På söndag, Alla Hjärtans Dag, fyller min prins Ghibli 12 år. Han ser ut som liten valp fortfarande (om man bortser från de vita morrhåren...)... Nääää! Han är en vacker och ståtlig kille med det största hjärtat man kan tänka sig!
Han har varit trofast och mitt största stöd genom de tuffa dagarna, han är och har varit fantastisk!
Men som gammel-hund han är har han dragit på sig lite krämpor nu när åldern smyger sig på. Sen i november har han haft lite trubbel med njurarna och idag konstaterades att hjärtat är påverkat. Han är absolut inte sjuk i den bemärkelsen att han lider eller har ont. Mer påverkad med trötthet och lite törst. Så klart har veterinären tagit alla prover som kan tänkas och uteslutit allt möjligt annat. Problemet med njurarna kvarstår och han kommer inte att bli frisk från den åkomman. Nu får vi se med hjärtat, om det går att göra nåt åt eller om det bara är som det är.
Varför jag skriver om det i bloggen? Jo, det är tufft nog att berätta om för den som inte vet... Det är lite känsligt för mig att prata om det. Svårt att om och om igen berätta. Så jag skriver istället och kanske är det lite lättare att hantera det då om någon frågar.
På söndag är det iallafall planerat blodpudding och kanske levergryta.
Den bästa ska bäst ha!
Underbara, underbara, underbara gamla gubbar...
SvaraRaderajag förstår dig så väl