Köpenhamn och lite annat

I onsdags lämnade jag Borlänge för en liten trip. Först till Eskilstuna och en liten familj som ville testa på att ha Nelson. Det gick jättebra! Vi pratade en stund och sen tog jag Blessin och gick. Det kändes i hjärtat med samtidigt så var det en bra känsla där inblandat i det jobbiga. Jag gillade tjejen och hennes sambo. Dom var såna där människor som man känner är bra. Sen om dom trivs med Nelson eller inte får ju provtiden utvisa lite grann. Men med dem kändes det bra att lämna honom iallafall.

Vidare till Sthlm för avlämnande av en Blessin till hundvakten där. Tyvärr lämnade jag en skadad hund till hundvakten... var väl mindre bra, men det är en liten historia för sig som får ett eget inlägg. Men sen vart det i princip direkt att bädda i soffan för natten... det var upp tidigt! Planet skulle gå 9.15 så det var uppställning vid terminal 5 kl 7.00. Var där ett par minuter efter :)

Resan gick bra och det var frukost på Arlanda innan. Tänker att jag inte avrapporterar hela resan här för det blir så långrandigt... Men vi har sett det vi ville hinna med, vi har shoppat, ätit gott, skrattat och haft en riktigt bra helg! Ni som följt med på Facebook vet ju att det förekom en massa tok och trams oxå :)

Resan hem vart lite dryg dock. Vi landade vid halv sex  på kvällen, Skulle ju då hämta bil och möta hundvakten... så det blev sent hem. Men men, vad gör väl det? Mycket nöjd med helgen och jag tror att Jenny hade det bra oxå :)

Fick mail av tjejen (och sambon) som har Nelson. Dom båda har fastnat för honom och hade bara varma ord att säga. Det känns bra! Oavsett om han stannar där eller måste hitta nån annan familj så är det roligt att han visar upp sin charmiga tok-pinscher-sida och är så där go som han var när han var här. Alla tummar hålls får att det fortsätter vara bra där!

Jag känner mig glad i själen av att ha tagit på mig att försöka ge Nelson ett bra hem. Det gör mig glad att jag kan hjälpa en hund. För även om jag givetvis är glad att hjälpa Emma ur den situation som hon hamnat i så är det allra mest för hans skull som jag tog hem honom. Jag har ingen relation till Emma egentligen, så att säga att jag hjälper till för att hjälpa en vän ur en knipa är ju inte helt sant. Nu gillar jag Emma och hon har varit väldigt engagerad och öppen med allt kring omplaceringen, jag hoppas och tror att vi kommer ha kontakt även sen :)

Men det jag försöker säga är att jag brinner för rasen pinscher, eller för hundar överhuvudtaget egentligen. Jag tror inte att alla trivs med att ha pinscher och jag tror inte att alla passar för rasen. Det finns många som jag ser och hör om som inte borde ha en pinscher för dom trivs inte med dom egenskaper som gör rasen till det den är.

Jag är nöjd och glad att Nelson slapp flytta till himlen, jag är glad att jag tog mig an honom och jag är glad att ha kunnat vara till hjälp för Emma. Men det finns en sak som kan gnaga i mig... och det är alla dom hundar som inte får en chans. Dom hundar som inte får möjligheten att fungera med en annan matte och husse. Dom hundar som får flytta till himlen alldeles för tidigt. Så klart är det ibland så att det är det bästa alternativet, men Lars Fält sa faktiskt en sak som jag tänkt en del på. Vet inte exakt hur han uttryckte det, men essensen var att det är ytterst sällan som en hund är oprovocerat aggressiv och genetiskt trasig på ett sätt som gör avlivning motiverad.

Ibland händer det och dom hundar ska givetvis inte behöva leva, för dom mår inte bra. Men oftast så handlar det om att man inte förstår hunden, lyssnar på dess signaler och framför allt har gett hunden förutsättningar att hantera situationer korrekt. Sen kan det vara en total miss i kemin mellan förare och hund oxå, det händer ju det med. Och givetvis är det så att olika hundar har olika förutsättningar från start och kräver mer av sina ägare. Det här tänker jag ofta på och det är faktiskt så grymt mycket sanning i det.

En hund kanske inte fungerar med en förare eller i en miljö, men kan fungera hur bra som helst med en annan förare och i en annan miljö. Därför tror jag på hundarna, därför står jag alltid på deras sida och därför är jag blödig som fan när det gäller hundarna. Svaghet och styrka på samma gång. Och vet ni? Jag tänker inte ändra mig en sekund på den punkten.