Bussar

I måndags då jag började jobba så tänkte jag även inhandla mitt första busskort. Ni som minns mina äventyr på Gotland har ju detta som referens… Hur svårt kan det vara? Jo på Gotland ÄR det svårt. Det var svårt med språket, med instruktionerna och helt enkelt ÅKA buss. Ingen var enkelt. På något sätt.

 

I alla fall, nu betalade jag på bussen in på morgonen, så det gick ju bra. Men jag åkte till busstationen, inte centrum där jag egentligen skulle byta buss, för att löpa mitt nya kort. Kommer ju åka varje dag så ett kort för en månad var ju perfekt. Hur många resor man vill för en peng. Perfekt. Knallar fram till luckan där man kan köpa kort och på glaset sitter en lapp: ”Vi öppnar senare idag pga sjukdom, hoppas ni har överseende med detta.”. Typiskt! Från busstationen vet jag ju inte vilken buss jag ska ta och jag har inget kort heller. Ok, så jag går. Det var inte så långt, tog en dryg kvart.

 

På vägen hem skulle jag då försöka ta mig till ett ställe som sålde busskort. På jobbet sa dom att i Kupolen kunde man köpa kort. Dit är det ganska nära och på vägen till busstationen, så det blev till att gå dit. Citerar:

 

Jag: Hej, jag skulle vilja ha ett periodkort.

Hon: Ehhh… ok…

Jag: Ja, ett sånt man får åka på i 31 dagar.

Hon: Jaha, här i Dalarna kallar vi det månadskort. Det får du åka på i 31 dagar, hur mycket du vill! (hon ler och ser så där överseende ut)

Jag: Ok, ja då är det ett månadskort jag vill ha. (ler tillbaka)

Hon: Det aktiveras första resan du använder det. (Hon knappar och pratar samtidigt)

Jag: Jaha, det är ju bra.

Hon: Du får betala 50 kr i pant för kortet, men det får du tillbaka när du flyttar.

Jag: Ja, det läste jag. (ler mot henne)

Hon: Sen visar du kortet bara så här (hon lägger kortet mot sin apparat) för maskinen på bussen. Och då piper det och lyser grönt! (Hon tittar upp på mig och förvissar sig om att jag har förstått)

Jag: Ok, jaha, det var ju smidigt.

Hon: Om det piper rött får du fråga chauffören vad som är fel. Det står även på displayen vad som är fel oftast.

Jag: Ja, vad bra!

Hon: Så där ja, det här ska nog gå bra! Varsågod, här är ditt busskort. (hon räcker över det och ser väldigt nöjd ut)

Jag: Tack så mycket!

 

När jag sen knallar iväg mot busstationen tänker jag på alla ”problem” som jag råkade ut för på Gotland. Jag ler och tänker på hur enkelt det egentligen är. Vet inte om dom som säljer busskort i Dalarna har fått instruktioner om att informera varje resenär om hur kortet fungerar. Eller om denna kvinna var så lyhörd så hon hörde på mig när jag sa ”periodkort” att denna resenär behövde styrning. Hur som helst så fungerade kortet utmärkt och jag smälter in i Borlänges resenärer. Som om jag är en av dom. På Gotland stod det i pannan på mig: ”Utböling”. Men nu är jag en i gänget.