser jag att jag fått p-böter. Tackar! Fin fint! Så där ja. Skit.
Kommer hem. Bränner kalopsen. Färgar pallet. Färgar pannan. Skrubbar pannan. Smörjer fejset. Pannan röd. Håret ser konstigt ut.
Viker ihop lite tvätt och ska bara prova trosorna jag köpt. För små. ''Nej tack, jag behöver inte ha dem plomberade för jag vet att det är rätt storlek'' Jo men visst. Det var väl fint.
Pannan svider och jag googlar på ''vidbrända kastruller''. Hittar massor med hustips. Testar ett som lyder: strö ett par teskedar bakpulver i botten på kastrullen och häll på 1-2 dl vatten. Låt puttra på spisen i ca 10 minuter. Sen går det lätt bort!
Så fan heller. Testar nästa: ''täck botten med ättika och låt stå i nån timme. Löser även den värst brända kastrullen!'' Då har dom inte bränt kalops. Sitter som berg. Men lite lossnar. Testar ett till: ''häll i lite varmt vatten och maskindiskmedel. Låt stå över natten. Löser allt! Och går det ändå inte bort så släng kastrullen'' Tack tack. Jag ska ha det i åtanke. Får se om den åker i sopen imorgon.
Går upp på övervåningen och tittar mig i spegeln. Tänker: ''Det går utför. Brun i fejset och stinker ättika. Vad kan gå fel mer idag?'' Tar tandborsten och ska sätta på tandkräm på den. Tappar den precis när tandkrämen är på plats. Fumlar och tandborsten flyger omkring. Landar med borsten neråt mot gallret i golvbrunnen. Mums.
Nu behöver jag sova. Jag hoppas att morgondagen lämnar mindre spår på en hårt arbetande kvinna. Tack för idag, eller vad man nu ska säga :-)
När jag var på Kupolen idag och kollade lite efter ett par strumpbyxor som jag behövde till helgen... Då köpte jag trosor oxå. Samma storlek som jag alltid köpt av den modellen på den affären. I kassan tittade tjejen på mig och sa: ''Är du säker på storleken?''
Ja... svarade jag och tänkte inte mer på det.
Så skulle jag då kolla på en kofta jag sett förut. Den fanns ju inte kvar i den färgen jag ville ha så jag tog en annan färg. Kom på innan jag betalade att jag inte alls ville ha den. Den var inte lika fin som jag mindes. Dumma!
Tänkte då köpa en svart BH. Som jag har en vit av... Samma lika lixom. Vet att den passar och att boobisarna ser fina ut i den. Den fanns inte i rätt storlek. Nehepp. Inte det heller.
Ute vid bilen ser jag att jag fått p-böter. Tackar! Fin fint! Så där ja. Skit.
Kommer hem. Bränner kalopsen. Färgar pallet. Färgar pannan. Skrubbar pannan. Smörjer fejset. Pannan röd. Håret ser konstigt ut.
Viker ihop lite tvätt och ska bara prova trosorna jag köpt. För små. ''Nej tack, jag behöver inte ha dem plomberade för jag vet att det är rätt storlek'' Jo men visst. Det var väl fint.
Pannan svider och jag googlar på ''vidbrända kastruller''. Hittar massor med hustips. Testar ett som lyder: strö ett par teskedar bakpulver i botten på kastrullen och häll på 1-2 dl vatten. Låt puttra på spisen i ca 10 minuter. Sen går det lätt bort!
Så fan heller. Testar nästa: ''täck botten med ättika och låt stå i nån timme. Löser även den värst brända kastrullen!'' Då har dom inte bränt kalops. Sitter som berg. Men lite lossnar. Testar ett till: ''häll i lite varmt vatten och maskindiskmedel. Låt stå över natten. Löser allt! Och går det ändå inte bort så släng kastrullen'' Tack tack. Jag ska ha det i åtanke. Får se om den åker i sopen imorgon.
Går upp på övervåningen och tittar mig i spegeln. Tänker: ''Det går utför. Brun i fejset och stinker ättika. Vad kan gå fel mer idag?'' Tar tandborsten och ska sätta på tandkräm på den. Tappar den precis när tandkrämen är på plats. Fumlar och tandborsten flyger omkring. Landar med borsten neråt mot gallret i golvbrunnen. Mums.
Nu behöver jag sova. Jag hoppas att morgondagen lämnar mindre spår på en hårt arbetande kvinna. Tack för idag, eller vad man nu ska säga :-)
Published with Blogger-droid v1.6.8
Jag vet inte. Men det känns inte som min dag på nåt vis...?
Nu ska ni få nåt att skratta åt:
Jag har färgat håret för första gången i mitt liv. Ni vet, göra sig till lite för kryssningen... Jenny hjälpte mig att kladda i det där i håret. Så skulle jag skölja ur efter 25 minuter.
Det gjorde jag.
Men jag hade inte räknat med den snygga guldbruna randen runt hela fejset. Den går lixom inte bort. Nu har jag flått hela ansiktet med facescrub och en ren handduk.
Jag ska ju lixom på kickoff på fredag. Och nu har jag en brun rand som ett fint pannband i pannan.
Tack för den då. Så mycket. Tack. Det var ju fint, nu blir det nog dåligt med ragg kan jag tänka.
Jag har färgat håret för första gången i mitt liv. Ni vet, göra sig till lite för kryssningen... Jenny hjälpte mig att kladda i det där i håret. Så skulle jag skölja ur efter 25 minuter.
Det gjorde jag.
Men jag hade inte räknat med den snygga guldbruna randen runt hela fejset. Den går lixom inte bort. Nu har jag flått hela ansiktet med facescrub och en ren handduk.
Jag ska ju lixom på kickoff på fredag. Och nu har jag en brun rand som ett fint pannband i pannan.
Tack för den då. Så mycket. Tack. Det var ju fint, nu blir det nog dåligt med ragg kan jag tänka.
Learning by doing?
Jag skulle laga kalops idag. Taggad som fasen! Har aldrig lagat kalops förut, men tycker väldigt mycket om det. Så idag skulle det blir första gången! Yes!
Skar kött, lök och morötter. Brynte kött och lök. Sen i med allt i grytan. Tjoff i med lagerblad och kryddpeppar. På med plattan.
Tog tag i disken och stekte lite köttrens till hundarna... kollade lite då och då om det kokade... helt plötsligt så doftade det bränt! BAH! Allt förstört... LEDSEN nu...
Man ska inte göra fler saker samtidigt... men ändå. Får göra om det på söndag antar jag. För imorgon har jag inte tid, det är en massa saker jag måste hinna på kvällen. Och sen drar vi ju på kickoff. Så det får bli söndagens projekt. Och jag lär ju hålla fokus då. En sak i taget...
Jag vill kunna laga kalops! Ju... hur svårt kan det vara? Jag som anser att jag är ganska bra på att laga mat. Men koka kalops var tydligen överkurs.
Skar kött, lök och morötter. Brynte kött och lök. Sen i med allt i grytan. Tjoff i med lagerblad och kryddpeppar. På med plattan.
Tog tag i disken och stekte lite köttrens till hundarna... kollade lite då och då om det kokade... helt plötsligt så doftade det bränt! BAH! Allt förstört... LEDSEN nu...
Man ska inte göra fler saker samtidigt... men ändå. Får göra om det på söndag antar jag. För imorgon har jag inte tid, det är en massa saker jag måste hinna på kvällen. Och sen drar vi ju på kickoff. Så det får bli söndagens projekt. Och jag lär ju hålla fokus då. En sak i taget...
Jag vill kunna laga kalops! Ju... hur svårt kan det vara? Jag som anser att jag är ganska bra på att laga mat. Men koka kalops var tydligen överkurs.
Mitt i veckan
Känner mig sliten. Det är lite si och så med sömnen just nu. Det märks att det tar lite tid att sova igen det jag missat från när jag var sjuk. Jag tror oxå jag hostar en del på nätterna. Så jag hoppas att det ger med sig snart. Det känns tungt varje gång klockan ringer. Det är som om jag precis somnat.
Men men, så är det ibland.
Jag har iallafall provat kläder till helgen. det gick så där. Man känner ju alltid att man vill ha nytt... men det får duga med det jag har i garderoben. Jag behöver bara komplettera med ett par strumpbyxor. Så det kan jag ju tillåta mig att investera i. Ska bli ruggit roligt att åka iväg lite. Äta lite skaldjur och umgås med alla fina människor på jobbet.
Jenny är så snäll att hon tar hand om Blessin åt mig. Skönt att behöva styra upp att lämna henne i Stockholm. Johan erbjöd sig snabbt när jag sa att jag skulle åka iväg! Han gillar nog den där pinschern :) Men det är enklast att hon bara är kvar hemma. Hon har det bra med Jenny och de andra två finisarna hemma.
Imorse var det som att hon ville tala om att hon kände sig lite undanskuffad. När Zingo är på besök så tar hon ganska stor plats. Inte på ett negativt sätt, men hon tar plats och det har varit ganska mycket "gå och lägg dig" för att det blir så mycket hund hela tiden. Och sen har vi inte haft alla ihop heller, Dora och Zingo är inte bästisar så vi har haft dom i två olika läger. Mest för att man ska slippa ha en nagel i ögat hela tiden. Dom ryker inte ihop, men det är lixom spänt och då kan man inte koppla av själv heller.
Så imorse så kom hon och gosade massor när jag gjorde mig i ordning för att gå. Ville bli klappad och stångas. Hon är lite som en katt. Hon kommer upp med framtassarna i knät och så böjer hon huvudet mot mitt bröst och vill att man ska lägga pannan mot hennes huvud och klia på halsen och nacken. Hon är så mysig den lilla pluttan. Världens bästa hund är det! (tur att man inte är nå partisk när det gäller ens egen hund <3 )
När jag gick sen så fick hon en tuggpinne och då vart hon glad som en liten gräshoppa. Vaddå matfixerad!? Kanske var det det hon var ute efter redan med goset? Näääää... hon älskar mig! :)
Men men, så är det ibland.
Jag har iallafall provat kläder till helgen. det gick så där. Man känner ju alltid att man vill ha nytt... men det får duga med det jag har i garderoben. Jag behöver bara komplettera med ett par strumpbyxor. Så det kan jag ju tillåta mig att investera i. Ska bli ruggit roligt att åka iväg lite. Äta lite skaldjur och umgås med alla fina människor på jobbet.
Jenny är så snäll att hon tar hand om Blessin åt mig. Skönt att behöva styra upp att lämna henne i Stockholm. Johan erbjöd sig snabbt när jag sa att jag skulle åka iväg! Han gillar nog den där pinschern :) Men det är enklast att hon bara är kvar hemma. Hon har det bra med Jenny och de andra två finisarna hemma.
Imorse var det som att hon ville tala om att hon kände sig lite undanskuffad. När Zingo är på besök så tar hon ganska stor plats. Inte på ett negativt sätt, men hon tar plats och det har varit ganska mycket "gå och lägg dig" för att det blir så mycket hund hela tiden. Och sen har vi inte haft alla ihop heller, Dora och Zingo är inte bästisar så vi har haft dom i två olika läger. Mest för att man ska slippa ha en nagel i ögat hela tiden. Dom ryker inte ihop, men det är lixom spänt och då kan man inte koppla av själv heller.
Så imorse så kom hon och gosade massor när jag gjorde mig i ordning för att gå. Ville bli klappad och stångas. Hon är lite som en katt. Hon kommer upp med framtassarna i knät och så böjer hon huvudet mot mitt bröst och vill att man ska lägga pannan mot hennes huvud och klia på halsen och nacken. Hon är så mysig den lilla pluttan. Världens bästa hund är det! (tur att man inte är nå partisk när det gäller ens egen hund <3 )
När jag gick sen så fick hon en tuggpinne och då vart hon glad som en liten gräshoppa. Vaddå matfixerad!? Kanske var det det hon var ute efter redan med goset? Näääää... hon älskar mig! :)
måndag 17 oktober 2011
Pinscher på tv!
Jag är sååå stolt över alla duktiga pinschrar som visas upp i TV! Kolla i detta:
Här har vi Lilla Enebys Esimba :) HUR söt som helst!
Gribbans Appia gör reklam för Volvo!
Klicka på länken HÄR för att se Zepzax Zest of my life
Här har vi Lilla Enebys Esimba :) HUR söt som helst!
Gribbans Appia gör reklam för Volvo!
Klicka på länken HÄR för att se Zepzax Zest of my life
Jag skyller på mamma och pappa
När jag föddes fixade mamma och pappa ett sånt där album med bilder från när jag låg på BB och så. Mått och vikt, lite fina ord om mig och sånt. Ni vet vad jag menar va?
I den pärmen finns en liten berättelse som mamma skrivit om mig. Den börjar så här:
"Hej, jag heter Catharina men jag kallas för Kattis. Jag tror det är för att jag är så mjuk."
Det här med mjuk kan jag ju köpa eftersom jag var en liten bebis. Jag tänker att varken kropp eller hjärna hunnit bli så himla hårda ;) Ok, nu när jag tänker på det så är jag väl inte så himla hård nu heller. Kroppen är ganska mjuk... iallafall lixom ytlagret. Och inuti, den mentala biten. Inte så hård heller. Inte för det mesta. Ganska soft och snäll. Fast jag kan ju bli arg förstås och jag blir det nog ibland när det verkar lite obefogat. Då är det oftast för att jag byggt upp lite ilska och så släpper jag loss den vid nåt tillfälle som jag inte tänkte göra det på.
Aja... det var inte det jag skulle skriva om nu.
Ser ni nåt som inte riktigt stämmer i den där meningen som mamma skrev? Den mjuka biten är ju ganska given. Jag köper att jag är lite soft när jag är nyfödd. Men en sak ska jag tala om. När jag var liten hade jag ett sjuhelvetes humör. Var väldigt följsam och snäll nästan alltid. Sen när jag blev arg så skrek jag tills jag tuppade av. Mamma kunde inte få tyst på mig. Bara skrek och sen somnade jag. Och utan förvarning. Man kunde inte riktigt veta när jag skulle få mina spel.
Kanske lite samma sak som nu. Det byggdes upp till en viss nivå och sen lixom rann det över. Det är ju tur att jag idag inte bara skriker tills jag tuppar av. Känns lite som att det skulle vara lite knepigt att hantera det i min ålder. Om jag inte får som jag vill i affärn så skriker jag tills jag ramlar ihop i en hög på golvet och somnar. Mycket märkligt beteende om man är 35 år antar jag.
Men iallafall, vad felar i "Hej, jag heter Catharina men jag kallas för Kattis. Jag tror det är för att jag är så mjuk." Det där med det mjuka, skit i det. Det har vi rett ut.
Catharina med C och Kattis med K. Hur tänkte dom då? Jag har funderat kring det där. För det är ju helt omöjligt att få det att stämma med logiken. Eller hur? Det har i alla år varit svårt för mig att förklara detts. Och jag har hetat Katarina och Cattis ganska många gånger. För folk får inte riktigt ihop det. Och jag förstår det. Men så en gång, för många år sen, så kopplade jag. Kattis = Katt = Mjuk. Det tog ett tag, men till slut så kom det. MEN det är inte lättare att förklara ändå. "Mamma och pappa tyckte att jag såg ut som en katt." eller "Jaaa... jag tror dom tyckte att jag var så mjuk och go som en kattunge."
Nej jag vet inte jag. Känns inte hållbart. Om man nu tänker bort det här med katt-kopplingen. Att stava namnet med olika bokstav är väldigt ologiskt. Och jag tror det är deras fel att jag är så noga med logik, symmetri och att allt ska vara lika. Aldrig sätta tavlor på olika höjd. Sängen måste stå mitt på väggen om den står ut från en vägg. Lampan mitt i fönstret eller två likadanan symmeritriskt på lika höjd.
Om jag inte hade fått två olika bokstäver i mitt namn och smeknamn... så hade jag nog varit en mindre komplicerad människa. Tror ni inte det?
I den pärmen finns en liten berättelse som mamma skrivit om mig. Den börjar så här:
"Hej, jag heter Catharina men jag kallas för Kattis. Jag tror det är för att jag är så mjuk."
Det här med mjuk kan jag ju köpa eftersom jag var en liten bebis. Jag tänker att varken kropp eller hjärna hunnit bli så himla hårda ;) Ok, nu när jag tänker på det så är jag väl inte så himla hård nu heller. Kroppen är ganska mjuk... iallafall lixom ytlagret. Och inuti, den mentala biten. Inte så hård heller. Inte för det mesta. Ganska soft och snäll. Fast jag kan ju bli arg förstås och jag blir det nog ibland när det verkar lite obefogat. Då är det oftast för att jag byggt upp lite ilska och så släpper jag loss den vid nåt tillfälle som jag inte tänkte göra det på.
Aja... det var inte det jag skulle skriva om nu.
Ser ni nåt som inte riktigt stämmer i den där meningen som mamma skrev? Den mjuka biten är ju ganska given. Jag köper att jag är lite soft när jag är nyfödd. Men en sak ska jag tala om. När jag var liten hade jag ett sjuhelvetes humör. Var väldigt följsam och snäll nästan alltid. Sen när jag blev arg så skrek jag tills jag tuppade av. Mamma kunde inte få tyst på mig. Bara skrek och sen somnade jag. Och utan förvarning. Man kunde inte riktigt veta när jag skulle få mina spel.
Kanske lite samma sak som nu. Det byggdes upp till en viss nivå och sen lixom rann det över. Det är ju tur att jag idag inte bara skriker tills jag tuppar av. Känns lite som att det skulle vara lite knepigt att hantera det i min ålder. Om jag inte får som jag vill i affärn så skriker jag tills jag ramlar ihop i en hög på golvet och somnar. Mycket märkligt beteende om man är 35 år antar jag.
Men iallafall, vad felar i "Hej, jag heter Catharina men jag kallas för Kattis. Jag tror det är för att jag är så mjuk." Det där med det mjuka, skit i det. Det har vi rett ut.
Catharina med C och Kattis med K. Hur tänkte dom då? Jag har funderat kring det där. För det är ju helt omöjligt att få det att stämma med logiken. Eller hur? Det har i alla år varit svårt för mig att förklara detts. Och jag har hetat Katarina och Cattis ganska många gånger. För folk får inte riktigt ihop det. Och jag förstår det. Men så en gång, för många år sen, så kopplade jag. Kattis = Katt = Mjuk. Det tog ett tag, men till slut så kom det. MEN det är inte lättare att förklara ändå. "Mamma och pappa tyckte att jag såg ut som en katt." eller "Jaaa... jag tror dom tyckte att jag var så mjuk och go som en kattunge."
Nej jag vet inte jag. Känns inte hållbart. Om man nu tänker bort det här med katt-kopplingen. Att stava namnet med olika bokstav är väldigt ologiskt. Och jag tror det är deras fel att jag är så noga med logik, symmetri och att allt ska vara lika. Aldrig sätta tavlor på olika höjd. Sängen måste stå mitt på väggen om den står ut från en vägg. Lampan mitt i fönstret eller två likadanan symmeritriskt på lika höjd.
Om jag inte hade fått två olika bokstäver i mitt namn och smeknamn... så hade jag nog varit en mindre komplicerad människa. Tror ni inte det?
söndag 16 oktober 2011
Charmis
Published with Blogger-droid v1.6.8
Sunday
Jahopp. Söndag då. Jag vet inte vad det är... men söndagarna är inte alls så tunga längre. Om det beror på att jag ser fram emot att gå till jobbet eller vad det är. men bra är det ju iallafall!
I helgen har jag tagit det lugnt som sjutton. Igår var det bara att vara hemma och tvätta lite. Sen fixade jag lite lasagne som jag skulle ta med till pappa idag. Och idag åkte jag ju då till pappa en sväng. Lite lunch och en fin prommis i höstsolen. Sen hem igen och åka på apoteket. Behövde lite hostdämpande.
Det är så drygt att hostan aldrig släpper! Nu försöker jag att inte tänka så mycket på det. Det är allra mest rethosta nu så det går nog över snart. MEN DRYGT.
Så var det måndag igen då. Imorgon alltså. Kuligt!
Hoppas ni haft en fin helg!
I helgen har jag tagit det lugnt som sjutton. Igår var det bara att vara hemma och tvätta lite. Sen fixade jag lite lasagne som jag skulle ta med till pappa idag. Och idag åkte jag ju då till pappa en sväng. Lite lunch och en fin prommis i höstsolen. Sen hem igen och åka på apoteket. Behövde lite hostdämpande.
Det är så drygt att hostan aldrig släpper! Nu försöker jag att inte tänka så mycket på det. Det är allra mest rethosta nu så det går nog över snart. MEN DRYGT.
Så var det måndag igen då. Imorgon alltså. Kuligt!
Hoppas ni haft en fin helg!
fredag 14 oktober 2011
Vad har jag gjort? :)
Ibland känner jag att det lixom bara faller på plats. Som ett gigantiskt pussel.
Idag hade chefen ett samtal med alla oss anställda. Han berättade om hur det ser ut framöver för oss. Det ser hur bra ut som helst. Dessutom berättade han om en möjlighet som kanske kommer uppenbara sig inom kort. Jag vill inte skriva om det eftersom det handlar om företagets affärer. Men sen, när det är klart så ska jag berätta :)
Men som det ser ut just nu så ser det väldigt bra ut på jobbfronten för oss alla här på kontoret! Hur kul som helst!
Sen när jag kom tillbaka efter lunch så kommer en kollega fram till min plats och säger:
"Jo jag och min sambo har tänkt på det här med din hund, att du har lite problem med passning och så där när du jobbar. Hon är hemma mycket nu eftersom hon pluggar och från i februari så kommer hon vara hemma ännu mer för vi ska ha barn. Så hon känner att det vore ett bra sätt att komma ut och röra på sig och så där. Vad tror du?"
Vad säger man? Helt underbart ju! Min tanke har ju varit att hitta en student eller pensionär som kan för en liten peng hämta Blessin på förmiddagen nångång. Gå en liten sväng och sen ta med henne hem eller vara hos mig ett tag innan dom lämnar henne igen och jag kommer hem inom någon timme. Totalt nåra timmar om dagen skulle hon vara ensam då och så skulle jag slippa oroa mig.
Och här kommer kollegan och serverar typ det. Exakt hur vi ska lägga upp det och hur hon känner att hon orkar just där i december får vi ju se. Men bara att det kanske finns lösningar! Och det känns så befriande! Blir nästan lite rörd... Att människor lixom tänker till och känner att dom vill hjälpa! Bara det känns så underbart!
Sen det här andra, möjligheten som kanske kommer framöver. Det är stort! Jag ska berätta sen när jag får, jag lovar. Allt på en gång så där : Jaha, men vad har jag gjort för att förtjäna det?
För ett drygt år sen så var det tungt, fruktansvärt tungt. Då tänkte jag: "Det måste ju bara vända nån gång!"
Och vet ni. Det gör det. Det vänder, man måste bara orka hålla i och kämpa.
Idag hade chefen ett samtal med alla oss anställda. Han berättade om hur det ser ut framöver för oss. Det ser hur bra ut som helst. Dessutom berättade han om en möjlighet som kanske kommer uppenbara sig inom kort. Jag vill inte skriva om det eftersom det handlar om företagets affärer. Men sen, när det är klart så ska jag berätta :)
Men som det ser ut just nu så ser det väldigt bra ut på jobbfronten för oss alla här på kontoret! Hur kul som helst!
Sen när jag kom tillbaka efter lunch så kommer en kollega fram till min plats och säger:
"Jo jag och min sambo har tänkt på det här med din hund, att du har lite problem med passning och så där när du jobbar. Hon är hemma mycket nu eftersom hon pluggar och från i februari så kommer hon vara hemma ännu mer för vi ska ha barn. Så hon känner att det vore ett bra sätt att komma ut och röra på sig och så där. Vad tror du?"
Vad säger man? Helt underbart ju! Min tanke har ju varit att hitta en student eller pensionär som kan för en liten peng hämta Blessin på förmiddagen nångång. Gå en liten sväng och sen ta med henne hem eller vara hos mig ett tag innan dom lämnar henne igen och jag kommer hem inom någon timme. Totalt nåra timmar om dagen skulle hon vara ensam då och så skulle jag slippa oroa mig.
Och här kommer kollegan och serverar typ det. Exakt hur vi ska lägga upp det och hur hon känner att hon orkar just där i december får vi ju se. Men bara att det kanske finns lösningar! Och det känns så befriande! Blir nästan lite rörd... Att människor lixom tänker till och känner att dom vill hjälpa! Bara det känns så underbart!
Sen det här andra, möjligheten som kanske kommer framöver. Det är stort! Jag ska berätta sen när jag får, jag lovar. Allt på en gång så där : Jaha, men vad har jag gjort för att förtjäna det?
För ett drygt år sen så var det tungt, fruktansvärt tungt. Då tänkte jag: "Det måste ju bara vända nån gång!"
Och vet ni. Det gör det. Det vänder, man måste bara orka hålla i och kämpa.
 |
torsdag 13 oktober 2011
Om man fick välja
Det har kanske inte undgått någon att jag gillar att laga mat? Så är det iallafall och jag kan väl inte säga att jag är bra på det. Eller alltså, jag är ok. Kan lära mig mer så klart men det blir sällan så att man inte kan äta. Framför allt gillar jag att läsa recept. Inspireras av recept och sen frilansa lite när man väl står där.
Av nån anledning så kan jag inte minnas så många gånger jag träffat killar som gillar att laga mat, iallafall inte på tidigare arbtesplatser. Är det så att dom (generaliserar lite) inte tycker det är kul? Här på jobbet är det flera stycken som gillar att laga mat och gärna pratar om det. Det tycker jag är så charmigt!
Tänker på det ibland. Jag har nog en sån grej liggande lite under ytan... att jag frågar gärna nya bekantskaper om dom gillar att laga mat. Det är på nåt sätt en egenskap som jag tycker är intressant. Sen om det säger så mycket om personen eller inte, det vet jag inte. Likaså när jag dejtar, även om det som ni vet inte är såååå ofta, så är det en grej jag lägger i "ja tack" lådan. Gillar tanken att min kille lagar mat som om det vore det mest naturliga i världen.
Jag behöver verkligen inte bli serverad mat varenda gång jag kommer hem från jobbet... men det skulle vara trevligt att nån gång slippa planera middagen själv. Att bli serverad mat som jag själv inte lagat. Eller bli överaskad med en middag, tänk vad trevligt! Och visst kan det finnas en charm i att bli serverad överkokta makaroner och stekt korv... men det är inte det jag tänker på. Utan kanske nån mer uttänkt rätt... mat med lite omtanke. Han behöver inte vara stjärnkock, men gärna ha lite intresse iallafall.
Jag tror att jag skulle falla ganska hårt om det var så där i gränslandet. Jag menar om man dejtat någon som verkar bra på olika sätt, som jag känner för och som verkar uppskatta mitt sällskap... som sen säger:
"Kattis, jag skulle vilja bjuda dig på middag hemma hos mig."
Och på bordet står en vällagad måltid som man märker att det finns en tanke bakom, en känsla och ett intresse. Då skulle det nog vara kört. Hahaha!
Funkar även med bakning :)
Jag vet inte, men det känns lite som om jag vill ha nån som kan dela det intresset med mig. Och nej, det är ju så klart inte avgörande! Men jag tänker lite på att det kanske vore kul med nån som inte bara stekte blodpuddig eller kokade spagetti? Jag gillar både blodpudding och spagetti... men ja... jag tror ni fattar. Fast jag vill nog inte ha det ihop. Spagetti och blodpudding alltså.
Av nån anledning så kan jag inte minnas så många gånger jag träffat killar som gillar att laga mat, iallafall inte på tidigare arbtesplatser. Är det så att dom (generaliserar lite) inte tycker det är kul? Här på jobbet är det flera stycken som gillar att laga mat och gärna pratar om det. Det tycker jag är så charmigt!
Tänker på det ibland. Jag har nog en sån grej liggande lite under ytan... att jag frågar gärna nya bekantskaper om dom gillar att laga mat. Det är på nåt sätt en egenskap som jag tycker är intressant. Sen om det säger så mycket om personen eller inte, det vet jag inte. Likaså när jag dejtar, även om det som ni vet inte är såååå ofta, så är det en grej jag lägger i "ja tack" lådan. Gillar tanken att min kille lagar mat som om det vore det mest naturliga i världen.
Jag behöver verkligen inte bli serverad mat varenda gång jag kommer hem från jobbet... men det skulle vara trevligt att nån gång slippa planera middagen själv. Att bli serverad mat som jag själv inte lagat. Eller bli överaskad med en middag, tänk vad trevligt! Och visst kan det finnas en charm i att bli serverad överkokta makaroner och stekt korv... men det är inte det jag tänker på. Utan kanske nån mer uttänkt rätt... mat med lite omtanke. Han behöver inte vara stjärnkock, men gärna ha lite intresse iallafall.
Jag tror att jag skulle falla ganska hårt om det var så där i gränslandet. Jag menar om man dejtat någon som verkar bra på olika sätt, som jag känner för och som verkar uppskatta mitt sällskap... som sen säger:
"Kattis, jag skulle vilja bjuda dig på middag hemma hos mig."
Och på bordet står en vällagad måltid som man märker att det finns en tanke bakom, en känsla och ett intresse. Då skulle det nog vara kört. Hahaha!
Funkar även med bakning :)
Jag vet inte, men det känns lite som om jag vill ha nån som kan dela det intresset med mig. Och nej, det är ju så klart inte avgörande! Men jag tänker lite på att det kanske vore kul med nån som inte bara stekte blodpuddig eller kokade spagetti? Jag gillar både blodpudding och spagetti... men ja... jag tror ni fattar. Fast jag vill nog inte ha det ihop. Spagetti och blodpudding alltså.
Äntligen!
Som om det lixom är dags. Och det kan jag ju tycka att det är. Väntar spänt vad detta kan innebära!
Published with Blogger-droid v1.6.8
onsdag 12 oktober 2011
Har en fundering igen
Jag har tänkt på en sak nu igen. Mental ålder. Och det här kanske verkar vara ett inlägg om karlar nu igen, men det är inte det som är poängen. Men först måste jag berätta bakgrunden till mina funderingar. För annars fungerar dom inte.
Ok, så här va. Idag på väg till jobbet så låg det en skåpbil bakom mig. I den satt tre killar.
Jag har en tvångsgrej. Om jag kör om nån eller om jag blir omkörd. Så bara MÅSTE jag kolla in den personen. Jag kan inte låta bli att titta. Och jag försöker verkligen att låta bli. Men jag måste. Ok, det var en parentes.
Men iallafall. Nu låg den här skåpbilen bakom mig och jag tänkte: "Yeah... om jag saktar in lite så kör dom om och kan kolla in mig...!" Så jag saktade in... sög in dubbeklhakan och tittade lite nonchalant på dem när dom passerade mig. VA? Dom slängde inte ens en blick! Jaha, här försöker man göra sig till!
Men så slog det mig: Killarna var kanske 22-25 nånting.
När jag var 22 så var en man på 35 JÄTTEGAMMAL! Jag kollade inte in män i den åldern. Och tvärt om, varför skulle dom göra det? Hahahaha!. Herregud. Iallafall så tänkte jag på det där. Man är ju inte äldre än vad man gör sig. Visst är det så? Det sägs så iallafall. Ok. Så kanske det kan vara. Men jag tror inte det spelar så stor roll om jag känner mig som 25. För jag är inte förstahandsvalet för en 25:årig kille för det. Och nu menar jag inte att det är i den kategorin jag söker!
Jag menar mest att jag tittar. Jag spanar. Men jag kan tänka lite så här: Om jag vill ha nån framgång i mitt spanande bör jag kanske vända mig åt andra hållet. Försöka kolla in de som är i min egen ålder och uppåt? Lite väl klyschigt för min del. Jag är ju lixom inte riktigt skapt för det där stereotypiska beteendet alls. Och visst är det så att det finns många som är ihop med någon som är yngre än en själv. Som kvinna då menar jag. Och det är inget fel med det. Men jag tänker liiite grann att det kanske inte ska vara utgångspunkten? Att kolla in lammkött.
Stöter man på lammkött så är det ju som det är. Då är det väl bara att låta sig väl smaka. Men man kanske ska försöka att sikta in sig på något äldre, välhängt och erfaret kött. Inte skämt eller dåligt. Men ni vet. Lite mörkrött och saftigt. Som varit med om en del och som kan hantera en sån vuxen kvinna som jag. Visst är det så? Eller så skiter man i alla mallar och bara åker med om tåget kommer. Skit i vem som kör. Man kan ju alltid hoppa av vid nästa station om han kör dåligt menar jag. Man vet ju inte förrän man gått på om tåget håller 1:a klass eller inte. Kanske inte beror på åldern på tåget eller lokchaffören... mer på hur man tagit hand om det?
Jaja, för att komma tillbaka till ålder. Kan ni ibland känna att ni kollar in killar/män/tjejer/kvinnor som lixom är way out of your league? Jag insåg att jag nog gör det. Och jag ska nog ändra på det tror jag. Kolla in mer mogna män. Såna som kan få åkturen att bli minnesvärd genom att tillföra något till den. Såna som man inte behöver berätta för vilka städer man passerar och vart man ska svänga. Vad tror ni? Bra eller dåligt?
Ok, så här va. Idag på väg till jobbet så låg det en skåpbil bakom mig. I den satt tre killar.
Jag har en tvångsgrej. Om jag kör om nån eller om jag blir omkörd. Så bara MÅSTE jag kolla in den personen. Jag kan inte låta bli att titta. Och jag försöker verkligen att låta bli. Men jag måste. Ok, det var en parentes.
Men iallafall. Nu låg den här skåpbilen bakom mig och jag tänkte: "Yeah... om jag saktar in lite så kör dom om och kan kolla in mig...!" Så jag saktade in... sög in dubbeklhakan och tittade lite nonchalant på dem när dom passerade mig. VA? Dom slängde inte ens en blick! Jaha, här försöker man göra sig till!
Men så slog det mig: Killarna var kanske 22-25 nånting.
När jag var 22 så var en man på 35 JÄTTEGAMMAL! Jag kollade inte in män i den åldern. Och tvärt om, varför skulle dom göra det? Hahahaha!. Herregud. Iallafall så tänkte jag på det där. Man är ju inte äldre än vad man gör sig. Visst är det så? Det sägs så iallafall. Ok. Så kanske det kan vara. Men jag tror inte det spelar så stor roll om jag känner mig som 25. För jag är inte förstahandsvalet för en 25:årig kille för det. Och nu menar jag inte att det är i den kategorin jag söker!
Jag menar mest att jag tittar. Jag spanar. Men jag kan tänka lite så här: Om jag vill ha nån framgång i mitt spanande bör jag kanske vända mig åt andra hållet. Försöka kolla in de som är i min egen ålder och uppåt? Lite väl klyschigt för min del. Jag är ju lixom inte riktigt skapt för det där stereotypiska beteendet alls. Och visst är det så att det finns många som är ihop med någon som är yngre än en själv. Som kvinna då menar jag. Och det är inget fel med det. Men jag tänker liiite grann att det kanske inte ska vara utgångspunkten? Att kolla in lammkött.
Stöter man på lammkött så är det ju som det är. Då är det väl bara att låta sig väl smaka. Men man kanske ska försöka att sikta in sig på något äldre, välhängt och erfaret kött. Inte skämt eller dåligt. Men ni vet. Lite mörkrött och saftigt. Som varit med om en del och som kan hantera en sån vuxen kvinna som jag. Visst är det så? Eller så skiter man i alla mallar och bara åker med om tåget kommer. Skit i vem som kör. Man kan ju alltid hoppa av vid nästa station om han kör dåligt menar jag. Man vet ju inte förrän man gått på om tåget håller 1:a klass eller inte. Kanske inte beror på åldern på tåget eller lokchaffören... mer på hur man tagit hand om det?
Jaja, för att komma tillbaka till ålder. Kan ni ibland känna att ni kollar in killar/män/tjejer/kvinnor som lixom är way out of your league? Jag insåg att jag nog gör det. Och jag ska nog ändra på det tror jag. Kolla in mer mogna män. Såna som kan få åkturen att bli minnesvärd genom att tillföra något till den. Såna som man inte behöver berätta för vilka städer man passerar och vart man ska svänga. Vad tror ni? Bra eller dåligt?
tisdag 11 oktober 2011
Allvarligt
Jag tänkte på en sak idag. Och nu är jag faktiskt seriös här. Jag kan behöva lite tips.
Så här va. Om man träffar nån i en situation som inte är helt naturlig att bara sätta sig och prata i. Typ på jobbet, bussen eller så. Om man träffar nån så. Och så blir man intresserad. På riktigt alltså. Hur gör man för att visa det? Och jag menar allvar alltså. HUR gör man på ett naturligt sätt så att han fattar att man är intresserad?
Jag tänker så här... säg att jag skulle träffa nån till exempel i kön på Ica. Denne person intresserar mig. Av nån anledning så blir jag mer intresserad än bara så där ytligt. Han kanske språkar en liten stund så där artigt eller kanske till och med flirtar lite. Om jag då inte bara ska kasta mig över honom och be om hans nummer... HUR gör man?
Eller säg att jag blev intresserad av nån på jobbet. Det är ju verkligen inget vidare... men tänk tanken. Hur gör man för att visa sitt intresse men ändå inte göra bort sig?
Känner mig ringrostig! Jag menar, det kan verka så enkelt i andra situationer... som typ om man umgås i samma kretsar eller så. Men ibland måste man ju bara ta ett initiativ. Och då är det inte lika lätt! Då kan man ju bli nobbad rakt ut på ett annat sätt! Hmm... svårt det där.
Så här va. Om man träffar nån i en situation som inte är helt naturlig att bara sätta sig och prata i. Typ på jobbet, bussen eller så. Om man träffar nån så. Och så blir man intresserad. På riktigt alltså. Hur gör man för att visa det? Och jag menar allvar alltså. HUR gör man på ett naturligt sätt så att han fattar att man är intresserad?
Jag tänker så här... säg att jag skulle träffa nån till exempel i kön på Ica. Denne person intresserar mig. Av nån anledning så blir jag mer intresserad än bara så där ytligt. Han kanske språkar en liten stund så där artigt eller kanske till och med flirtar lite. Om jag då inte bara ska kasta mig över honom och be om hans nummer... HUR gör man?
Eller säg att jag blev intresserad av nån på jobbet. Det är ju verkligen inget vidare... men tänk tanken. Hur gör man för att visa sitt intresse men ändå inte göra bort sig?
Känner mig ringrostig! Jag menar, det kan verka så enkelt i andra situationer... som typ om man umgås i samma kretsar eller så. Men ibland måste man ju bara ta ett initiativ. Och då är det inte lika lätt! Då kan man ju bli nobbad rakt ut på ett annat sätt! Hmm... svårt det där.
Ibland undrar jag om jag har alla popcorn poppade eller om det kan vara så att det ligger nåra och skramlar
Konversation vid läggdags härom dagen:
Jag: Nu har jag inte haft sex på hur lång tid som helst ju.
Jenny: Inte jag heller!
Jag: Men det sägs ju att vill man så kan man få, lixom utan att anstränga sig.
Jenny: Jag veeet! Men hur gör man då rå?
Jag: Du tycker att jag verkar vara rätt person att svara på det eller? *skratt*
Jenny: Hahaha... kanske inte.
Jag: Men jag antar att vi måste slampa till oss lite?
Jenny: Ja, kanske.
Jag: Hur gör man det då? Bara putar med boobisarna och ser söt ut eller?
Jenny: Ja, jag vet inte. Kanske?
Jag: Äh... vad fan... det är väl där skon klämmer. Vi vet inte hur man gör.
Jenny: Jag vet hur man GÖR. Men kanske inte riktigt hur man gör för att få komma dit, så man får göra lixom.
Jag: Hahaha, jag visste åtminstone. Men nu... jag vet inte.
Jenny: Hahaha! Har du tappat greppet?
Jag: Kanske. Men det är väl som att cykla kanske? Först vinglar man lite men när man kommer in i det går det bra.
Jenny: Så kan det nog vara. Men jag kan cykla oxå! Hahaha!
Jag: Jo, det förstås. Jag kan cykla, men kan jag sexa?
Jenny: Enda sättet för att få veta är väl att testa.
Jag: Jo, men då är vi ju tillbaka till det här med slamperiet. Just DEN biten är jag inte säker på.
Jenny: Nä... det är ju det.
Jag: Kan man inte fråga nån som får mycket sex... hur man gör för att slampa till sig?
Jenny: Hahaha, vad ska man säga då? "Hej, hur gör du för att vara så där slampig?"
Jag: Ja, kanske det! Men vem ska vi fråga?
Jenny: Jag har inga slampiga vänner. Nån av dina kanske?
Jag: Menar du att nån i min vänkrets är slampig? Hahahaha!
Jenny: Vi kan väl inventera och göra en bedömning av läget. Annars kanske vi måste outsourca den grejen. Leta i vidare cirklar.
Jag: Vi kan starta en FB-grupp! "Hur slampar man till sig?"
Jenny: Japp.
Jag: Men tror du på den här idén? Vi ska inte bara ragga som vanligt?
Jenny: Tycker du att det verkar som om vi har nån framgång med det upplägg vi har idag?
Ridå.
Jag: Nu har jag inte haft sex på hur lång tid som helst ju.
Jenny: Inte jag heller!
Jag: Men det sägs ju att vill man så kan man få, lixom utan att anstränga sig.
Jenny: Jag veeet! Men hur gör man då rå?
Jag: Du tycker att jag verkar vara rätt person att svara på det eller? *skratt*
Jenny: Hahaha... kanske inte.
Jag: Men jag antar att vi måste slampa till oss lite?
Jenny: Ja, kanske.
Jag: Hur gör man det då? Bara putar med boobisarna och ser söt ut eller?
Jenny: Ja, jag vet inte. Kanske?
Jag: Äh... vad fan... det är väl där skon klämmer. Vi vet inte hur man gör.
Jenny: Jag vet hur man GÖR. Men kanske inte riktigt hur man gör för att få komma dit, så man får göra lixom.
Jag: Hahaha, jag visste åtminstone. Men nu... jag vet inte.
Jenny: Hahaha! Har du tappat greppet?
Jag: Kanske. Men det är väl som att cykla kanske? Först vinglar man lite men när man kommer in i det går det bra.
Jenny: Så kan det nog vara. Men jag kan cykla oxå! Hahaha!
Jag: Jo, det förstås. Jag kan cykla, men kan jag sexa?
Jenny: Enda sättet för att få veta är väl att testa.
Jag: Jo, men då är vi ju tillbaka till det här med slamperiet. Just DEN biten är jag inte säker på.
Jenny: Nä... det är ju det.
Jag: Kan man inte fråga nån som får mycket sex... hur man gör för att slampa till sig?
Jenny: Hahaha, vad ska man säga då? "Hej, hur gör du för att vara så där slampig?"
Jag: Ja, kanske det! Men vem ska vi fråga?
Jenny: Jag har inga slampiga vänner. Nån av dina kanske?
Jag: Menar du att nån i min vänkrets är slampig? Hahahaha!
Jenny: Vi kan väl inventera och göra en bedömning av läget. Annars kanske vi måste outsourca den grejen. Leta i vidare cirklar.
Jag: Vi kan starta en FB-grupp! "Hur slampar man till sig?"
Jenny: Japp.
Jag: Men tror du på den här idén? Vi ska inte bara ragga som vanligt?
Jenny: Tycker du att det verkar som om vi har nån framgång med det upplägg vi har idag?
Ridå.
Jaha
Vattumannen
Vecka 41 (10 oktober- 16 oktober)
En gammal person kommer nog nu till dig med ett verkligt rart besked. Jag tror att du kan kallas för snille, du är så vänlig. Även i kärlek ska du ha lycka så känn dig nöjd. Nu är det bra om du inte tar för mycket av ansvar på ditt arbete utan låter någon annan ta ansvar för hur arbetet ska läggas upp. Du verkar vara mycket sund. Inga stora inköp kommer att ske nu. Det verkar som att du har börjat med ett spartips. Det tror jag är lyckosamt för dig. Spara är alltså bästa vinsten till en bättre ekonomi.
Vart jag nå klokare av det?
Vecka 41 (10 oktober- 16 oktober)
En gammal person kommer nog nu till dig med ett verkligt rart besked. Jag tror att du kan kallas för snille, du är så vänlig. Även i kärlek ska du ha lycka så känn dig nöjd. Nu är det bra om du inte tar för mycket av ansvar på ditt arbete utan låter någon annan ta ansvar för hur arbetet ska läggas upp. Du verkar vara mycket sund. Inga stora inköp kommer att ske nu. Det verkar som att du har börjat med ett spartips. Det tror jag är lyckosamt för dig. Spara är alltså bästa vinsten till en bättre ekonomi.
Vart jag nå klokare av det?
Back at work
Japp! Idag gick jag till jobbet :) Trevligt! Jag gillar mitt jobb! Det var lite tomt bara... nästan alla andra är på kurs idag och imorgon. Men kanske lika bra, jag nyser och hostar ganska mycket. Så det kan vara skönt att inte störa nån så där akut.
Det är fint höstväder idag! Solen skiner och det är vackra färger överallt. Jag hoppas jag är lite pigg och kan ta en lite längre prommis när jag kommer hem. Inte lååång, men lite längre. Så hundarna får röja lite. Kanske tar bilen vid lunch och släpper dem på fältet. Så har dom iallafall fått sprätta av sig lite. Iallafall för Zingos del så ger det henne mer att få röja loss i 15 minuter lös än att gå 15 minuter i koppel. Så det blir bra det.
Idag är vår chefs chef här och kollar till oss. Han är snygg! Välklädd och ser ruskigt bra ut...! Hihi, ögongodis :) Bor i Västerås och är ensamstående. Det sa han sist han var här. Trevligt att ha nåt att titta på. Men bara titta, känns lite knepigt att stöta på någon som är chefens chef lixom. Om han skulle stöta tillbaka så får jag omvärdera det ;) Fin serru.
Måste handla lite idag. Lite grejs att laga mat med. Tog lite från Jenny i helgen så jag lär ju handla tillbaka lite. Får bli en sväng till Ica Maxi på väg hem. Så får det bli!
Det är fint höstväder idag! Solen skiner och det är vackra färger överallt. Jag hoppas jag är lite pigg och kan ta en lite längre prommis när jag kommer hem. Inte lååång, men lite längre. Så hundarna får röja lite. Kanske tar bilen vid lunch och släpper dem på fältet. Så har dom iallafall fått sprätta av sig lite. Iallafall för Zingos del så ger det henne mer att få röja loss i 15 minuter lös än att gå 15 minuter i koppel. Så det blir bra det.
Idag är vår chefs chef här och kollar till oss. Han är snygg! Välklädd och ser ruskigt bra ut...! Hihi, ögongodis :) Bor i Västerås och är ensamstående. Det sa han sist han var här. Trevligt att ha nåt att titta på. Men bara titta, känns lite knepigt att stöta på någon som är chefens chef lixom. Om han skulle stöta tillbaka så får jag omvärdera det ;) Fin serru.
Måste handla lite idag. Lite grejs att laga mat med. Tog lite från Jenny i helgen så jag lär ju handla tillbaka lite. Får bli en sväng till Ica Maxi på väg hem. Så får det bli!
måndag 10 oktober 2011
Something Borrowed
Har ni sett den? Filmen? Den är både lite fånig och så där underbart mysig som bara romantiska komedier är. I filmen är det en kille som har stooora likheter med min stora crush... Tom Cruise. Kolla här:
Eller var det tvärt om? Skiitsnygga ju! Damn...
 |
| Tom Cruise |
 |
| Colin Egglesfield |
Eller var det tvärt om? Skiitsnygga ju! Damn...
Musen lever!
Igår sa vi till huresvärden att vi tyckte det var ett litet problem med mössen i garderoben. Han kom med en makapär man sätter i eluttaget som avger nån signal och knäppande ljud. Och vi tömde fällorna precis innan vi stoppade in den där grejen i uttaget. Och än så länge så har ingen kommit in! Det betyder ju att dom lever! Och inte inne i vår garderob. Tycker om det!
Idag har jag tagit det piano och bara försökt tömma bihålorna från snor. Jag googlade på snor. Det stod att man kunde producera närmare 2 dl snor per dygn. Det är lite äckligt! Men jag kan nog skriva på det. Jag har gjort slut på massor av näsdukar. Och min stackars näsa är helt förstörd. Igår sprack ett kärl och jag blödde som lingonvecka i näsan. Så just nu är Helosan och jag bästa vänner!
Snyta sig.
Helosan.
Snyta sig.
Helosan.
Snyta sig.
Helosan.
Det är lite irriterat med det blir bättre direkt när jag har på helosan... Stackars lilla näsa! Ser ut som jag snortat det oxå. För jag måste lixom pilla in lite... det är ju lixom lite skört inne i näsan med. Alltså jag petar inte in hela fingret! Hahaha! Jag lixom pillar lite längst med kanten på snoken. Ni fattar va? Eller?
Iallafall. Heloson is the shit.
Lagade färsbiffar idag. Vet inte om dom smakade nåt alls. Inte heller såsen som jag gjorde till. Trattkantarellsås vart det. Men det går inte kan inte smaka av, för jag har ingen smak när jag är förkyld. Spunk i lökarna kan man säga :) Så jag hoppas det smakade bra. Har matlåda tills imorgon så vi får se om det kanske smakar nåt då. Visar sig.
Idag har jag tagit det piano och bara försökt tömma bihålorna från snor. Jag googlade på snor. Det stod att man kunde producera närmare 2 dl snor per dygn. Det är lite äckligt! Men jag kan nog skriva på det. Jag har gjort slut på massor av näsdukar. Och min stackars näsa är helt förstörd. Igår sprack ett kärl och jag blödde som lingonvecka i näsan. Så just nu är Helosan och jag bästa vänner!
Snyta sig.
Helosan.
Snyta sig.
Helosan.
Snyta sig.
Helosan.
Det är lite irriterat med det blir bättre direkt när jag har på helosan... Stackars lilla näsa! Ser ut som jag snortat det oxå. För jag måste lixom pilla in lite... det är ju lixom lite skört inne i näsan med. Alltså jag petar inte in hela fingret! Hahaha! Jag lixom pillar lite längst med kanten på snoken. Ni fattar va? Eller?
Iallafall. Heloson is the shit.
Lagade färsbiffar idag. Vet inte om dom smakade nåt alls. Inte heller såsen som jag gjorde till. Trattkantarellsås vart det. Men det går inte kan inte smaka av, för jag har ingen smak när jag är förkyld. Spunk i lökarna kan man säga :) Så jag hoppas det smakade bra. Har matlåda tills imorgon så vi får se om det kanske smakar nåt då. Visar sig.
söndag 9 oktober 2011
Mus
Jag är lite ledsen. Vi har tömt musfällorna minst en gång om dagen sista veckan. Usch... dom är ju så söta! Och så sitter dom där i fällan och är alldeles döa. Stackarna. Men vi vill inte gärna ha dem inne i huset. Så därför är det så att vi har fällorna i garderoben där dom tar sig in. Men nu måste vi nog börja fundera på hur dom tar sig in. För det är inte roligt att höra det där prasslet... sen smällen av fällan... Usch!
Här om morgonen så låg jag och var vaken en stund på morgonen. Så hörde jag en mus knalla runt i väggen borta vid garderoben. Så tänkte jag: "Neeeeej... gå inte in i garderoben!"... det vart tyst och så... BANG! så slog fällan igen. Usch! Lilla musen!
Det har gått så långt att jag lixom går upp och stampar runt, så dom ilar iväg igen... vill ju inte höra dem dö i min garderob. Huvva!
Idag har jag tömt fällorna två gånger redan... 4 st stackare har jag kastat i sopen.
För övrigt så är jag på väg att bli bättre. Känns som om det vänder. Men jag ska nog stanna hemma måndag oxå. Jag hade feber inatt igen och jag vill gärna ha ett feberfritt dygn innan jag går till jobbet. Så det lutar åt att vara hemma imorgon oxå. Jag åkte och handlade hundtuggisar idag, man måste ju ha nåt att muta med när prommisarna blir ganska korta. Men nu när jag är hemma igen så inser jag att jag är nog inte frisk... helt färdig efter en sväng till Dollarstore och Rätt pris. Så jag antar att det är bra att vila sig i from en dag till. Vill ju inte komma in och smittas heller.
Jag har troligtvis smittat Jenny, hon kände sig tjock i halsen och lite hängig imorse. Jag hoppas att hon klarar sig... men det är ju nästan oundvikligt att man blir smittad när man bor i samma hus. Men men, förhoppningsvis så klarar hon sig.
Kvällen blir lugn. Vi ska kolla film, annars ingenting. Bara snora och kolla film. Om två veckor ska vi på kickoff, ska bli kuligt! Kryssning med jobbet, woop!
Här om morgonen så låg jag och var vaken en stund på morgonen. Så hörde jag en mus knalla runt i väggen borta vid garderoben. Så tänkte jag: "Neeeeej... gå inte in i garderoben!"... det vart tyst och så... BANG! så slog fällan igen. Usch! Lilla musen!
Det har gått så långt att jag lixom går upp och stampar runt, så dom ilar iväg igen... vill ju inte höra dem dö i min garderob. Huvva!
Idag har jag tömt fällorna två gånger redan... 4 st stackare har jag kastat i sopen.
För övrigt så är jag på väg att bli bättre. Känns som om det vänder. Men jag ska nog stanna hemma måndag oxå. Jag hade feber inatt igen och jag vill gärna ha ett feberfritt dygn innan jag går till jobbet. Så det lutar åt att vara hemma imorgon oxå. Jag åkte och handlade hundtuggisar idag, man måste ju ha nåt att muta med när prommisarna blir ganska korta. Men nu när jag är hemma igen så inser jag att jag är nog inte frisk... helt färdig efter en sväng till Dollarstore och Rätt pris. Så jag antar att det är bra att vila sig i from en dag till. Vill ju inte komma in och smittas heller.
Jag har troligtvis smittat Jenny, hon kände sig tjock i halsen och lite hängig imorse. Jag hoppas att hon klarar sig... men det är ju nästan oundvikligt att man blir smittad när man bor i samma hus. Men men, förhoppningsvis så klarar hon sig.
Kvällen blir lugn. Vi ska kolla film, annars ingenting. Bara snora och kolla film. Om två veckor ska vi på kickoff, ska bli kuligt! Kryssning med jobbet, woop!
En burk svamp!
Published with Blogger-droid v1.6.8
lördag 8 oktober 2011
Ring ring
Telefonen ringer.
"Ja, Kattis..." Jag säger så när jag svarar :)
"Heeeej... det är jag" Jenny ringer från övervåningen.
Jag: Hahaha... hej! Vad har du på hjärtat?
Jenny: Jag vill byta gardiner.
Jag: Jaha...ok. Är du inte nöjd med dom du har?
Jenny: Jo, men nu köpte jag ju gröna kuddar, så jag vill ha gröna gardiner.
Jag: Ok, jo det förstås.
Jenny: Men då måste jag byta matta oxå. Det blir så dyrt!
Jag: Sant. Men kan du inte komma ner så pratar vi?
Jenny: Näää... jag ligger i sängen.
Jag: Ok, ja då går det ju inte förstås... *fniss*
Jenny: Jag har en massa hundar på mig oxå. Vi myser.
Jag: Haha... ok.
Jenny: Det är ju lättare att ringa.
Jag: Ja, så är det ju.
Jenny: Jag vill ha nya gardiner till vardagsrummet oxå.
Jag: Hahaha... jo.
Jenny: Nu ska jag ringa min bror.
Jag: Jaaa... jag måste snyta mig.
Jenny: Ok, då ses vi sen då?
Jag: Ja, vi gör nog det. Vi kan ses i köket till lunch.
Jenny: Det blir bra!
Jag: JHej så länge då.
Jenny: Hej hej!
Ridå.
Vi borde ha såna där walkie talkie :)
"Ja, Kattis..." Jag säger så när jag svarar :)
"Heeeej... det är jag" Jenny ringer från övervåningen.
Jag: Hahaha... hej! Vad har du på hjärtat?
Jenny: Jag vill byta gardiner.
Jag: Jaha...ok. Är du inte nöjd med dom du har?
Jenny: Jo, men nu köpte jag ju gröna kuddar, så jag vill ha gröna gardiner.
Jag: Ok, jo det förstås.
Jenny: Men då måste jag byta matta oxå. Det blir så dyrt!
Jag: Sant. Men kan du inte komma ner så pratar vi?
Jenny: Näää... jag ligger i sängen.
Jag: Ok, ja då går det ju inte förstås... *fniss*
Jenny: Jag har en massa hundar på mig oxå. Vi myser.
Jag: Haha... ok.
Jenny: Det är ju lättare att ringa.
Jag: Ja, så är det ju.
Jenny: Jag vill ha nya gardiner till vardagsrummet oxå.
Jag: Hahaha... jo.
Jenny: Nu ska jag ringa min bror.
Jag: Jaaa... jag måste snyta mig.
Jenny: Ok, då ses vi sen då?
Jag: Ja, vi gör nog det. Vi kan ses i köket till lunch.
Jenny: Det blir bra!
Jag: JHej så länge då.
Jenny: Hej hej!
Ridå.
Vi borde ha såna där walkie talkie :)
fredag 7 oktober 2011
Underdog
Published with Blogger-droid v1.6.8
torsdag 6 oktober 2011
Glass i örat?
Ajajaj... stackars lilla mig! Ont i örat ju... Som fan, rent ut sagt! Trumhinnan har inte spruckit än men det känns som om den är på god väg. Ibland tycker jag att det är skönt när den går sönder. Då släpper trycket iallafall. Du lixom bultar det i hela huvudet.
Inte så kaxig kan man säga. Inte alls faktiskt. Hundarna tycker att jag suger. Lite iallafall. Men lite tycker dom att jag är bra. Sitter och klappar mest hela dagen. Har kollat film idag. Inte mycket mer än så. Blir sjukt trött av de korta prommisarna med dem, dimper ner i soffan efteråt och bara stirrar på datorn.
Jag glömde ketchup! Fasen oxå... kom på det nu. Skit!
Inte så kaxig kan man säga. Inte alls faktiskt. Hundarna tycker att jag suger. Lite iallafall. Men lite tycker dom att jag är bra. Sitter och klappar mest hela dagen. Har kollat film idag. Inte mycket mer än så. Blir sjukt trött av de korta prommisarna med dem, dimper ner i soffan efteråt och bara stirrar på datorn.
Jag glömde ketchup! Fasen oxå... kom på det nu. Skit!
All set
Så vart jag sjuk då...SURT! Jag stannade hemma efter lunch igår, vart alldeles kallsvettig och yr när jag gick lunchprommis med hundarna. Insåg att jag borde vila. Så jag klämde i mig två alvedon och tog tempen. 38,8. Kändes som om jag verkligen skulle tuppa av. Så det vart film, vatten och nässpray igår eftermiddag.
Sen inatt så fick jag ännu mer ont i ena örat och då fick det bli sjukanmälan idag. Jag kollade FASS och sökte på öroninflammation och bihåleinflammation. Båda två behandlades med Kåvepenin, vilket jag väldigt lägligt hade i min medicinlåda :) Klämde i mig det. Det stod på förpackningen vilken dosering jag skulle ha, för jag fick det för bihåleinflammation förut. Den gången hade jag en öppnad förpackning hemma, insåg jag när jag kom hem, så jag tog den till att börja med. Så nu hade jag nästan hela denna kvar. Och datumet har inte gått ut.
Eftersom jag kan avgöra att jag inte är döende på nåt sätt så är jag min egen doktor denna gång. Säkert tycker nåra av er att det är helt fel... men just Kåvepenin är ju det man får om man går till läkaren oxå... så jag sparar den pengen och käkar det jag har istället :)
Jag åkte till Ica Maxi och köpte nässpray och Pamol (typ alvedon fast billigare), dessutom provianterade jag lite så jag klarar mig över helgen. Mamma påminde mig om att jag skulle köpa lite bassilusker för magen, jag brukar ju som ett brev på posten få problem med magen när jag käkar penicillin. Jag har en tendens att inte äta alls när jag är sjuk. För ingenting smakar nåt. Ingenting. Så det måste vara saker som jag vet att jag tycker om :)
Det blev:
Väl hemma från affärn var jag mer eller mindre helt färdig. Nu sitter jag lutad i soffan med datorn i knät, en vattenflaska på bordet tillsammans med en massa näsdukar... Ska nog slå på en film tror jag.
Sen inatt så fick jag ännu mer ont i ena örat och då fick det bli sjukanmälan idag. Jag kollade FASS och sökte på öroninflammation och bihåleinflammation. Båda två behandlades med Kåvepenin, vilket jag väldigt lägligt hade i min medicinlåda :) Klämde i mig det. Det stod på förpackningen vilken dosering jag skulle ha, för jag fick det för bihåleinflammation förut. Den gången hade jag en öppnad förpackning hemma, insåg jag när jag kom hem, så jag tog den till att börja med. Så nu hade jag nästan hela denna kvar. Och datumet har inte gått ut.
Eftersom jag kan avgöra att jag inte är döende på nåt sätt så är jag min egen doktor denna gång. Säkert tycker nåra av er att det är helt fel... men just Kåvepenin är ju det man får om man går till läkaren oxå... så jag sparar den pengen och käkar det jag har istället :)
Jag åkte till Ica Maxi och köpte nässpray och Pamol (typ alvedon fast billigare), dessutom provianterade jag lite så jag klarar mig över helgen. Mamma påminde mig om att jag skulle köpa lite bassilusker för magen, jag brukar ju som ett brev på posten få problem med magen när jag käkar penicillin. Jag har en tendens att inte äta alls när jag är sjuk. För ingenting smakar nåt. Ingenting. Så det måste vara saker som jag vet att jag tycker om :)
 |
| Smått och gott :) |
- Skorpor, lättätet och snällt för magen.
- Näsdukar till lilla princessnäsan.
- Coctailtomater, lättätet och gott.
- Cantadou pepparrot att ha på makaroner, väääldigt lätt ätet och smidigt när det ska gå fort.
- Chivapchichi, kryddiga järpar. Lätt att ta en eller två och gnaga på.
- Prinskorv. Gott även kall och man kan äta direkt ur paketet.
- Halstabletter
- Två paket Pamol och en nässpray.
- Glass till ajaj-halsen. Ett måste oavsett ålder på sjuklingen!
- ProViva Nyponsoppa, den enda jag gillar nu för tiden. Bra för magen.
- Verum Hälsofil, smultron/jordgubb. En massa bassilusker.
- Verum Hälsoyoghurt, vanilj. Mer bassilusker.
- HOPPSAN! En påse Polly Rocks oxå! Hur hamnade den där????
Väl hemma från affärn var jag mer eller mindre helt färdig. Nu sitter jag lutad i soffan med datorn i knät, en vattenflaska på bordet tillsammans med en massa näsdukar... Ska nog slå på en film tror jag.
onsdag 5 oktober 2011
Det känns inte bra och så känns det bra.
Inatt har jag vaknat av frossa och fått ta alvedon. Men konstigt nog så hade jag ingen feber när jag gick upp. Bihålorna spränger och snoret rinner. Ena örat värker. Men ingen feber. Det är ju faktiskt bra. Och skönt. Jag gick upp som vanligt och gjorde mig iordning för dagen. Hundprommis och frulle och allt. Påklädd och klar var klockan bara 07.15. Det var bra.
På väg till jobbet kände jag att det var så där med idén om att jobba idag. Jag har tagit alvedon, men känner mig lagom trasig faktiskt. Vet inte hur det går med dagen. Känns tveksamt. Men jag kämpar på! Just eftersom jag inte hade nån feber så kände jag att jag har ju inte så betungade jobb. Att sitta vid min arbetsplats är inte så mycket tyngre än att sitta hemma i soffan.
Det är ju smittorisken då, men jag nyser inte och jag hostar inte. Sen är det dåligt med hångel på jobbet så ingen riskerar ju att smittas av mina kroppsvätskor heller. Känns safe ;)
Igår kväll gjorde jag inte många knop. Satt mest... tvättade en tvätt. Var lite av kan man säga. Somnade som en stock vid strax efter 21.30. Vaknade ett par gånger och frös. Vill inte vara sjuk! Känns inte alls lägligt nu! Men jag antar att det är som det är. Hoppas jag står ut till helgen så kan jag vila mig genom den. Hade tänkt en sväng i svampskogen, men det få jag nog lägga ner. Bara vila och ta det piano. Klämma nån film och läsa.
Började lite på "Live to win" av Andreas Carlsson igår. Den verkar bra. Gillar hans sätt att skriva. Det är ganska skumt att läsa om hans uppväxt... han är ju storebror till en gammal klasskamrat som jag hade i högstadiet. Hon omnämns i boken och skolorna dom går i är ju de skolor som fanns i min hemkommun. Det är så overkligt hela grejen. Då, när vi gick i skolan tillsammans hade jag ingen aning om att hon ens hade en bror. Den här tjejen var jättego och jag anade aldrig då vad hon gick igenom. Vi var inte nära vänner, men jag gillade henne och hon var en god människa. Minns bara henne som bra, lugn och trevlig. Väldigt glad och positiv!
Nu när jag läser om deras uppväxt, eller egentligen mer hennes bror då, så slås jag av vilken fasad hon måste ha haft. Att det fanns så mycket under ytan som måste ha gjort ont. Idag har hon två söta döttrar och verkar leva ett bra liv av vad man kan se på FB (det är ju sällan hela sanningen, men jag får iallafall känslan av att hon har det bra). Och brorsan med. Dom har kämpat för att komma dit dom är idag... det kan jag ju förstå. Det gör mig glad! Inte att dom har fått kämpa, utan att dom lyckats så klart. Jag hann inte läsa så mycket innan jag var så trött att jag bara vill sova, men det jag hann med var intressant och givande läsning.
I förordet står det att han vill inspirera läsaren att kämpa för sina drömmar. Jag tror boken kommer göra just det. Jag känner det redan nu. Han skriver lite om att han uppfattats som arrogant ibland. Att han inte bryr sig om andra. Och visst, det kan jag tänka oxå ibland. Lite av det man sett på tv kan ibland vinklats så han verkar lite arrogant och okänslig. MEN jag som följde Idol slaviskt när han satt med i juryn och har sett varenda klipp på Youtube med dem, har ju även sett det klipp där det är mer avslappnat och mindre prestige. Han är inte alls arrogant, han har en stor personlighet och värme. Tycker jag iallafall. Han verkar faktiskt ganska mjuk gentemot dom han tycker om.
Iallafall så gillade jag inledningen i boken skarpt. Så jag ska läsa vidare idag efter jobbet.
För övrigt så kan jag inte fatta att TV4 kämpade livet ur sig för att han kvar Andreas i juryn... de nya förmågorna gör inget för programmet kan jag tycka. Laila och Anders är ju kvar... men jag ids inte titta alls. Har sett ett halvt avsnitt. Känns som om det tappat stinget. Magin hos juryn är borta. Så jag kollar inte längre. Om det är Andreas som saknas eller om det är jag som blivit lite för gammal för att kolla... det kan kanske vara lite både och kan jag tänka. Sen vet jag ju förstås inte om det är så att Andreas faktiskt inte ville längre, kan ju vara så med. Och det finns väl andra utmaningar som han vill ge sig in i.
"Live to win". Ja, lev för att vinna. Hör ni det?
På väg till jobbet kände jag att det var så där med idén om att jobba idag. Jag har tagit alvedon, men känner mig lagom trasig faktiskt. Vet inte hur det går med dagen. Känns tveksamt. Men jag kämpar på! Just eftersom jag inte hade nån feber så kände jag att jag har ju inte så betungade jobb. Att sitta vid min arbetsplats är inte så mycket tyngre än att sitta hemma i soffan.
Det är ju smittorisken då, men jag nyser inte och jag hostar inte. Sen är det dåligt med hångel på jobbet så ingen riskerar ju att smittas av mina kroppsvätskor heller. Känns safe ;)
Igår kväll gjorde jag inte många knop. Satt mest... tvättade en tvätt. Var lite av kan man säga. Somnade som en stock vid strax efter 21.30. Vaknade ett par gånger och frös. Vill inte vara sjuk! Känns inte alls lägligt nu! Men jag antar att det är som det är. Hoppas jag står ut till helgen så kan jag vila mig genom den. Hade tänkt en sväng i svampskogen, men det få jag nog lägga ner. Bara vila och ta det piano. Klämma nån film och läsa.
Började lite på "Live to win" av Andreas Carlsson igår. Den verkar bra. Gillar hans sätt att skriva. Det är ganska skumt att läsa om hans uppväxt... han är ju storebror till en gammal klasskamrat som jag hade i högstadiet. Hon omnämns i boken och skolorna dom går i är ju de skolor som fanns i min hemkommun. Det är så overkligt hela grejen. Då, när vi gick i skolan tillsammans hade jag ingen aning om att hon ens hade en bror. Den här tjejen var jättego och jag anade aldrig då vad hon gick igenom. Vi var inte nära vänner, men jag gillade henne och hon var en god människa. Minns bara henne som bra, lugn och trevlig. Väldigt glad och positiv!
Nu när jag läser om deras uppväxt, eller egentligen mer hennes bror då, så slås jag av vilken fasad hon måste ha haft. Att det fanns så mycket under ytan som måste ha gjort ont. Idag har hon två söta döttrar och verkar leva ett bra liv av vad man kan se på FB (det är ju sällan hela sanningen, men jag får iallafall känslan av att hon har det bra). Och brorsan med. Dom har kämpat för att komma dit dom är idag... det kan jag ju förstå. Det gör mig glad! Inte att dom har fått kämpa, utan att dom lyckats så klart. Jag hann inte läsa så mycket innan jag var så trött att jag bara vill sova, men det jag hann med var intressant och givande läsning.
I förordet står det att han vill inspirera läsaren att kämpa för sina drömmar. Jag tror boken kommer göra just det. Jag känner det redan nu. Han skriver lite om att han uppfattats som arrogant ibland. Att han inte bryr sig om andra. Och visst, det kan jag tänka oxå ibland. Lite av det man sett på tv kan ibland vinklats så han verkar lite arrogant och okänslig. MEN jag som följde Idol slaviskt när han satt med i juryn och har sett varenda klipp på Youtube med dem, har ju även sett det klipp där det är mer avslappnat och mindre prestige. Han är inte alls arrogant, han har en stor personlighet och värme. Tycker jag iallafall. Han verkar faktiskt ganska mjuk gentemot dom han tycker om.
Iallafall så gillade jag inledningen i boken skarpt. Så jag ska läsa vidare idag efter jobbet.
För övrigt så kan jag inte fatta att TV4 kämpade livet ur sig för att han kvar Andreas i juryn... de nya förmågorna gör inget för programmet kan jag tycka. Laila och Anders är ju kvar... men jag ids inte titta alls. Har sett ett halvt avsnitt. Känns som om det tappat stinget. Magin hos juryn är borta. Så jag kollar inte längre. Om det är Andreas som saknas eller om det är jag som blivit lite för gammal för att kolla... det kan kanske vara lite både och kan jag tänka. Sen vet jag ju förstås inte om det är så att Andreas faktiskt inte ville längre, kan ju vara så med. Och det finns väl andra utmaningar som han vill ge sig in i.
"Live to win". Ja, lev för att vinna. Hör ni det?
tisdag 4 oktober 2011
Om mig
Vi pratade ålder idag på fikat... Eller förresten, jag kan börja med en annan sak. Vi pratade om arbetstid igår. Eller rättare sagt vad man gör på fritiden. Och vi pratade TV. Att man sitter ofta och kollar tv på kvällarna och sen gnäller man om att man aldrig hinner nåt. Men titta på tv, det hinner man.
Då sa jag lite så där att när man är ensam så gör man ju allt annat själv oxå... handlar, tvättar, städar, lagar mat. Och sånt. Men då höll inte alla med, dom menade att om man är ensam så är det inte lika betungande heller. Men göra det måste man ju! Matkassen är ju inte lika tung och det är inte lika mycket köttfärs i stekpannan heller. Men handla och laga mat är samma tidsåtgång, i princip. Och man kan aldrig ringa nån och säga: Jag orkar inte handla idag, kan du göra det? Det finns ingen att dela sysslor med, nånsin. Så visst fan går det åt lika mycket tid åt det som om man är två. Om inte mer tid.
Sen tvätten, där är det givetvis så att det kanske går lite fortare att tvätta bara en persons kläder än två. MEN egentligen, så är det inte så stor skillnad. För jag tvättar inte alla kläder i samma omgång. Det är ju lixom en mörk, en vit, en med röd/rosa grejer (och andra med rött/rosa förenliga färger) och sen en med blå/gröna (och andra med blå/gröna förenliga färger) kläder. Så fyra tvättar minst blir det. Och sen kanske en med lakan och handdukar. Och mina tvättar är sällan fulla... så det går nog att klämma in en persons kläder i dem med.
Jaja... för att komma tillbaka till det här med tiden man spenderar vid tv:n. Just det där att man hamnar där ganska lätt... och följer en massa serier och så där. Nu minns jag inte riktigt hur det blev i slutändan... men jag fick höra: "Du som inte har nåt liv, du kanske har tid att se på tv."
Vaddå inte har nåt liv?? Jag har väl ett ruskigt bra liv! Jag tog inte illa upp, för vi satt och skojade och det var absolut inte illa menat. Vi hade kul!
Men jag tänkte på det när jag kom hem... vilken typ av liv har jag? Och vilken typ av liv vill jag ha?
Jag har nog ett liv jag trivs väldigt bra med! Så klart är det upp och ner vissa dagar, men så är det ju alltid. Men i stora drag, jag är nöjd med livet! Det finns saker jag skulle vilja ha, göra och åstadkomma. Men så är det väl för alla? Om man inte hade mål, vad skulle man då sträva efter?
Sen idag så, då pratade vi ålder. Och man kan nog uppfatta det som att jag har åldersnoja. Ibland skriver jag om min ålder och pratar om den som om jag hade noja över den. Men det har jag inte. Jag är inte på väg att vissna och jag är ingen larv ;) Haha! Jo kanske. Men jag nojjar inte över det! Det viktiga är väl inte siffran utan hur man lever sitt liv?
När jag var 27 krisade jag. Jag tyckte det var fruktansvärt att bryta upp från min dåvarande sambo och starta om på nytt. Det var döden att bli ensam igen och få leta reda på nån ny att börja OM med dejtandet... sen flytta ihop... vardag ... ja ni vet. Allt det där!
Men idag, jag vet inte om man måste vara så nojjig? Jag kan ju inet göra nåt åt att jag är 35 år och singel utan barn. Det är ju som det är. Jag försöker tänka på att ägna min energi åt det jag faktiskt KAN förändra. Jag menar, att älta det som varit finns ju ingen mening med. Ingen som helst. Men att planera för framtiden finns det en poäng med. Sen om det inte blir som man planerar... det är inte lika viktigt. Men planerna måste man ju ha.
Och jag är nöjd med min plan för framtiden.
Och jag är stark i min tro på att jag fixar det. Jag måste ju tro på min själv, vem ska annars göra det? Om inte jag tror på min plan, då lär inte den jag försöker övertyga tro heller.
Dåliga dagar har vi alla. Men man får bara försöka ta dem för vad de är och höja huvudet. Sikta framåt och fokusera på det bra. För det finns bra saker. Alltid. Vi får aldrig glömma det. Hur tungt det än är, så kommer det en dag då det känns bättre och blir lättare.
Så, jag tror jag ska lägga mer av min tid på saker som jagtycker om att göra. Och är det att följa en tv-serie så gör jag det. Och är det att gå långa promenader med Blessin så gör jag det. Ingen ska få sätta en standard för vad jag ska lägga min tid på.
Ni vet den där mallen som jag pratat om förut? Den som inte verkar vara skapt för mig? Den skiter jag i! Jag har min egen mall för hur jag vill ha det. Så länge jag inte förstör för nån annan så vill jag leva mitt eget liv och vara den jag är. För jag är bra på att vara just jag. KRAM!
Då sa jag lite så där att när man är ensam så gör man ju allt annat själv oxå... handlar, tvättar, städar, lagar mat. Och sånt. Men då höll inte alla med, dom menade att om man är ensam så är det inte lika betungande heller. Men göra det måste man ju! Matkassen är ju inte lika tung och det är inte lika mycket köttfärs i stekpannan heller. Men handla och laga mat är samma tidsåtgång, i princip. Och man kan aldrig ringa nån och säga: Jag orkar inte handla idag, kan du göra det? Det finns ingen att dela sysslor med, nånsin. Så visst fan går det åt lika mycket tid åt det som om man är två. Om inte mer tid.
Sen tvätten, där är det givetvis så att det kanske går lite fortare att tvätta bara en persons kläder än två. MEN egentligen, så är det inte så stor skillnad. För jag tvättar inte alla kläder i samma omgång. Det är ju lixom en mörk, en vit, en med röd/rosa grejer (och andra med rött/rosa förenliga färger) och sen en med blå/gröna (och andra med blå/gröna förenliga färger) kläder. Så fyra tvättar minst blir det. Och sen kanske en med lakan och handdukar. Och mina tvättar är sällan fulla... så det går nog att klämma in en persons kläder i dem med.
Jaja... för att komma tillbaka till det här med tiden man spenderar vid tv:n. Just det där att man hamnar där ganska lätt... och följer en massa serier och så där. Nu minns jag inte riktigt hur det blev i slutändan... men jag fick höra: "Du som inte har nåt liv, du kanske har tid att se på tv."
Vaddå inte har nåt liv?? Jag har väl ett ruskigt bra liv! Jag tog inte illa upp, för vi satt och skojade och det var absolut inte illa menat. Vi hade kul!
Men jag tänkte på det när jag kom hem... vilken typ av liv har jag? Och vilken typ av liv vill jag ha?
Jag har nog ett liv jag trivs väldigt bra med! Så klart är det upp och ner vissa dagar, men så är det ju alltid. Men i stora drag, jag är nöjd med livet! Det finns saker jag skulle vilja ha, göra och åstadkomma. Men så är det väl för alla? Om man inte hade mål, vad skulle man då sträva efter?
Sen idag så, då pratade vi ålder. Och man kan nog uppfatta det som att jag har åldersnoja. Ibland skriver jag om min ålder och pratar om den som om jag hade noja över den. Men det har jag inte. Jag är inte på väg att vissna och jag är ingen larv ;) Haha! Jo kanske. Men jag nojjar inte över det! Det viktiga är väl inte siffran utan hur man lever sitt liv?
När jag var 27 krisade jag. Jag tyckte det var fruktansvärt att bryta upp från min dåvarande sambo och starta om på nytt. Det var döden att bli ensam igen och få leta reda på nån ny att börja OM med dejtandet... sen flytta ihop... vardag ... ja ni vet. Allt det där!
Men idag, jag vet inte om man måste vara så nojjig? Jag kan ju inet göra nåt åt att jag är 35 år och singel utan barn. Det är ju som det är. Jag försöker tänka på att ägna min energi åt det jag faktiskt KAN förändra. Jag menar, att älta det som varit finns ju ingen mening med. Ingen som helst. Men att planera för framtiden finns det en poäng med. Sen om det inte blir som man planerar... det är inte lika viktigt. Men planerna måste man ju ha.
Och jag är nöjd med min plan för framtiden.
Och jag är stark i min tro på att jag fixar det. Jag måste ju tro på min själv, vem ska annars göra det? Om inte jag tror på min plan, då lär inte den jag försöker övertyga tro heller.
Dåliga dagar har vi alla. Men man får bara försöka ta dem för vad de är och höja huvudet. Sikta framåt och fokusera på det bra. För det finns bra saker. Alltid. Vi får aldrig glömma det. Hur tungt det än är, så kommer det en dag då det känns bättre och blir lättare.
Så, jag tror jag ska lägga mer av min tid på saker som jagtycker om att göra. Och är det att följa en tv-serie så gör jag det. Och är det att gå långa promenader med Blessin så gör jag det. Ingen ska få sätta en standard för vad jag ska lägga min tid på.
Ni vet den där mallen som jag pratat om förut? Den som inte verkar vara skapt för mig? Den skiter jag i! Jag har min egen mall för hur jag vill ha det. Så länge jag inte förstör för nån annan så vill jag leva mitt eget liv och vara den jag är. För jag är bra på att vara just jag. KRAM!
måndag 3 oktober 2011
Nej nej... inte nu!
Jag har gått hela dagen och svalt och svalt. Det lixom kliar i halsen och känns tjockt. Men inte ont. Iallafall inte under dagen. Men nu på kvällen har det börjat svida i halsen. Det har jag verkligen inte tid med! Och jag vill absolut inte bli sjuk. Kommer inte på fråga! Det värker upp i örat på den sidan... men icke att jag godtar det!
Så kvällen är lugn, en hund på vardera sida i soffan och datorn i knät. Jenny är borta ikväll. Men jag antar att hon kommer hem till "Ensam mamma söker sen" :)
Ska ta alvedon och sova tidigt sen. Måste få sova känner jag. Har väl egentligen ingenting jag måste göra. Så jag tror det blir så. Lite tv senare och sen natta kudden :)
Zingo har funnit sig till rätta i vårt lilla kollektiv. Hon är bara för go den här stora lunsen! Gillar henne mycket, trots att det är lite annorlunda att ha en stor hund. Jag tycker det. Det är tyngre att hålla i kopplet, hon tar stor plats och hon blir lixom väldigt mycket när hon viftar på hela sig när hon är glad. Sen när man ska torka tassarna får man göra som på en häst. Trycka på bogen och lyfta tassen. Lika bak, man får se till att hon byter tyngdpunkt till andra tassen och så får man lyfta. Badhandduk i stället för liten handduk... Ja lite olika är det. Men hon är så go... pluttan!
Undrar just om jag ska leta fram lite halstabletter... hmmm...
Så kvällen är lugn, en hund på vardera sida i soffan och datorn i knät. Jenny är borta ikväll. Men jag antar att hon kommer hem till "Ensam mamma söker sen" :)
Ska ta alvedon och sova tidigt sen. Måste få sova känner jag. Har väl egentligen ingenting jag måste göra. Så jag tror det blir så. Lite tv senare och sen natta kudden :)
Zingo har funnit sig till rätta i vårt lilla kollektiv. Hon är bara för go den här stora lunsen! Gillar henne mycket, trots att det är lite annorlunda att ha en stor hund. Jag tycker det. Det är tyngre att hålla i kopplet, hon tar stor plats och hon blir lixom väldigt mycket när hon viftar på hela sig när hon är glad. Sen när man ska torka tassarna får man göra som på en häst. Trycka på bogen och lyfta tassen. Lika bak, man får se till att hon byter tyngdpunkt till andra tassen och så får man lyfta. Badhandduk i stället för liten handduk... Ja lite olika är det. Men hon är så go... pluttan!
Undrar just om jag ska leta fram lite halstabletter... hmmm...
Måndag igen
Tänk hörrni... den kommer alltid tillbaka, måndagen. Men för sjutton... vad gör det? Jag har världens bästa jobb :) Det är konstigt det där... jag känner ingen som helst måndagsångest! Jag har gjort det HELA mitt liv inför måndagarna. Men inte numera. Tror jag hamnat HELT rätt. Jag trivs så himla bra här. Och mina kollegor är fantastiska :) Vi har roligt ihop (hihi... än så länge...) och det är högt i tak. Inga underförstådda gliringar eller så. Bara sann humor och skratt. Även en klapp på axeln om det skulle behövas. Grymt är vad det är :) Gillar er hörrni!
Jag var ju som sagt i Sthlm i helgen. Firade min syster som fyllde år ju... det minns ni? ;) Jag berättade ju lite om Golden hits igår. Men jag känner att jag inte är klar med det än.
Jag låg och tänkte på det där när jag skulle sova. Jag är nog lite facinerad av just det här fenomenet "köttmarknad". Jag har aldrig nånsin upplevt det! Jag har ju varit på krogen och blivit raggad på... och raggat ;) Men det här var nåt annat! Det var som att när folk kom innanför dörren så gick dom in i en annan roll. Eller kanske gjorde vi alla det! Jag tänker på det i efterhand... jag tror inte jag mötte en enda blick som inte var lite, vad ska man säga, villig. Det var verkligen så! Helt galet!
Jag har nog aldrig känt mig så åtråvärd och vacker som på Golden Hits i lördags! Vilken egoboost :) Sen vetskapen om att just JAG inte är så speciell när det väl kommer till kritan... DET är faktskt inte så viktigt. Det är trevligt att känna sig attraktiv! Sen att drömmannen inte finns på Golden Hits... det vet jag. Tro mig! Men va sjutton, att få känna sig som dansgolvets drottning är aldrig fel! Stor eloge till alla killar som gör en stackars kvinnas självkänsla på topp ;) Ja herregid... ja det var roligt! Väldigt roligt!
Igår bar det av till Sigtuna där jag skulle hämta upp Zingo och en bil. Jenny ska jobba nämligen från och med imorgon och det blir lite rörigt med att rodda runt med rastning och så där med bara en bil. Kanske kan tyckas rörigare att hämta hem en hund till då? Ja kanske. Men det var inte läge att fråga Johan om hjälp igen och med Z kommer alltid en bil :) Fiffigt! Det betyder att både jag och Jenny kan åka kors och tvärs. Det underlättar just med hundroddandet. Dessutom löper Blessin just nu. Och hon och Dora är JÄTTE-jobbiga när Blessin löper. Dom röjer precis hela dagarna och kan bli ganska påfrestande. Blessin har ju den egenheten att hon tömmer sina analsäckar om hon blir riden på under löpet... Så det är ganska drygt att ha dem ihop.
Med Zingo leker hon inte i samma utsträckning och då kan hon och Z vara ihop på ena sidan grinden och Celma och Dora på andra sidan. Så har alla sällis oxå. Att jag tror att Johan faktiskt tycker det är ganska skönt att inte ha hund i två veckor är ju en bonus. Och jag får ju beta av nåra dagar på min hundpassningsskuld till honom :)
Så nu är Zingo på kollo hos oss i Borlänge två veckor. Hon och Blessin kommer vara med halva dagarna på jobbet och hemma halva dagarna. Det kommer bli kanon det. Att ha bil är bonus för mig!
Jag gick upp samma tid som jag brukar. Gick en halvtimme med hundarna. Gjorde allt jag brukar i samma takt. Åkte 07.25 och kom upp på kontoret 07.32. Känns en anings tidsslösande att ta buss! Jag är här tidigare än när jag inte går prommis innan duschen. Galet. Men skönt!
Dte betyder ju att jag kan ta lite längre lunch och ändå kunna åka hem vid fem. Och jag är hemma innan jag brukar eftersom jag har 7 minuter hem med bilen och det tar 45-50 minuter med buss. På morgonen tar det 55. Hem passar bussarna lite bättre. Men ändå. Ganska sjukt. Känns lockande med moppe faktiskt. Jaja, nu har jag ju bil... ett tag. Ska njuta av det tänkte jag :)
Jag var ju som sagt i Sthlm i helgen. Firade min syster som fyllde år ju... det minns ni? ;) Jag berättade ju lite om Golden hits igår. Men jag känner att jag inte är klar med det än.
Jag låg och tänkte på det där när jag skulle sova. Jag är nog lite facinerad av just det här fenomenet "köttmarknad". Jag har aldrig nånsin upplevt det! Jag har ju varit på krogen och blivit raggad på... och raggat ;) Men det här var nåt annat! Det var som att när folk kom innanför dörren så gick dom in i en annan roll. Eller kanske gjorde vi alla det! Jag tänker på det i efterhand... jag tror inte jag mötte en enda blick som inte var lite, vad ska man säga, villig. Det var verkligen så! Helt galet!
Jag har nog aldrig känt mig så åtråvärd och vacker som på Golden Hits i lördags! Vilken egoboost :) Sen vetskapen om att just JAG inte är så speciell när det väl kommer till kritan... DET är faktskt inte så viktigt. Det är trevligt att känna sig attraktiv! Sen att drömmannen inte finns på Golden Hits... det vet jag. Tro mig! Men va sjutton, att få känna sig som dansgolvets drottning är aldrig fel! Stor eloge till alla killar som gör en stackars kvinnas självkänsla på topp ;) Ja herregid... ja det var roligt! Väldigt roligt!
Igår bar det av till Sigtuna där jag skulle hämta upp Zingo och en bil. Jenny ska jobba nämligen från och med imorgon och det blir lite rörigt med att rodda runt med rastning och så där med bara en bil. Kanske kan tyckas rörigare att hämta hem en hund till då? Ja kanske. Men det var inte läge att fråga Johan om hjälp igen och med Z kommer alltid en bil :) Fiffigt! Det betyder att både jag och Jenny kan åka kors och tvärs. Det underlättar just med hundroddandet. Dessutom löper Blessin just nu. Och hon och Dora är JÄTTE-jobbiga när Blessin löper. Dom röjer precis hela dagarna och kan bli ganska påfrestande. Blessin har ju den egenheten att hon tömmer sina analsäckar om hon blir riden på under löpet... Så det är ganska drygt att ha dem ihop.
Med Zingo leker hon inte i samma utsträckning och då kan hon och Z vara ihop på ena sidan grinden och Celma och Dora på andra sidan. Så har alla sällis oxå. Att jag tror att Johan faktiskt tycker det är ganska skönt att inte ha hund i två veckor är ju en bonus. Och jag får ju beta av nåra dagar på min hundpassningsskuld till honom :)
Så nu är Zingo på kollo hos oss i Borlänge två veckor. Hon och Blessin kommer vara med halva dagarna på jobbet och hemma halva dagarna. Det kommer bli kanon det. Att ha bil är bonus för mig!
Jag gick upp samma tid som jag brukar. Gick en halvtimme med hundarna. Gjorde allt jag brukar i samma takt. Åkte 07.25 och kom upp på kontoret 07.32. Känns en anings tidsslösande att ta buss! Jag är här tidigare än när jag inte går prommis innan duschen. Galet. Men skönt!
Dte betyder ju att jag kan ta lite längre lunch och ändå kunna åka hem vid fem. Och jag är hemma innan jag brukar eftersom jag har 7 minuter hem med bilen och det tar 45-50 minuter med buss. På morgonen tar det 55. Hem passar bussarna lite bättre. Men ändå. Ganska sjukt. Känns lockande med moppe faktiskt. Jaja, nu har jag ju bil... ett tag. Ska njuta av det tänkte jag :)
söndag 2 oktober 2011
The famous meatmarket
Givetvis tyckte vi att detta ställe var perfekt att fira min kära syster som fyllde jämt i veckan. Ska man fira stort, då gör man det på Golden hits. Så, vi åkte tidigt dit för att slippa köa. När vi kom dit så var det lååång kö. Men det gjorde inget. Väl inne så köpte vi något kallt att fukta strupen med och precis då avslutades showen vid det dansgolv vi stod vid. Schlagermusiken drog igång och ''Tusen och en natt'' med Charlotte Perelli välkomnade oss till köttmarknaden.
Jag kan säga så här: hade man velat ligga så var det absolut inget svårt att få ragg! Man fick passa sig från att hålla någons blick lite för länge, det fanns alltid någon som var beredd på att uttdela kåta blickar. Lite otäckt... Men väldigt roligt! Vi flirtade hejvilt och Lotta siktade in sig på vakterna :-)
Rätt var det var fann sig Lotta dansandes till Lambada tätt ihop med en kille som var väääldigt ihärdig. Men vi drog henne ur den situationen ooch ett par minuter senare så hånglade han upp en annan tjej. Så speciell var hon... Hahaha! Ja jisses! Guuuud... Det var verkligen sant! Legenden om Golden hits stämmer!
Och vi var eniga på väg hem: Det här var en speciell upplevelse! Och vi gör det gärna igen :-D
En lååång dag avslutades med rapport till mamma vid kösbordet hemma. Och så klart den obligatoriska smögåsen och oboyen. Lyckat och fantastisk roligt!
Vi ska utforska legenden vidare... Det ska vi. Golden hits är värt ett besök till. Uvärdering pågår :-)
Published with Blogger-droid v1.6.8
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)