Holding hands

Idag var det planerat för en tur till Willys. Har ätit upp nästan allt i frysen och kylen. Mycket bra! Det har varit min uppgift och jag har fixat det. Det har blivit lite roliga kombinationer ibland. Men jag tycker verkligen inte att det är roligt att handla i veckorna. Och förra helgen var jag ju upptagen mest hela helgen. Så idag! Idag var det dags.

Dessutom så hade jag fått en liten uppgift av Jenny att ordna på Kupolen, så ett kombinerat Willys och Kupolenbesök var inplanerat idag. Tyvärr så kom jag på en sak... Jag skulle ta med min partner till affärn. Ni vet min kille. Och så kom jag på... FAN, han måste med till Kupolen. Inte bra! Han gillar inte att gå på Kupolen och han blir så himla efterhängsen. Man kan inte bara lämna honom vid nån bänk... han fixar inte det. Och han ÄR ju så tråkig.

Men ok, han skulle med. Tänkte att han kanske behövdes piggas upp lite. Här har ni Dragan före:

Han är så himla basic. Känns tråkig!

Men så kom jag på att han kunde ju få lite kedjor och grejer så att han blir lite mindre pinsam att ta med på stan.

Lite kedja och en skinnrem med fjädrar. Han var SKITSUR. Bara stod där och vägrade gå med mig!

Ok, jag kan väl hålla med honom om att han faktiskt såg lite töntig ut... Men va fan, han ska ju med på Kupolen lixom! Detta blev en medelväg han kunde förlika sig med:

En älg i ett snöre. Vi var ganska ok med det båda två faktiskt.

Vi gick ut och tog en prommis mot Kupolen. Men så när vi går där och njuter av solen så känner jag en känsla av att han verkligen inte VILL följa med till Kupolen. Eller är det jag som överför mina känslor på Dragan? Kan nog vara så. Jag skäms inte över honom, det är inte så. Men på nåt sätt så vill jag inte känna att han går där och drar hjulen efter sig och gnäller. Så vi beslutar oss för att bara handla på Willys. Han kramar min hand när vi går vidare, verkar nöjd.

Håller handen i solen :)

Det gick bra ända tills vi kom fram... GUD vad han kan vara barnslig ibland!

"Jag vill åka vagnen!" Vuxna karln lixom.... *suck*

Inte konstigt att man drar sig för att släpa med honom till affärn. Tänk om han bara lägger sig ner och vrålar som nån jävla unge? Usch... pinsamt! Och vad säger man. På vägen hem... full och gnällig. Jag får släpa honom till busshållsplatsen och sitta där barnvagnarna brukar stå när vi kommer på bussen. Han nästan vickar omkull när bussen svänger!

Full och sur när vi väntar på bussen.

Vi kom hem och jag fick släpa upp honom i trappen. Men när jag väl var uppe och hade packat ur honom... då tänkte jag lite som så... Vad gjorde jag utan honom? Han hjälper mig i ur och skur, han nöjer sig med att stå i en garderob tills jag behöver honom och han gör så gott han kan. Dragan är mannen i mitt liv, jag borde inte tycka att han är pinsam. Dragan, jag uppskattar dig jättemycket! Bara så du vet det <3