Förbannade gubbe!

Idag på morgonprommisen så gick vi längs en ganska lite trafikerad väg. Den är inte så bred, men eftersom det inte kommer bilar där nästan nån gång så är det gott om plats för en bil som vill passera. Ingen mötande trafik eller så. Idag kom den en liten polo åkande, gubben vid ratten såg mig och lyfta handen till hälsning. Jag nickade lite och såg att han verkade vilja hålla sin kant på vägen. Jag kallade till mig hundarna som kom och satt vid mina fötter.

Gubbfan åker då så nära oss att om det varit Celma eller Dora som satt längst ut i vägen så hade dom fått svansen tillplattad! Nu var det fröken svanslös som intagit den platsen så det gick bra. Men va fan! Jag vrålade åt gubben och smällde till hans ruta, han körde ganska sakta så jag hann med det.

Då stannar han och går ur, frågar MIG vad jag har för fel i huvudet...? Va? Satans gubbe! Jag tog sats och frågade om han var helt efterbliven, jag sa det med blicken fäst på honom som en kobra. "Jag kallade in hundarna för att du skulle kunna köra förbi utan problem, men du kör så nära så hundarna nästan blev påkörda! Du har ju för fan hela vägen att köra på!" Han såg ganska snabbt att här var det ingen idé att göra nån grej av detta och vände mot sin bil igen lite förlägen. Inte ett ljud till sa han.

Jag hoppas att han skäms och inser att det är fanimej folkvett att ta ut avståndet när man får ett hinder på sin sida. Idiot! Ser jag hans bil på stan ska jag lägga en hundbajspåse (med innehåll) på hans ruta så han fattar budskapet.