Idag är det två år sen Ghibli fick somna in. Jag saknar honom varje dag. Han var min själsfrände. Han var den som fanns allra längst in i mitt hjärta. På sätt och viss finns han kvar där än, men inte riktigt på samma sätt. Solen bröt igenom molnen precis. Ska snart ut med hundarna på långis.
Natten till fredag drömde jag om Ghibli. Han kom till mig och sa: Jag mår bra, jag har det bra.
Jag vet att inte hundar kan tala, men han lät mig veta att han inte hade ont och inte kände sig trött. Han hade det bra. Och det värmer i hjärtat att han finns där och kommer till mig när jag behöver lite stöd. Älskade hund <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar