Jag når mina tår

Under hela min uppväxt har jag skämts över att jag är stel. Jag har haft stela muskler och inte varit så vig. Och just nu så är jag ju inte direkt i min allra bästa form om man nu kan säga så. Det kan man, för det är sant. Jag har ca 15-20 kg i övervikt. Inte enligt alla tabeller... då är det mer än så. Men jag skyller på kraftig benstomme :)

Iallafall. Igår skulle jag försöka sträcka ut ryggen lite, jag har haft lite molande värk nere i ländryggen och det kändes som att jag behövde sträcka ut musklerna lite. Så jag stod och vred och bände åt olika håll. Så böjde jag mig framåt och lixom fällde armarna framåt. töjde lite och pillade lite på ena stortån.

VA?? Kan jag nå mina tår???? VA? Jag sträckte benen ordentligt och lixom tryckte dem bakåt. HAHAHAHA! JAG NÅR MINA TÅR! När hände det lixom!? Va?

Jag var tvungen att sträcka mig bakåt och uppåt med armarna för att se om det det var nån som skojade med mig... fällde mig framåt igen och pillade på andra stortån. BAH! Jag når mina tår!

Det kan ju tyckas som en ganska banal grej att jag blir så glad över det. Men jag har ALDRIG nått mina tår utan att böja på knäna :) Och jag har lidigt av det. Alla kompisar på jympan i skolan satt och drog i tårna på stretchen... men jag fick antingen nöja mig med att klappa lite på vaderna eller böja knäna för att nå ner och knyta upp skorna... Och jag vart till och med lite häcklad för det.

Jag har alltid varit kraftig och det är klart att mina klasskamrater sett till att jag har vetat om det och aldrig låtit mig glömma det. Inte så att jag har ständigt blivit retad eller så. Men det jämfördes ALLTID jeansstorlekar och man fnissade åt att jag hade större storlekar på mina kläder. Barn är elaka. Jag var ganska stark som liten men vissa saker minns jag som fruktansvärt jobbiga. Och jag var nog inget genomsnällt barn jag heller alla gånger. Barn ÄR elaka.

Men nu jävlar når jag mina tår! TROTS att det är ett par magar ivägen! Mooooaaahahahaha! :D