Jag bölar som en baby. Arn dog på slutet. Det visste jag ju, men jag bölar ändå. Dom var ju så kära. Pluttarna... och han var ju en sån stor krigare. Ja herregud vad fånigt. Inte att dom var kära eller så, utan att jag bölar. :o)
Men det är ju tur att man har tv-serierna att leva genom. Så motionerar man känslorna lite.
Kanske skulle ta och vika lite tvätt. Jo, det ska jag nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar