Jag är djurvän...

Men det här var den konstigaste saken jag varit med om på länge!!! Jag var på väg gående till Karin och Per, skulle äta lite middag. Helt plötsligt så uppenbarar sig en varelse på vägen, med kosan styrd mot..... mig. Jag har Johan i telefonen och han tror inte på vad jag säger. Han vrålar "ta en bild! Filma!". Och jag lyder:

Det är en gris. Jag vet att det är suddigt, men tro mig... det är en gris!

Och den förföljer mig!

Här har jag tagit mig ifrån grisen... men den kommer som en gummisnodd... snabb!

Ok, jag fattar inte! VAD GÖR DEN MITT I STAN? Och vad har jag gjort för ont? Den verkligen hatar ju mig!

Otäckt! Tänk om den bits!

Nej fi fan. Jag gillar djur alltså... men den här var otäck! Och här har ni filmbevis... Den var som galen! Ursäkta för ljudet... men det var verkligen inte roligt. Och i luren har jag alltså Johan som inte tror på mig! Och sen tycker jag mig höra paniken i min röst! Hahahaha! Fy fan vad roligt! Kolla*:

På den här ser ni hur snabb den är. OTÄCKA gris!

Ni ser ju! Den springer ju som besatt efter mig. Jag är alldeles skärrad. Jag har aldrig blivit jagad av en gris förut!!! Efter en lång stund så vek den av in i en dunge och försvann. Tur det, tänk om den följt efter till Karin och Per, suttit där ute och väntat... Huvva! När jag gick hem sen gick jag en annan väg. Otäckt med grisar mitt i stan ju!

* Här följer vad jag i panik vrålar åt den lilla varelsen:
Otäcka gris! Nej! Haha! Sluta! Den är på mig! Jajaja. MAMMA! Hahaha...

Fy fan vad pinsam jag är, men erkänn att det var lite roligt oxå?!