Ja, så var det ju det här med att inse EFTER man gjort något att det kanske inte var precis det man hade tänkt sig. Typ så.
För nåra veckor sen fick jag den briljanta idén att prata med en god vän om träning. Jag sa att jag behövde lite hjälp. Och frågade sen om han kunde tänka sig att agera lite som en personlig tränare. Att lägga upp ett träningsupplägg och så hjälpa mig att genomföra det. För är det en sak som jag insett med mig själv är det att jag är VÄRLDSBÄST på att hitta anledningar till att sluta när det är lite jobbigt eller att skjuta på träning till en annan dag för att jag måste ju faktiskt dammsuga... faktiskt!
Och denne person som jag nu involverade i detta är väldigt vältränad och fit om man säger så. I årets Vasalopp körde han på 17 minuter "sämre" än Daniel Thynell. Ok, så då kanske ni fattar lite om hur han är. Lite smått galen och envis som synden. och i dagen läge väger han ungefär som jag... Så det är lagom roligt att utmana honom. Men, varför inte?
Och jag fick bita i den blöta jorden kan jag säga. Startade lite smått lugnt... lätt jogging och sen hittade han en parkbänk. Japp... vi var UTE i slasket. "Skorna torkar, sluta gnälla." Upp på bänken... ner igen. Typ hundra gånger. Sen hittade han en slänt. Sakta nerför... väl nere: "Ner på händerna, klättra!"
WHAT?? Nån jäkla military training eller??? Så båda händerna i gjyttjan och så bara att kravla upp. Blodsmak i munnen när jag nådde toppen. "Ner igen!" Ehhhh... igen? "Jaaa! Ner för backen! En gång till!"
Väl uppe andra gången så flinade han och sa: "Lite varm nu? Då kan vi köra igång."
En trappa som vi passerade fick agera hjälpmedel. Upp och ner... minst hundra gånger. Sen på med viktmanschetter på armarna, stavar i händerna och en jävla fart i skogen. Upp och ner i terrängen. Han höll hundarna och manövrerade dem i flexi mellan träden. Fort som fan gick det. Trodde jag skulle dö knall och fall. Men så hittade han en glänta, band hundarna i ett träd och hittade en lös stubbe som låg i snön: "Från marken och upp över huvudet! Tio stycken, fuskar du så får du tio extra!" Och givetvis tyckte han att jag fuskade. Förbannat! Sen var det en massa tokiga slalomövningar, armhävningar i leran och utfall mellan träden.
Iväg igen. Stavar och manschetter... i en jävla fart. Nemen! En slänt! Lerig och jävlig... "Ner!" Väl nere:"Upp!" Med stavar... SATAN I GATAN! Fem jävla gånger. Helt slut sen... men då drog vi raskt vidare i skogen. Kom till en bom som spärrade av en väg: "Över och under 10 gånger!" Fattar ni hur jobbigt det är när man har mjölksyra i varenda muskel som man inte fattat att man har?
Väl i bilen så fick jag dricka lite. Vi åkte hem och jag trodde vi var klara. ICKE! Inomhus följde: armhävningar, boxning 5x1 minut i en mitz, mag och rumpövningar som ingen trodde fanns, arm och axelövningar med gummiband... Och så lite stretch. Fint. Levande död kanske är ett bra ord just för det tillstånd jag försatte mig i. Frivilligt dessutom.
När väl maten var intagen och jag hade duschat så kved jag lite och välte ner i sängen. Ont för fan överallt! HELT galet.
För att inte tala om idag. Det kom ett sms lagom till frukost: "Ont? :)" Jo men visst, flina du. Du vart ju inte ens svettig. Jag var svettig genom varenda klädesplagg... musklerna är så ömma att jag aldrig tror jag kommer bli återställd. Stackars kroppen. Stackars lilla kroppen.
Av en händelse hittade jag detta idag: LÄNK
Och jag vet inte... känns som om jag fått en dos av det?
Men samtidigt, om jag ska erkänna... så var det jävligt roligt :D Jag vet ju att jag behöver både komma igång och ha nån som sparkar på mig. Så vad fan, det är bara att kötta på :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar