Han: Men vad vill du med livet då? Vill du ha barn? Hitta en man? Är du nöjd med att ha skolat om dig nu eller kommer du söka nya utmaningar om ett par år?
Jag: Jag är nöjd med det här valet. Nu vill jag hitta hem och stagda mig.
Han: Ok. För du var ju en ganska rastlös själ då när vi var ihop. Nöjde dig aldrig riktigt.
Jag: Ja, det kanske jag var. Jag såg det nog aldrig så.
Han: Jo, jag tycker nog att du var det.
Han fick mig att reflektera lite över saker och ting... Och kanske är det så att jag har en rastlös själ. Jag vill ha nån form av utmaning i livet. Och det är kanske en del av varför jag ofta byter riktning och hittar på nåt nytt. Men gör jag verkligen det? Är det så att jag aldrig nöjer mig?
Ja, jag vet inte. Nog för att jag gjort val i livet som kastat runt hela tillvaron... Jag har ju gett mig fan på att det ska gå. Och allt som oftast så löser det sig ju för mig oxå. Hmmm... Är jag rastlös? Och har det gjort att jag är ensam idag? Att jag inte är där själv bland bebismagar, bröloppsbestyr och skilsmässor?
Mitt i allt detta så inser jag ju att alla val jag gjort har varit medvetna val som jag gjort helt och hållet själv. Jag kan aldrig komma och säga att det är någon annans fel att jag är där jag är idag.
Nej, mina vänner, det är min FÖRTJÄNST att jag är här. Jag ångrar inga val och jag kan rakryggad säga att jag har valt utifrån mitt eget bästa. Även om ett par vägval varit otroligt tunga så måste jag säga att jag är glad att jag gjort dem.
Jag har ju hela livet på mig att göra nya och spännande val. Förhoppningsvis väljer någon att ta samma väg som jag :-) Men om det blir så är jag stark i tron att jag klarar mig själv. Skön känsla faktiskt.
Rastlös... Mjo. Kanske. Men måste det vara en dålig sak?
Published with Blogger-droid v1.6.6
Man ska aldrig ångra något man valt. För det är ju just de valen som har format oss. Som gör en till den man är just nu. Både negativa och positiva. Själv ångrar jag ingenting. Tänk vad otäckt om jag inte vore den jag är idag. Tänk vad ledsamt om jag inte hade fått Azlan och Era i mitt liv. En dag hoppas jag precis som du att hitta någon som hamnar på samma väg som jag. Någon som inte har fyra ben! ;)
SvaraRaderaMan gör ju de val som man vid det tillfället tycker är det bästa, om det sen visar sig vara mindre bra, då har man fått en erfarenhet till. Alla erfarenheter är bra, även om de varit mindre bra att få.Som Josefin just säger här ovan , de är ju det som formar oss.
SvaraRaderaKram
Mamsen
En vän hade skrivit det här!
SvaraRaderaÄven om världen ibland består av lögner... svek... försök alltid behålla dina sanna färger... låt aldrig någon mixtra med vem du är... ha alltid sanningen som ledstjärna... då skapar du din egen regnbåge... in true colours... som ingen människa kan bleka... och om du gör det i sann kärlek... så vem vet vid regnbågens slut... kanske det står någon som förmår se dina sanna färger... din själ och ditt hjärta...♥♥♥
Hrm, de där åren runt 20... Är man inte lite "rastlös" och vill då? Tror att det är ganska vanligt och det behöver inte alls vara ett personlighetsdrag. Jag tror snarare att det handlar om mognad och utveckling och ett sökande efter vad man vill göra med sitt liv. Fast det är ju bara min lilla filosofi! Kram Sara
SvaraRaderaJa, ni har så rätt allihop! Jag känner mig inte som en rastlös själ och jag tror att jag har varit tvungen att gå igenom allt detta. Om inte för att lära mig hur jag fungerar och vem jag är :)
SvaraRaderaTack för alla kloka ord!
*kram*