Att vara uppfödare

Igår fick jag ett väldigt tråkigt samtal från en valpköpare. Dom kunde av olika anledningar inte ha kvar sin hund och frågade om råd. Av hänsyn till hundens ägare så kommer jag inte berätta vilken hund det är eller varför dom behöver ett nytt hem till sin hund.

Vi pratade länge och väl och jag fick alla fakta jag behövde för att hjälpa till med omplaceringen. Detta var väldigt akut då dom inte kan ha kvar hunden mer än ett par dagar. Jag satte ut på FB och på Blocket att jag sökte ett akut hem till den här hunden och sen gick jag och la mig.

På morgonen kollade jag mailen och hade fått ett antal svar. Några riktigt bra svar. Det är alltid svårt att veta vilka som är bra och vilka som inte är bra. Jag skrev ner hela hundens situation och gav alla detaljer, det tycker jag är viktigt att kunna ge till eventuella nya ägare. Responsen var väldigt bra och jag tror att det finns en lösning på detta olyckliga problem.

Men det är dom här dagarna jag inser hur mycket tid, energi och engagemang jag lägger i min hobby. Det är självklart underbart att se en valpkull födas och följa utvecklingen av kullen. Sen få vara med när dom växer upp hos alla de underbara valpköpare som man hittar. Men det är inte bara roligt och fantastiskt att vara uppfödare.

Det finns ganska många olika ansvar som man är skyldigt att ta, man vill ta och man står till svars inför. En kull är inga problem, inte heller den andra och tredje. Men när det börjar bli ett antal kullar under ett antal år så inser man att det kan komma vilken dag som helst att någon behöver hjälp. Det behöver inte vara en omplacering eller nåt sånt, utan det kan vara råd och tips kring vad som helst.

Och jag är sån som person att jag engagerar mig fullt ut i alla som ber mig om hjälp, jag vill ge allt jag bara kan för att vara det stöd jag kan till valpköparna. Så när något som här händer så arbetar jag stenhårt för att lösa problemet. Jag vägrar att ge mig! Det finns en lösning på nästan alla problem kring hundar, det kan vara vad som helst. Men jag vill inte ge upp! Och sådana här dagar inser jag att det tar ganska mycket tid, kraft och energi att vara uppfödare. Det är nog något som inte alla förstår. Det är ett livslångt åtagande gentemot valpköpare och hundar.

Jag är väldigt glad för att jag och Cathrine delar det här ansvaret för kullarna under Rivendells namn. Det är en oerhörd trygghet i att vi har varann i alla lägen. Hon är den som stöttar mig starkast av alla när det händer saker och jag hopas att hon känner likadant med mig. Vi hjälper alltid varandra och fixar så allt ska lösa sig till det bästa för alla parter. Ibland kan vi ringa så telefonerna glöder för att lösa ett problem. Sen är det helt betydelselöst om det är jag eller hon som står på kontraktet, vi hjälps åt.

Jag kan tänka ibland att jag hoppas att alla uppfödare i Sverige känner det här ansvaret och bryr sig om sina valpköpare. För det är något som jag sätter stor stolthet i faktiskt.

Sen att många av mina och Cathrines underbara valpköpare dessutom är goda vänner numera, är ju en underbar följd av att vara uppfödare så klart! Det är väldigt roligt att få vara del av hundarnas liv och få härliga vänner på köpet! Så tack alla ni underbara valpköpare som förgyller min uppfödarvardag, min vanliga vardag och mitt liv! Ni är bäst! Tveka aldrig nånsin att be mig om råd eller hjälp, jag gör allt vad jag kan för att hjälpa till!