Lava planeras att paras till hösten!

Ja nu är det äntligen bestämt och jag har fått ja på en hane som jag tycker väldigt mycket om :) Jag hade ju planerat kullen redan i höstas/vintras men det klaffade inte riktigt då och när vårlöpet skulle komma så fick jag nej på den hane jag frågat på.  Dom skulle inte hinna med att göra hälsotesterna som behövs så jag fick stå över i våras.

Det stod redan då mellan den hane jag nu valt och den jag valt inför förra året, av en händelse är dom bröder ;) Jag har följt kullen sen dom var ganska unga och tyckt att det är en väldigt fin och jämn kull. Nu när dom är 2,5 år gamla så har alla mognat på sig till stiliga hundar som tilltalar mig väldigt mycket både exteriört och mentalt. Stamtavlan tilltalar mig i mångt och mycket, det är lite roligt att dessa linjer inte ännu kombinerats stort sett.

Lava ska alltså paras till hösten/vintern med KORAD SE VCh SE UCh NO UCh Xitamiz Xtol To The Sky, han är svart med röda tecken och en väldigt trevlig hane.

Första gången jag såg honom var på en utställning i Trondheim när jag och Jenny var där för att få Celma till champion. Det stod en tjej med en fin svart ung hane... jag pekade på den och sa till Jenny: "Kolla, den var fin! Undrar vilken det är? Den där får man hålla koll på framöver..."

Och det är väldigt roligt att det nu blir just den hanen som jag hoppas ska bli pappa till Aliennes första kull!

Emma, hans matte, skriver så här om Putte:

"Putte är en glad skit, ett energiknippe som är full med glädje och roliga påhitt. Han är otroligt lätt att ha att göra med vare sig det är i hemmet eller på utställning, på tävlingar eller hos kompisar. Man möts ofta av hans otroligt breda flin och då är det svårt att låta bli att skratta åt honom :) Han har inga problem med andra hundar och leker gärna med stora och små kompisar på promenaderna."

Putte bor ihop med en annan hane och i deras närmaste familj finns mycket hundar som han leker och umgås med. Emma och Putte gör mycket roligt tillsammans tex åker på utställningar, spårar och en sak som jag gillar är att dom gillar att vara ute i snön tillsammans på vintern. Emma kör med Putte och hans kompis Figo framför sig när hon åker längskidor, det tycker även jag om att göra och det är väldigt roligt för hundarna.

Dom gången jag har träffat Emma och Putte så har jag stått och kikat på honom och tänkt att han kommer bli bra en dag... den där hunden... han kommer blomma snart. Och det är precis vad jag tycker att han har gjort nu :)

Det väntas både röda och svarta valpar ur denna kombination. Jag är väldigt glad och förväntansfull över kullen, det ska verkligen bli kul att ha valpar igen!

Här har vi den vackra killen, Lavas pojkvän :)

Dagens ungdom

*Telefonen ringer* Jag svarar och kraxar fram "Ja det är Kattis."

Röst: Hej! Jag söker Catharina.
Jag: Ja det är jag.
Han: Jag ringer från Bredband2, hur är det med dig?
Jag: Jaaa... jag är dyngförkyld och kan knappt prata, men i övrigt är det ok.
Han: Jaha, men du då kanske jag ska återkomma en annan dag?
Jag: Ja, vill du göra det så vore det bra.
Han: *får en vådsam hostattack* Oj, nu hostar jag oxå
Jag: Ja, jag smittade snabbt! Utan hångel eller nånting!
Han: Hahahaha! Ja, men då återkommer jag nästa vecka om det går bra?
Jag: Ja visst, gör det.
Han: Det är lugnt. Krya!
Jag: Hej då.

Hahahahaha! Säger man så??? "Krya!" Har man lixom tappat "på dig" på vägen eller? Krya på dig, säger man väl? Och säger man "Det är lugnt" som telefonförsäljare? Hahahaha! Tyckte det var roligt!

"Det är lugnt. Krya!" *fniss*

Pluttfia

Idag ögonlystes Lava med UA som resultat! Härligt! Tack snälla Henrik och Karin för ni åkte med henne, nu ska jag bara ta tag i hemsidan oxå... Hihi!

Published with Blogger-droid v2.0.6

Tiden bara går!

Herregud vad tiden går! Helt plötsligt så är det sommar. Men jag vet inte riktigt om vädergudarna fått det om bakfoten... För här i Borlänge är det ingen sommar. Och idag börjar Peace & Love, då brukar det vara fint väder. Men icke. Inte fint alls kan man säga.

Jag bor så pass till att jag nog kommer höra en del av musiken från konserterna... men baksidan är ju att jag dessutom kommer ligga vaken till SENT på nätterna eftersom dom slutar sent. Men men, det är ju bara ett par dagar.

Midsommar avlöpte lugnt och sansat med trevligt sällskap hemma :) Grillade lite och åt jordgubbar. Lugna gatan. Det var nog tur för sen dagen efter var jag helt golvad... inte av alkohol som man skulle kunna tro... utan av förkylning. Usch! Det har varit ganska hanterbart fram till igår... då kom febern och det är aldrig roligt! Så idag är jag inte helt pigg. Sitter här och nyser som sjutton och hostar... BLÄ.

Men det blir mycket film! Det är kuligt :)

Betalade räkningarna idag, det är ju aldrig roligt. Men när det väl är gjort så är det skönt! Om ett par dagar då allt är draget så ska jag se hur mycket utsvävningar jag kan göra i sommar. Har nåra grejer jag vill göra... får se hur det kan gå att få till!

I övrigt då? Jaaa... jag håller på med mitt sovrum som bäst. "Ny" säng har jag fixat. Fick Lottas gamla 140 säng. Det blev det iallafall. Jag testar och ser hur jag tycker så kan jag byta sen om jag vill. Ska bygga en gavel... och måla den. Det är en enkel gavel... så ny behöver jag bara virke, spik och en pensel. Sen har jag resten! PERFEKT!

Sen ska jag måla två tavlor oxå. Det låter mer fancy än vad det är, men det kommer bli fint! Så ett besök på Ikea och ett på Clas Ohlsson behöver jag. Sen är det fint i sovrummet med! Köket saknar ju bara vita köksstolar och en skrivbordsstol. SEN är det bara hallen och vardagsrummet kvar... Hahaha! Fast det är inte så mycket kvar där. Så det är lugna gatan.

Nehe... lite lunch kanske? INTE kul att äta när man är sjuk och inte har nån smak... men man måste ju.

Sommarhoroskop!

Vattumannen 21 jan–18 feb

Semestern
I år lockar äventyret,­ i varje fall i juli–­augusti. Men du är en smula ­kluven. Visst vill du uppleva storslagna saker och gärna­ resa, men samtidigt skulle det vara skönt att bara stanna ­hemma och kanske satsa på en lugn, romantisk sommar med massor av mys och stillsamma kvällar utan stress.
Relationerna
På kärleksfronten ser allt ljust ut, med ­romantik och passion­ i en skön blandning, särskilt ­under juni–juli. Ont om svåra­ ­frågor och ont om kriser, men gott om sköna­ stunder, precis­ som sommaren ska vara.­ ­Övriga relationer kan däremot vara lite­ knepiga. Du är betydligt mer kritisk än ­vanligt.
Ekonomin
Kanske blir det lite väl många utgifter,­ ­särskilt under högsommaren. Mycket­ handlar om impulsköp. Men det här är också en sommar som bjuder på långsiktiga förbättringar av ekonomin, kanske i form av ett bättre jobb eller något ­annat som ­höjer dina inkomster. Du får också ovanligt många goda­ idéer.
Heta datum: 27/6, 6/7, 2/8.

Jo jag tackar! Känns ju riktigt bra!

Tandis och lite grejs

Idag var jag hos tandläkaren. Hon ringde förra veckan och frågade om jag vill komma idag. Vad svarar man på det lixom?

"Ja tack, det vore väl trevligt!" eller "Neeeeeej... jag vill iiiiinte!"

Jag tog en medelväg och sa att det gick väl bra. Tisdag blir fint. Hade lite ångest över det och har flossat morgon och kväll sen hon ringde. Jag vet inte om ni minns förra året när jag blev misshandlad i truten för att jag hade varit dålig på att sköta tänderna?

Det blev ju två stora lagningar och en mindre. Sen var det ganska mycket tandsten och sånt som skulle fixas. Så jag hade ont i magen inför idag. Men jag stålsatte mig lite, jag MÅSTE sköta tandläkaren! Eller inte sköta henne, men sköta mig med att gå dit. Det är alltid jobbigt eftersom jag är så himla rädd.

Men, det är bara att göra. Och det gick bra! Väldigt bra! Jag fick ju stränga order att börja köra med tandtråd och helst varje dag. Säga att jag gör det varje dag är nog att ta i, men i princip varje dag. Glömmer ibland men oftast en gång om dagen. Inte morgon och kväll som hon vill att jag ska men till kvällen brukar det bli.

Hon tog bilder och kikade, inga hål! Och väldigt rent sa hon. Liiite tandsten men det var väldigt mycket mindre än man brukar ha. Så summan av kardemumman var klapp på axlen, en fån-leende Kattis och tusen spänn fattigare Kattis. Och jag kommer ju fortsätta ta vara på mina tänder bättre, helt klart. För en tusenlapp om året är ju rena rama rean för att ha fina tänder. Heja floss-mojänger!

Sen cyklade jag till Ica Maxi. Skulle köpa lite grejer, bland annat tvål. Jag har en speciell som jag tvättar lilla muttis med. Och den var slut hemma. Så jag behöver ny. Gick och letade och insåg att just den var slut... och muttrade till Cathrine som var i telefonen att min "mutt-tvål" var slut på hyllan. Så rundar jag hyllan och ser två flinande AP-snygga killar... Dom kollar på varann och skrattar lite. Jag la benen på ryggen och skynda bort.

Berättar för C i luren att jag är så pinsam. Men hon tyckte att det var bra reklam för mig själv! Att det är väl bra att dom hör att jag tar hand om smulan. Och kanske är det så... :) Men iallafall. LITE pinsamt. Ju.

Beroende

Telefonen ringer. Ett konstigt nummer. Jag svarar.

I luren: Hej, det är bara jag! *mamma som ringer*
Jag: Hej, vad är det här för nummer?
Mamma: Det är ett kontantkort, det är Leifs.
Jag: Jaha, varför ringer du på det?
Mamma: För att mitt internet ligger nere, och det finns ingen täckning på telefonen. Samma operatör ju.
Jag: Jaha, oj då.
Mamma: Jaaaaa.... det har varit borta sen kl 7 i morse!
Jag: Ok, men då kan du inte surfa då?
Mamma: Neeej!
Jag: Haha... ja, det blir ju jobbigt för dig. Du kan inte ringa heller då.
Mamma: Jag veeet! Är du ute på promenad?
Jag: Ja.
Mamma: Ok.
Jag: Vad ska du göra idag nu då?
Mamma: Jag vet inte! Vad ska jag göra utan internet? Jag har sorterat lite papper. Men det kah jag ju inte göra hela dagen!

Det går en liten stund... vi pratar om allt möjligt. Så kommer jag hem och går in genom dörren.

Mamma: Är du hemma nu?
Jag: Ja.
Mamma: Har du datorn på?
Jag: Hahaha! Nej, jag har inte slagit på den för dagen än. Men jag går och gör det nu.
Mamma: Jaaa... ring mig sen på det här numret. Du måste kolla om det är nåt fel på nätet.
Jag: Hahaha! Jag ringer dig sen, och vi kan ju konstatera att NÅT fel är det ju. Men ditt nät. Eftersom du inte kan ringa eller surfa.
Mamma: Ja, men kolla och ring mig sen.
Jag: Ok, jag ringer dig sen.

Ridå.

Och det allra roligaste är ju att det kommer ta tid innan hon själv läser detta inlägg, för... HON HAR INGET INTERNET! *fniss*

Horoskopet säger imorgon!

VATTUMANNEN
Fin vecka med gott om kärlekchanser men under helgen har du tankarna på annat och om du dejtar blir det troligen bara ljummet just därför. Om det är första mötet, döm inte ut den du träffar bara för att det känns lamt. Det kanske inte alls har med personkemi att göra, det kan helt enkelt bero på att du var för upptagen.
Hetast för dig denna vecka:
Lejonet får dig att ifrågasätta saker.
Vattumannen förstår hur du fungrar.
Fisken är knepig men känns rätt ändå.
Dejtingtipset: Sena kvällar kan orsaka trista avslut.
Romantikskaparen: Stress är infernaliskt illa för kärlekslivet. Ta dig tid och koppla av eller låt bli romantiken.
Bästa dag: 18/6

Jaha, då laddar vi för morgondagen då! WEEEE!

Passar inte ihop

Jag kom in från prommis med hunden precis. En kort kissis runt kvarteret. Utanför porten bredvid mig stod en kvinna med två hundar. Det svajjade märkbart om kvinnan. Scen:

Hon: HALLÅ! Öppna då för fan! Du måste öppna din dumme jävel!
*kvinnan får syn på mig*
Hon: Du måste öppna till mig. Han sitter där uppe och är full som fan och öppnar inte.
*hon vänder blicken mot porten*
Hon: HALLÅ! Din jävla idiot! Öppna!
*tittar på mig igen*
Hon: Kan du öppna till mig tror du, den idioten sitter och är så jävla full.
Jag: Nyckeln passar inte i din port tyvärr.
Hon: Va?
Jag: Min nyckel passar inte i din port.
Hon: Nej vi passar inte ihop, den dumme fan är en idiot!
Jag: Ehhh... va?
*hon vänder blicken mot porten igen*
Hon: Nemen, där kommer han ju. Hej älskling! Hörde du inte mig när jag ropade? Jag älskar dig!

Ridå.

Champinjon!

Idag var det utställning i Avesta. igår kväll och på morgonen kände jag att jag inte vill åka. Alls. Det kändes bara trist. Men så tänkte jag på att lilla familjen Reijmar-Brunnström skulle ju komma och jag inte kunde lämna dem i sticket. Då blev jag gladare igen!

Det förutspåddes regn och mycket riktigt, lagom tills vi gick ur bilen på parkeringen så började det droppa. Men Henrik, Lavas husse, kom ut och mötte oss så det gick hur bra som helst att ta oss in.

Väl inne så satte vi upp tältet, vilket visade sig vara en bra idé! Det började så smått att öka på med regn och det är ju tur att tältet är så stort och bra, vi fick plats allihop inne i tältet :) Karin, Henrik och lille bus-Sixten satt med oss. Sixten är nog en av de goaste ungar jag vet. Han är både cool, söt och supercharmig den där lille pojken! Han ska snart få ett syskon och det ska bli jättespännade att se vad det är för liten krabat :)

Bedömningen gick ganska långsamt men jag hann inte bli jättenervös. Förra gången i Gävle så var jag ruskigt nervös. Lava var inte alls lika duktig som hon brukade vara och det var nog mitt fel. Hon undrade nog varför jag var så konstig. Idag gick det hur bra som helst! Hon stod bra, sprang ganska bra och framför allt är hon ju så förbenat glad hela tiden. Älskar den där hunden! Hennes väsen är så underbart :) Hon har bara pussar och mys till alla. Även dom hon inte känner, "puss på dig" säger hon och delar ut blöta pinscherpussar. Fina hund! Sen kan hon vara fräsig i tältet mot andra hundar, hon vaktar sin familj lite grann och är noga med att hålla koll så inga hundsnokar kommer och lever om i tältet :) Men det är en riktig liten godbit det där. Pluttis!

När vi gick in i ringen så kändes det bra, jag var lugn även om jag var lite nervös. Lava visade sig väldigt bra och jag kände att det går som det går. Och det gick ju bra! Hon vann öppenklassen och fick exc och ck. Duktiga Lava! Jag hade ingen koll på tikarna innan så jag visste inte om det var klart med certet. Men jag hoppades ju så klart! Och när när det var dags för bästa tikklass så såg jag att jag var den som skulle få certet vart vi än placerade oss i klassen. SÅ glad!

Hon är så himla värd det den där lilla skruttisen <3

Vi placerade oss tvåa i bästa tik och herregud... DET hade jag inte väntat mig! Men finaste tjejen placerade sig tvåa efter Falkenheide Wolta, en jättefin tik som Joakim Falk har. Supernöjd och superglad stod jag där som ett fån och tog emot cert-rosetten. Tillade stolt: "Hon blir Champion idag!" Skön känsla!

Tre olika domare, tre tillfällen då olika domare har tyckt att hon är finast av de som inte är champions. Det tycker jag om. Och jag tycker om utställning! Jag blir glad av att åka och träffa folk, jag blir glad av atmosfären. Det är kul!

Jennys fina Dora kom trea och visade sig kanonfint! Det gjorde inget alls att Jenny och hon var lite ringrostiga, det gick så bra så. Dock var det ju cacibet som hon ville åt och hon var lite besviken på dagen. Dessutom så var vi ju DYNGBLÖTA efter dagen i Avesta så det var lite drygt. MEN för min del så var det värt varenda droppe regn!

Den däringa lilla röda valpen som stal mitt hjärta i princip när den ploppade ut för snart tre år sen... hon blev Champion idag! Fina fina, bästa bästa.

Skadat ben

Som inte var så skadat :) Skönt!

För ett par veckor sen, eller det var säkert över en månad sen så krockade Celma och Blessin när vi var på promenad. En ren olyckshändelse men Blessin skrek till och hoppade på tre ben ett tag under promenaden. Så småningom så gick hon på benet igen och under slutet på promenaden så gick hon på alla fyra tassarna. Efter det så har hon verkat lite brydd om just det benet. Inte velat hoppa upp i bilen, soffan och sängen. Gå i trappor har gått bra men man har set att hon väljer att använda det andra benet ibland. (Hon använder ju det alltid... hihi... men ni fattar... istället för det skadade benet).

Det har successivt blivit bättre och bättre. Man har inte sett lika ofta att det varit påverkat och hältan avtagit. Förra veckan så satt hon på sätet på tåget, skulle byta ställning och trampade utanför med det friska benet, la då hela vikten på det onda benet. Hon skrek till och ville inte alls gå på det benet under hela kvällen.

Sen åkte jag till Köpenhamn och gav Johan instruktion om att åka med henne om det verkade behövas. Han är ju mycket coolare än jag så han hade is i magen... mycket riktigt så blev hon bättre under helgen. Så när jag kom hem så var det inte längre akut och hon haltade ytterst lite. Men jag bokade iallafall en tid, var på Falu djursjukhus idag.

En väldigt duktig veterinär lyssnade på min förklaring, frågade en massa och sen kände hon igenom Blessin grundligt. Även alla andra leder, hjärta och allt kikade, lyssnade och klämde hon på. Vi fick gå i en korridor och sen trava i samma korridor. Blessin pussade snällt och veterinären var väldigt facinerad över hur glad och snäll hon var :) Värmer gott att höra!

När hon kom till det onda benet så gjorde det inte ont nånstans alls. Hon drog, bände och vinklade benet i alla möjliga vinklar och kollade allt möjligt. Blessin rörde inte ett morrhår. Så hon konstaterade att Blessin troligtvis sträckt sig eller stukat ben eller tass lindrigt. Hon påvisade ingen smärta och inget var svullet eller så. En liiiiten stelhet i höften och ett liiiitet glapp i patellan kunde hon känna. Men det gjorde inte ont och hur hon än fixade med höften så var det normalt. Mest troligt är att höften stelnat till lite när hon avlastat benet när det har gjort ont.

Så jag fick lite Rimadyl för att smärtlindra och göra så hon vågar använda benet igen. Hon är nog lite rädd för att det ska göra ont så hon haltar lite av vana troligtvis. Eller så känner hon lite i benet och avlastar för det. Så lite piller som hjälp är nog bra. Hon fick tuggtabletter med leversmak. Det är 28 dagars karens på dem så nu slipper jag fundera på att ställa henne i sommar :D

Falu djursjukhus är ett riktigt bra ställe tycker jag! Båda gångerna jag varit där bemöts man av professionella veterinärer och en otrolig kunskap. Känns skönt och tryggt! Första gången var när Ghiblis mjälte fyllts med blod och skulle opereras bort. Vet inte om jag berättat om det? Vi fick remiss dit och han lades in akut. Vi hade varit på en klinik i Sandviken först och dom hade sett nåt stort i buken. Vi fick åka akut till Falun för att han skulle läggas in. Dagen efter skulle dom öppna och se vad det var. Jag fick ett samtal innan dom öppnade och vi pratade igenom alternativen OM det var cancer i buken och om det spritt sig.

Dom var väldigt professionella och tydliga med allt och jag fick stort förtroende för dem. Så det var väldigt skönt att det kändes samma sak idag. Förra gången tog dom som sagt bort Ghiblis mjälte och så fick vi åka hem. Nu denna gång fick jag ett recept och en försäkran om att finnas till hands även under semestertider om benet skulle bli sämre.

När jag cyklade till apoteket och hämtade ut medicinen så stod jag där i disken... hon sa väldigt tydligt att det var karens på den och mitt svar var direkt: Ja men va bra! Då var det en billig sommar då!
Hon kollade lite så där suspekt på mig och log lite. Förklarade då att jag brukar ställa ut men att jag nu fått en perfekt anledning till att låta bli :)

Så klart så skulle jag inte ställt henne ändå om hon har ont. Men nu KAN jag ju inte. Perfekt! Billigare för mig! Veterinärkostanden och medicinen är ju som en utställning ungefär. Och det viktiga är ju att lilla prutten blir frisk :)

Hon fick som första tablett när jag kom hem. Gulp! Så var den borta! Leversmak på tabletterna är ju super!

Fixat och meckat!

Idag blev en produktiv dag. Fick upp mina gardiner och har fixat vädringsbeslag till fönstrena. Det var lite meck och fix för att få upp gardinerna... Men nu är dom på plats. Mycket nöjd :-)

Men först var det ju krokar som skulle på plats ovanför fönsrena, sen stoppa i lister i ovankant på gardinen som jag strukit. Förborra för öglorna som skulle på kroken sen... Pilla i öglorna, sen hänga upp. Stoppa i rundstaven i nederkant på gardinen och rulla upp.

Sen kom det där svåra... Banden. Vita bomullsband som skulle knytas. Va? Rosetter och grejer. Jisses, en hel vetenskap att få det jämt! Men det gick till slut. Snyggt blev det tycker jag!

Sen var det bara ett fönster till :-)

Plockade lite och fixade där i köket, så nju är det ordning och reda. Vädringsbeslagen fick jag dit utan krångel så nu kan jag ha öppet utan att dom blåser upp. Perfekt.

Det var roligt att borra och skruva lite! Jag gillar ju sånt där... Och när skruvdragaren åker fram så blir jag som en unge... Weeee!

Det börjar verkligen ta sig med lägenheten... Like it!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Köpenhamn och lite annat

I onsdags lämnade jag Borlänge för en liten trip. Först till Eskilstuna och en liten familj som ville testa på att ha Nelson. Det gick jättebra! Vi pratade en stund och sen tog jag Blessin och gick. Det kändes i hjärtat med samtidigt så var det en bra känsla där inblandat i det jobbiga. Jag gillade tjejen och hennes sambo. Dom var såna där människor som man känner är bra. Sen om dom trivs med Nelson eller inte får ju provtiden utvisa lite grann. Men med dem kändes det bra att lämna honom iallafall.

Vidare till Sthlm för avlämnande av en Blessin till hundvakten där. Tyvärr lämnade jag en skadad hund till hundvakten... var väl mindre bra, men det är en liten historia för sig som får ett eget inlägg. Men sen vart det i princip direkt att bädda i soffan för natten... det var upp tidigt! Planet skulle gå 9.15 så det var uppställning vid terminal 5 kl 7.00. Var där ett par minuter efter :)

Resan gick bra och det var frukost på Arlanda innan. Tänker att jag inte avrapporterar hela resan här för det blir så långrandigt... Men vi har sett det vi ville hinna med, vi har shoppat, ätit gott, skrattat och haft en riktigt bra helg! Ni som följt med på Facebook vet ju att det förekom en massa tok och trams oxå :)

Resan hem vart lite dryg dock. Vi landade vid halv sex  på kvällen, Skulle ju då hämta bil och möta hundvakten... så det blev sent hem. Men men, vad gör väl det? Mycket nöjd med helgen och jag tror att Jenny hade det bra oxå :)

Fick mail av tjejen (och sambon) som har Nelson. Dom båda har fastnat för honom och hade bara varma ord att säga. Det känns bra! Oavsett om han stannar där eller måste hitta nån annan familj så är det roligt att han visar upp sin charmiga tok-pinscher-sida och är så där go som han var när han var här. Alla tummar hålls får att det fortsätter vara bra där!

Jag känner mig glad i själen av att ha tagit på mig att försöka ge Nelson ett bra hem. Det gör mig glad att jag kan hjälpa en hund. För även om jag givetvis är glad att hjälpa Emma ur den situation som hon hamnat i så är det allra mest för hans skull som jag tog hem honom. Jag har ingen relation till Emma egentligen, så att säga att jag hjälper till för att hjälpa en vän ur en knipa är ju inte helt sant. Nu gillar jag Emma och hon har varit väldigt engagerad och öppen med allt kring omplaceringen, jag hoppas och tror att vi kommer ha kontakt även sen :)

Men det jag försöker säga är att jag brinner för rasen pinscher, eller för hundar överhuvudtaget egentligen. Jag tror inte att alla trivs med att ha pinscher och jag tror inte att alla passar för rasen. Det finns många som jag ser och hör om som inte borde ha en pinscher för dom trivs inte med dom egenskaper som gör rasen till det den är.

Jag är nöjd och glad att Nelson slapp flytta till himlen, jag är glad att jag tog mig an honom och jag är glad att ha kunnat vara till hjälp för Emma. Men det finns en sak som kan gnaga i mig... och det är alla dom hundar som inte får en chans. Dom hundar som inte får möjligheten att fungera med en annan matte och husse. Dom hundar som får flytta till himlen alldeles för tidigt. Så klart är det ibland så att det är det bästa alternativet, men Lars Fält sa faktiskt en sak som jag tänkt en del på. Vet inte exakt hur han uttryckte det, men essensen var att det är ytterst sällan som en hund är oprovocerat aggressiv och genetiskt trasig på ett sätt som gör avlivning motiverad.

Ibland händer det och dom hundar ska givetvis inte behöva leva, för dom mår inte bra. Men oftast så handlar det om att man inte förstår hunden, lyssnar på dess signaler och framför allt har gett hunden förutsättningar att hantera situationer korrekt. Sen kan det vara en total miss i kemin mellan förare och hund oxå, det händer ju det med. Och givetvis är det så att olika hundar har olika förutsättningar från start och kräver mer av sina ägare. Det här tänker jag ofta på och det är faktiskt så grymt mycket sanning i det.

En hund kanske inte fungerar med en förare eller i en miljö, men kan fungera hur bra som helst med en annan förare och i en annan miljö. Därför tror jag på hundarna, därför står jag alltid på deras sida och därför är jag blödig som fan när det gäller hundarna. Svaghet och styrka på samma gång. Och vet ni? Jag tänker inte ändra mig en sekund på den punkten.   

Höll på att gå åt skogen

Jaha, nu hände det som inte fick hända. Vi kom ifrån varann.

Så här va. Vi kom upp från Metron och skulle vidare med ett annat tåg. Men vi viste inte riktigt om vi behövde lösa en ny biljett. Så vi skulle kolla en sån där översikt. Det var knökfullt på perrongen... Jag gick fram till tavlan och kollade lite, vände mig om... Jenny var borta! Paniken kom som en ångvält. Ett tåg stod inne. "Vart tog hon vägen? På tåget? Gick hon utan mig? Har nån tagit henne??!!" Tankarna bara virvlade runt och jag fick hjärtklappning.

VI SOM INTE BESTÄMT EN MÖTESPLATS!

Så kom hon som en räddande ängel i folkmassan och säger: "Här är jag! Seså, gråt inte. Det gick bra, jag var inte långt borta!"

Herregud. Det kunde gått illa det där...

Sen när vi skulle åka tåg en annan gång så kom en värnpliktig upp på perrongen. Han hade kamouflagekläder på sig. Men dom såg ganska roliga ut. Småprickiga i grönt, svart och grått. Inte alls som våra hemma i Sverige... Men så komjag på! Annat klimat och vegetation här! Ska dom bara ligga i gräset och hasa så behövs inte kamouflage för vilda skogen som finns "up North". För att inte tala om de vitfärgade kläderna som våra kamoflerade jägare ännu mer "up North" har!

Hade dom såna här skulle det ju se ut som en Alvedon på solbränd hud. Funkar så där kanske.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Viktig info!

Jag skulle med detta inlägg vilja klargöra en del saker. Det har kommit till min kännedom att människor i min närhet inte förstår mig. Att man har svårt att läsa mellan raderna i min text.

Jag vill härmed meddela att ofta, och allra helst när jag reser eller gör saker utanför vardagen, skriver jag medvetet fåniga och ibland helt befängda statusar på Facebook och Twitter. Här i bloggen förekommer oxå en del trams som kan anses som fånigt. Så, mina vänner, ta inte allt så allvarligt. Tro inte på alla galna, idiotiska och fåniga saker jag skriver. Jag skriver med massor av ironi och, i min värld, humor.

 Ett förtydligande för det senaste dygnets statusar och blogg: Jag vet att man inte behöver pass för resa till Danmark, jag dricker vattnet ur kranen, jag äter maten utan rädsla för olika bakteriekulturer, jag gör mig förstådd och sist men inte minst... jag har inte fnaskat för mynten på bilden (svenska mynt som jag hade i fickan på byxorna, tömde dem på bordet vid sängen).

Med detta sagt så måste jag nu gå upp och duscha, ska noga se till att inte råka svälja nåt vatten i duschen ;-)

Pass

Jag: Men... Jag fick ju inte visa mitt pass.

Jenny: Va?

Jag: På flygplatsen.

Jenny: Inte jag heller.

Jag: Mitt är ju helt nytt, jag vill ha en stämpel!

Jenny: Hahaha, man får inte stämplar numera.

Jag: Va fan.

Jenny: Mmm. Så är det.

Jag: Skit oxå.

Ridå.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Titta!

Fina! Fina! Fina!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Helt ärligt

Det här med hundar. Är det verkligen sunt för hälsan? På riktigt. Nu sitter jag här och är skitledsen för att jag troligtvis lämnar ifrån mig Nelson idag. Och det efter att jag fixat, trixat och donat för att den här dagen ska komma. Jag har annonserat, skrivit och pratat med folk. Men jag är skitledsen!

Och vet ni varför? För att jag brinner för hundarna. Jag tror och tänker att jag är så himla unik. Att det kanske är bara jag i hela detta land som verkligen förstår mig på dem. Som kan läsa dem och vet hur jag ska hantera dem. Som tror på dem och kan ge dem det de behöver.

Men så är det givetvis inte. Det finns ju massor med människor som har hund och som klarar av det väldigt bra. Så är det ju! Jag är inte det minsta unik. Men det är svårt tycker jag att avläsa vilka som är bra. Det är svårt att veta om människor förstår och lyssnar på vad man säger.

Kontrollen. Det är den jag har svårt att släppa. Med mig vet jag vad hundarna får, jag vet att dom har det bra enligt mina mått.

Så jag undrar... När det är så svårt att släppa kontrollen och låta nån annan vara hundens trygghet... Ska man ha hund då? Usch... Blä... Och samtidigt... Lycka, förväntan och hopp. Svammel och funderingar.

Men i grund och botten så känner jag att attityden för hundägandet har förändrats sen jag skaffade hund. Förr, för kanske 10 år sen, då skaffade man en hund. Ett djur. Djuret tränade man och anpassade till vad man ville att det skulle kunna. Man accepterade fel och brister i den mån det gick. Idag skaffar man en prydnadskudde. Och även om kudden är 8 veckor och en bebis, så är man förvånad över att kudden kissar inne och biter på finskorna. Får sen inte kudden automatisk de färdigheterna man önskar så kastar man den eller låter den åka till secon hand. Att man själv kanske måste forma kudden och träna den, det finns lixom inte.

Och nej, i Nelsons fall är det inte så. Här har det inte varit så. Men det jag menar är att det är svårt att veta hur folk tänker. Iallafall så känns det svårt att lämna honom ifrån mig på prov. Jag vill ju att det ska funka. Och samtidigt känns det så ovisst.

Published with Blogger-droid v2.0.4

All set

Nu väntar jag bara på Jenny :) Vi ska logga in på Sas och checka in. Så vi får bra platser. Om 15 minuter ska det gå att logga in online. Sweet. Allt annat är kirrat och klart. Känns bra!

Sov lite dåligt i natt. Funderade lite mycket innan jag somnade. Det är mycket i min lilla hjärna nu. Men det blir nog bra till slut.

Kram!

Packad

Nu är väskan packad. Igen. Och jag har alldeles för mycket med mig. Igen. Men det ska bli hur kul som helst att komma iväg. IGEN! Det duggar tätt med resorna nu. Najs! Tror jag har fått med allt. Det blir bra det!

Det finns en till packning som är klar. Det är Nelsons. Hans påse står i hallen. Mat, filt, skål och det han fick med sig när han kom. Papper för att prova-på-bo hos Elin ligger i påsen. Ett papper mer "Bra att veta" och viktiga telefonnummer och sånt... Hönsmamman har packat klart till lilla bebisen.

Och ikväll är det inte helt roligt att släcka och gå och lägga sig. För jag vet att kanske är det sista natten som han sover med oss. Vemod och lite ledsen... Så klart är det bäst att han får en familj som han kan stanna hos hela livet. Men av nån anledning så känns det trist att han ska åka. Fina killen! Det är ju en sån underbar personlighet som ska prova på att bo nån annanstans... lite tokig, lite egen... men väldigt kärleksfull och fin hund! Han är väldigt mycket tok-pinscher och har den där glimten i ögat :)

Samtidigt som jag önskar och hoppas allt vad jag kan att Elin och hennes sambo gillar Nelson, så vågar jag inte riktigt tro det heller. Dom är så bra och jag tror att om han får stanna där får han ett riktigt bra hem. Jag har bara pratat med Elin i telefon, men det kändes på nåt vis att det kommer bli bra. Och jag hoppas min magkänsla stämmer.

Men nu blir det nattis, dags att få lite skönhetssömn :)

Fina killen. (Bild lånad från Taran i Norge.)

Skräpmatskungen

Promenad från kontoret idag. Hundarna på flexi. Vi går under stora vägen. Kommer upp vi OK/Q8. Rundar macken och går jäms med Burger King, men på andra sidan vägen. På vägen åker en liten bil. Bilen svänger in på Drive In-filen. Stannar vid stolpen där man beställer.

Stolpen: "Välkommen till Burger King, det går bra att beställa."

Blessin reagerar på två röda och kastar sig över vägen i sitt flexi.

Blessin: "Till mig! Det är till Blessin! Blessin gillar hamburgare! Hoho! Här är jag!"

Ridå.

Notering:
Jag har ingen bil. Jag äter inte hamburgare ofta alls, väldigt sällan. Och när jag gör det så får hon ALDRIG smaka. Varför? Jo för att hon ska inte ha. Och för att man inte vill ha ett beteende som är just så här. Att hunden VET att det nalkas hamburgare när man åker i Drive In-filen.

Men av nån anledning så ylar Blessin och skakar i hela kroppen när hon hör rösten ur stolpen. Hon sitter och dregglar och ser ut som om hon håller på att gå sönder av iver.

Och nej, det är inte jag som gjort henne sån. Det är skräpmatskungen. Vem? Johan. Han köper ALLTID en extra burgare som Zingo och Blessin får dela på. ALLTID. Och om han inte gör det, så får dom det sista på burgaren eller halva pommes-påsen.

Jag erkänner mig SKYLDIG till att hon är bortskämd med tuggpinnar och godis. Jag erkänner mig SKYLDIG till att hon knappt kan sitt eller ligg. Jag erkänner mig skyldig till att hon kan dressera mig till nästan vad som helst. Men det finns vissa saker som jag verkligen inte gillar. Och en av sakerna det är att ha skällande/ylande hundar i bilen när man åker genom en Drive In. OAVSETT om man gör det ofta eller nästan aldrig. Och egentligen är det ett jäkla ofog oavsett vart man åker, det är otroligt stressande att ha skällande hundar i bilen när man kör.

Så Johan, den här får du ta på dig :)

(Jag VET att man inte ska ha flexi i stan och det var väldigt olyckligt att hon kastade sig ut i gatan. Nu kom det ingen bil och det var tur. Men bespara er den moralkakan, för jag VET. Hon går i princip ALDRIG ner för trottoarkanten oavsett om hon har koppel eller är lös. Så jag brukar lita på henne. Jag omvärderade direkt just det och kommer inte ha henne på flexi i stan mer.)

Håll alla tummar och tår

I helgen har jag pratat med en trevlig tjej angående Nelson. Jag fick ett svar på annonsen på honom och skickade den beskrivning om honom som alla får. Vi bestämde oss för att pratas vid i telefon och det gjorde vi i helgen. Hon verkar bra! Hennes sambo är med på noterna och det känns som att det kan bli riktigt bra. Man vet ju aldrig förrän man träffats och allt det där. Men när vi pratade så kändes det bra!

Och om allt nu går enligt plan så ska vi träffas på onsdag, jag åker dit och ser hur dom bor och så där. Sen om allt stämmer så lämnar jag Nelson där. Så får dom prova på lite ett tag, sen om dom vill ha honom så skriver jag över honom senare.

Det känns bra! Och lite vemodigt. För han har ju lixom boat in sig här nu. Vi är vana att ha honom här och han har ju tagit en liten plats i mitt hjärta. Han är inte svår att älska den där hunden! Och det här med skillnaden mellan hanar och tikar... Jag är verkligen en hanhunds-människa! Dom är så mycket coolare och ballare. Dom har nåt som inte tikarna har på samma sätt. Svårt att sätta fingret på. Och då menar jag inte snopp och pungkulor! Utan det är nåt med deras personlighet.

Jag älskar min Blessin. Men Ghibli var nåt alldeles extra. Och Nelson har potential att ta sig en bit på vägen till att ha en sån plats som Ghibli har. Alltså, det är ju en bit kvar, han har ju bara bott här ett par veckor. Men jag vet att ni som har hanar förstår vad jag menar :) Och det finns lixom inga ord som fungerar att förklara det med.

Hur som helst så kommer det kännas när han flyttar, om det nu blir till den här familjen eller nån annan, och jag tror att jag kommer bli lite ledsen. På tisdag kväll ska vi bestämma lite tider och så där. Jag tar nog tåget ner till där dom bor och så får vi träffas ordentligt. Skönt för mig att se vart dom bor och tryggt att få känna efter från bådas håll.

Om det blir bra hos den här familjen så tror jag att han kommer få det kanonbra! Jag hoppas dom klickar och att han charmar dem som han gjort med mig.

Riga, veckan och Anton

Jo men visst. Rigaresan var riktigt rolig! Det blev alldeles för lite sömn... kanske en anings för många Mojitos... och definitivt ruskigt trevligt! Riga var en fin stad, kanske inte helt oväntat så påminde den lite om Tallinn. Men jag gillade stan, den var härlig :) Bra att få träffa alla tokiga Västeråsare oxå, nu har man ett ansikte på en del namn.

En lite störande grej bara... Benny, min största konkurrent i Hälsojakten var inte med. Och vad gjorde han när jag var i Riga och förlustade mig? Jaa... preciiiis... TRÄNADE som en galning. Så nu är han ifatt och om mig. Det blir svårt att hämta in till slutet den 18:e juni. Mycket svårt. Dels för att man inte KAN ta hur många poäng som helst... och dels för att jag fått höra lite om vem han är... den där Benny. Lite galen och sover bara ett par timmar varje natt. Springer en mil innan frukost och tränar hur mycket som helst.

Så det är bara att se sig besegrad. MYCKET irriterande! Hahaha! Jag har ingen som helst chans att komma ifatt och gå om igen. Hur mycket jag än kämpar så kommer det i princip vara omöjligt. Och så ska vi till Köpenhama nästa vecka. Hur taktiskt är det nu då? Inte alls kan jag säga. Hur kan dom lägga Hälsojakten just precis där jag har två resor inplanerade? Förstååår inte alls.

I veckan har jag knallat, joggat och PW:at mest hela dagarna känns det som. I övrigt så har jag inte gjort så mycket. Grejat med lite grejs på kontoret, sånt som Martin behövt hjälp med. Sen hade vi avtackning av en kollega. Trist... men tyvärr så slutade han förra veckan. Vi käkade en grymt snygg tårta och bubblade lite.

Nelson är kvar, han är en riktig goding. Jag har fått en del svar, men som jag skrivit förut så känns det viktigt att han får rätt hem. Jag vill att personen som tar honom är medveten om att det kan ta tid att lära känna en hund som haft ett liv. Som kanske inte är så väldigt formbar och som har sina egenheter. Han är väldigt kärleksfull och gosig här hemma. Men han kan få för sig att folk vi träffar ute, eller som kommer hem, är skumma. Han kan bli lite osäker i hälsningssituationer och då måste man visa att man har kontroll. Känner han att jag har kontroll, så går det bra.

Och det är just det där som jag vill att den som tar honom förstår och är villig att jobba med och hanterar på ett bra sätt. För han är inte svår på nåt sätt men han har vissa saker som är viktigt att hantera på rätt sätt. Ska prata med nåra i helgen så får vi se vad det ger :)

Anton då. Jaaa... vad säger man om Anton? FY FAN vad bra han var! Och det var Molly oxå, grymma båda två! Är så imponerad av hur dom tagit sig igenom Lets Dance faktiskt. Sjukt duktiga och vilken karisma dom har! Jaaaa... det var nog den bästa LD-final jag sett tror jag. Iallafall en av de bästa. Väldigt kul final vart det. Nu måste jag nanna kudde. Galet trött är jag... sov gottis hörrni!

Gävle

Var i Gävle en sväng. Kolla in söta bilden jag tog!

Published with Blogger-droid v2.0.4