Jo jag tackar ja. Zingo kom hit i torsdags för att spendera nåra dagar här medan husse åkte ner till Göteborg för att kolla Bruce. Ok, så långt är det bra. Dom har varit uppe i Kalix ett antal veckor så Zingo har varit med Johans pappa ganska mycket. Johans pappa skämmer bort henne BIG TIME.
När hon fick frukost första morgonen tittade hon på mig som om jag var dum i huvudet. I normala fall så dregglar hon ganska ofta och verkligen VILL ha sin mat. Nu stod hon och lixom nästan fnös. Jag var inte vatten värd för henne, vart var hennes limpmackor? Till slut tog hon en tugga... kulorna trillade ur hennes mun eftersom dom tydligen inte smakade prästost. Till Blessins förtjusning förstås... dom som rullade bort en bit vart ju hennes :)
Hon åt upp med stoooor möda. Det var ju inte limpa!
Sen tog vi morgonpromenad, jag hade med mig Blessins favvogodis, små kex som ser ut som ben. Zingo gillar dem med, hon gillar det mesta. Eller... gilla-de. Så möter vi en hund, jag tar in dem till sidan. Ger dem varsin gotte. Blessin tuggar knappt utan slukar den hel. Zingo, som brukar göra likadant, tuggar och grimaserar. Men äter upp den. Så går vi vidare. Möter en till hund, vi gör likadant igen. Denna gån kastar jag godisarna... Blessin fångar och ögonen håller på att poppa ut ur hennes ögon av iver att få mer. Zingo tar den första, tuggar lite förstrött... Men när jag kastar nästa så tittar hon bara på mig och vänder bort huvudet.
Vilken bortskämd liten fis! Va!?
Och så idag. Jag hade hittat tuggisar i hennes ryggsäck, tänkte att det kunde dom ju få som snack på dagen. Det var tunna stickor, men av en lite hårdare sort. Jag vet att dom tar inte Blessin utan att man ställt dem i ett glas vatten innan, så den blir lite mjuk. Jag veeeet... skitfånigt, men så är det. Och jag gör det. Så även till Zingo. Nehe... det dög INTE. Till slut, när Blessin verkadet vila ta hennes ben så tog hon det och grimaserade vilt när hon tuggade.
Ja, till varje måltid så ser hon ut som jag håller på att förgifta henne. STACKARS Zingo som inte får nån pizza eller kebab... STACKARS!
Jisses, skulle bli tokig! Men tydligen så matar Johans pappa henne från bordet så hon behöver ju inte tigga annat hundsacks. Det kommer i en strid ström ändå tydligen!
Men lite synd om henne är det ändå... Idag låg hon och vilade i sovrummet. Så hör jag att hon börjar fara runt där inne... hon kommer utfarande och ålar med nosen på hallmattan. Fnyser och frustar. Jag kollar in i sovrummet och hinner se en geting som tråcklar sig ut genom fönstret. Lilla pluttan! Hon har haft två ordentliga allergiska reaktioner tidigare. Geting vet jag inte om det var, men huggorm troligtvis och en gång var det oklart vad hon reagerade på. Så jag kastade i henne en dos kortison, kollade noga hur mycket jag skulle ge och så fick hon nästan så mycket som hon skulle ha.
Jag får hålla koll ordentligt nu. Först såg man inte vart det tagit, sticket. Men nu ser man att underläppen i mungipan är svullen. Skruttis. Man blir ju så blödig när det kommer till hundarna! Strax ska vi gå ut, men vi tar nog en liten kortare så OM det är så att hon reagerar på sticket ännu mer så har vi nära hem.
Blessin är glad att ha henne här, det märker man. Dom är verkligen superbundis och gillar varann skarpt! Finaste hundarna!
Men hon är bra bortskämd... den lilla fisen. När tabletterna skulle i henne så lindade jag in dem i prästost... Hon lyckades flera gånger ändå sortera ut tabletterna och spotta ut dem på golvet. Blev mer och mer tveksam till osten jag gav henne... Va! Hahaha! Men det är tur att hon är så go <3
Imorgon har jag tvättstugan, alla filtar och mattor ska tvättas efter Blessins löp... Super!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar