Beroende

Telefonen ringer. Ett konstigt nummer. Jag svarar.

I luren: Hej, det är bara jag! *mamma som ringer*
Jag: Hej, vad är det här för nummer?
Mamma: Det är ett kontantkort, det är Leifs.
Jag: Jaha, varför ringer du på det?
Mamma: För att mitt internet ligger nere, och det finns ingen täckning på telefonen. Samma operatör ju.
Jag: Jaha, oj då.
Mamma: Jaaaaa.... det har varit borta sen kl 7 i morse!
Jag: Ok, men då kan du inte surfa då?
Mamma: Neeej!
Jag: Haha... ja, det blir ju jobbigt för dig. Du kan inte ringa heller då.
Mamma: Jag veeet! Är du ute på promenad?
Jag: Ja.
Mamma: Ok.
Jag: Vad ska du göra idag nu då?
Mamma: Jag vet inte! Vad ska jag göra utan internet? Jag har sorterat lite papper. Men det kah jag ju inte göra hela dagen!

Det går en liten stund... vi pratar om allt möjligt. Så kommer jag hem och går in genom dörren.

Mamma: Är du hemma nu?
Jag: Ja.
Mamma: Har du datorn på?
Jag: Hahaha! Nej, jag har inte slagit på den för dagen än. Men jag går och gör det nu.
Mamma: Jaaa... ring mig sen på det här numret. Du måste kolla om det är nåt fel på nätet.
Jag: Hahaha! Jag ringer dig sen, och vi kan ju konstatera att NÅT fel är det ju. Men ditt nät. Eftersom du inte kan ringa eller surfa.
Mamma: Ja, men kolla och ring mig sen.
Jag: Ok, jag ringer dig sen.

Ridå.

Och det allra roligaste är ju att det kommer ta tid innan hon själv läser detta inlägg, för... HON HAR INGET INTERNET! *fniss*