Ja nu börjar det fladdra på ordentligt i magen. Skumt och roligt på samma gång :) Först undrar man om det verkligen var nåt... för att sen inse att "jo! Det var det!" Tycker lite synd om Erik dock, han kan ju inte känna nåt på utsidan. Hoppas han kan det snart, det vore skoj.
Igår fick jag följa Jenny på hennes resa från att vänta på att öppna sig tillräckligt till att det beslutats om kejsarsnitt. Det kom sms lite så där lagom med rapporter. Sen lite senare på kvällen så kom det underbara beskedet att allt gått bra och att en flicka kommit till dem på kvällskvisten!
Hon är 56 cm lång och vägde 4720 gram. Ingen liten tös, men enligt mamman världens sötaste så klart. STORT grattis till både dig Jenny och till din goa sambo Klas. Den gjorde ni bra! Nu väntar jag ju spänt på vad de kommer kalla den lilla pluttfisen. Jag är ju en namnsucker... så jag tycker sånt är jätteroligt! Jag vet vad jag hoppas på, men jag vet inte om pappan är lika entusiastisk till namnet dock. Och det är ju inte vad jag tycker som spelar roll heller. Även om jag skulle vilja vara med och bestämma ;)
Det är jättekul att vi kommer ha barn med samma år som födelseår! Hoppas de två kommer tycka om varann och leka tillsammans sen. Ett halvår är ju ingenting i skillnad.
Nästa vecka är det ultraljud igen. ROLIGT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar