8km senare

Grått, grått, grått... Regnet hänger i luften... Följande dialog förs inne i mitt huvud:

Jag: Usch då... regn... kanske ska ta en kortis idag då.
Jag: Nej du din slöe fan! Nu ger du dig ut och går.
Jag: Men om det börjar regna då?
Jag: Ok, då blir du blöt.
Jag: Men... det är ju lite jobbigt.
Jag: Ja, kan hända. Men du är så god att ge dig ut. Bara att gå vettu.
Jag: Va... jaha... men shit vad tråkigt om det börjar regna.
Jag: Äh! Du är sån jävla slöhög! Upp med dig och ge dig ut nu! Herregud, hur svårt kan det vara???
Jag: Ok... jaha... då gör jag väl det då.

Hundarna var glada, det regnade inte och vi tog en sväng som är dryga 8 km. Nu känns det splendid! Fy fasen vad skönt att ha det gjort för dagen! Dialog:

Jag: Fy fan vad skönt!
Jag: Där ser du!
Jag: Jaaa... jag vet ju det.
Jag: Och ändå är du så himla envis?
Jag: Jooo... men om det HADE börjat regna hade det varit trist.
Jag: Men det gjorde inte det.
Jag: Nej jag vet och nu har vi ju tagit en riktigt bra prommis och om det regnar resten av dagen så... ja då gör det inget.
Jag: Jag sa ju det.
Jag: Jaaaaa.... shit vad du tjatar!
Jag: Jepp... jag kommer jaga dig ut varje morgon, du vet det va?
Jag: Jo, jag vet det.
Jag: För jag är starkare än dig slöis.
Jag: Ja, det är bra.
Jag: Jepp... du ska gå. Varje morgon. Gå. Jag ska se till att det blir så.
Jag: Det är skönt att jag har dig!
Jag: Tack, det är tur att vi har varann :)

Ridå.