Man upphörs aldrig att förvånas.
*ringer på dörren på kontoret och jag öppnar*
Städtjejen: Hej!
Jag: Hej! Jag var sjuk förra veckan, ber om ursäkt för att ingen var här och öppnade åt er.
Städ: Jaha, ok. Ja jag stod här och tänkte att jag kanske kunde gå in ändå.
Jag: Jo, men jag har ju sagt att ni inte får gå in om vi inte öppnar.
Städ: Ja, men veckan innan så satt det ju en lapp på dörren om att jag kunde gå in ändå. Du var hos tandläkaren så vi kunde gå in iallafall.
Jag: Ja, fast det satt väl inte nån lapp förra veckan?
Städ: Jaha, ok. Ja jag stod här och tänkte att jag kanske kunde gå in ändå.
Jag: Jo, men jag har ju sagt att ni inte får gå in om vi inte öppnar.
Städ: Ja, men veckan innan så satt det ju en lapp på dörren om att jag kunde gå in ändå. Du var hos tandläkaren så vi kunde gå in iallafall.
Jag: Ja, fast det satt väl inte nån lapp förra veckan?
Städ: Nej, det gjorde det inte. Så jag öppnade dörren, men då pep det i larmet. Så jag stängde igen.
Ridå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar