onsdag 12 januari 2011

Funderar

Jag tänker på det här med barn. Dom allra flesta kommer ju till en punkt där dom känner att dom vill ha barn. Jag känner inte många alls som verkligen inte känner nån gång i livet att dom vill ha barn. Sen är det ju olika när den viljan kommer så klart. Men de allra flesta kommer dit nån gång.
 
Men det är ju ganska orättvist det där… en del blir gravida utan att blinka, andra får kämpa länge. En del kan inte få barn själva, har en partner som inte kan få eller till och med att båda inte kan. Somliga har ingen partner men vill ändå ha barn och det ställer ju också till det. En del har partner men denne vill inte ha barn. Nästan alla av dessa kategorier är ju på nåt sätt ”fria” att skaffa barn. Det finns inga krav på dessa föräldrar utan det är fritt fram att skaffa barn. Vissa får hjälp och lyckas på så sätt få en liten. Det finns ju olika typer av hjälp och jag lägger ingen värdering i alls i det. Det är bra att man kan få hjälp på olika sätt tycker jag!
 
Men sen har vi den kategorin där man provat allt, men det går ändå inte. Då återstår adoption. Och då helt plötsligt så krävs det MASSOR av dessa föräldrar… Hur kommer det sig? Det finns ju massor med barn som behöver ett kärleksfullt hem och massor med föräldrar som vill ta hand om dem. Men ändå så krävs det hälsointyg från läkare, rekommendationsbrev och många samtal… och pengar.
 
Det är orättvist tycker jag! Så klart ska man kontroller att alla barn som adopteras till en ny familj får det bra där, det är ju inte fel! Men det är samtidigt VEM SOM HELST som kan göra sig en bebis utan någon som helst eftertanke och ha rätt till alla möjliga stöd och bidrag. Bostad och andra saker håller samhället med om man inte har råd själv. Dessa barn får det dom behöver materiellt sett men kanske, och jag säger inte att det är så alltid, brister det i kärlek och uppfostran för en del av dessa barn.
 
Men de par som vill adoptera skall bo bra, ha bra jobb, inte vara överviktiga eller vara sjuka, kunna lägga ut nästan 200 000 kr och dessutom klara alla psykologers frågor… Jag tycker inte det är rättvist alls. Är dom sämre föräldrar för att inte äggen eller spermierna fungerar? Givetvis måste det finnas kontroller av föräldrar som vill adoptera, men nån jäkla måtta får det väl ändå vara…?
 

1 kommentar: