Ohh gosh! Vem är det som kör?

Nu är snart denna julafton över... och ska jag vara ärlig så är det väl kanske inte så stor skillnad på just ikväll och andra kvällar? Eller?

Fast minnena säger ju förstås nåt annat...

Jag minns att jag, mamma och storasyster letade gran ett år... vi var ute i god tid. Vi skulle välja en fin en... Vi gick runt och kollade... det fanns många fina stora granar... men vi fastnade för en sne gran utan riktig topp. Den skulle nog inte vara EU-standard idag den!

Vi förbarmade oss över den stackaren som inte skulle fått bli gran hemme hos nån annars... Säkert, så var det! Den var så fin... vi la den i pulkan och gick hem. Direkt in i vardagsrummet och så skulle den ner i julgransfoten... HUR skulle det gå till? Stumpen där nere som ska ner i foten var så sne och vind att om vi satte stumpen rakt så ramlade granen... och försökte vi få granen att stå rakt så gick inte stumpen ner i foten... vet inte hur vi fick till det riktigt. Men till slut så svor mamma högt! Jag kan inte skriva vad hon sa... men vi skrattade så vi kiknade! Mamma svor ALDRIG! Och jag var ju tvungen att säga "Va sa du mamma??" efter att vi skrattat färdigt... hon upprepade givetvis sin svordom... och vi skrattade ännu mer. Och mitt i allt det... så ramlade granen över oss... Jag vet inte hur länge vi låg på golvet och skrattade med granen över oss... men så småningom lyckades vi få granen att stå i ett hörn, troligtvis lutandes mot väggen.

Och dagen efter när vi kom upp... låg minst hälften av barren på golvet! Mamma var inte så glad då... vi hade gett den vatten och en sockerbit... precis som man ska... men vi hade missat att man ska aklimatisera granen... lite pö om pö... Vi tog in den stackaren från minusgrader till varma vardagsrummet! Så den protestbarrade ju!

När det var dags att klä granen dagen innan julafton... var nästan hela granen kal från barr. Det var en rolig jul-vaka... ljusen som vi skulle ha upp i granen var ju som vanligt en enda trassel och kulorna saknade upphängningsöglor. Hur blir det så egentligen?? Varför trasslar ALLTID ljusslingan? Och hur fasen kan öglorna bara försvinna från år till år??

Till slut... efter en massa nötter och skratt så hade vi en fin gran... om en något kal sådan... men vi var sååå nöjda! Och mamma hade ju lärt oss ett nytt fint ord...

En annan gång... eller många gånger... så skulle vi koka knäck. Det gör vi oxå kvällen innan julafton samtidigt som skinkan står i ugnen. Skinkan åker in... och vi drar igån knäcken.... när sen skinkan är klar, kokar knäcken fortfarande... Det är sant! Så är det! Vi kokar och kokar... den blir aldrig klar! Den kokar i timmar! Klarar INTE kulprovet! Så framåt natten när vi tröttnat på att vänta brukade vi höja plattans temperatur och koka på lite... Sen efter ett litet tag: "Kulprovet: Check!"

Visst är det märkligt att efter så många år... att vi inte la ihop ett och ett... Att knäcken ska koka inte sjuda...?? Vi hade en speciell kastrull... körde alltid på tvåan... men ICKE att vi la ihop pusslet ett enda år... *fniss*

Så döm av vår förvåning när vi var hos mormor ett år... hon hade glömt att köpa sirap... men hade vit baksirap hemma. Sirap som sirap?! Vi stoppade in skinkan... (efter att vi trasslat ut ljusslingan och knutit öglor!) drog igång knäcken... Sen ivrig som man är som barn... skulle jag ju kolla knäcken efter ett par minuter... mamma och mormor brydde sig inte om mig utan pratade väl om nån svordom eller nåt (*fniss* jag skojjar bara, ingen aning vad dom pratade om... minns inte) Jag droppade en droppe knäcksmet i glaset med kallt vatten... tog upp den och den var stenhård. Som hård karamell. Jag fick ju panik... MAMMA! MORMOR! Titta! Och vi drog snabbt bort kastrullen... sen började smeten stelna... vi fick väl i den i ett par formar... men det mesta fick vi kladda ut på en plåt... och bryta i bitar. Den smakade knäck... men det var riktigt hårda karameller!

Numera har jag lärt mig att knäcken ska KOKA och bli en viss temperatur, kulprovet är bra men en termometer är bättre... Och det funkar INTE med vit baksirap!

Ett år, för inte så länge sen fick jag ansvar för köttbullarna... och som ni vet är ju det en mycket prestigefylld uppgift! Jag letade recept och hittade ett... Det var en stjärnkoks allra bästa recept... Och jag la ner mycket jobb och själ i dem... gjorde helt enligt receptet... dom smakade skit! Eller inte skit... men väldigt illa! Inte ens hundarna ville ha dem... då är det illa!

Så dom köttbullarna fick kicken!

Nåt som jag saknar BIGTIME i år är mammas kycklinglevermousse... den är så god att man kan äta bara det på julbordet! Den är gjord på kycklinglever (oväntat va??), grädde, smör och portvin... Så god att man gråter! Då är det jul! En julknäcke med det på... till frukost, lunch och middag. Och vickning! Görs den dessuom på bregott... då... ja då kan jag ta mellis oxå!

Kom Persbrandt då?? Va? Nej... inte en skymt... ja ja... vad är väl en bal på slottet? Alldeles... alldeles... underbar...