Knäck i lurarna

På promenaderna ser det ut så här just nu:

Jag går i ganska rask takt... Blessin på flexi... Hon stannar och luktar LÄNGE på allt. Så står hon och slickar... donar och grejar... kissar över.

Jag: Blessin kom nu, nu går vi.
Hon: Oj, kolla häääär... en fläck... den doftar gott.
Jag: Här... nu går vi.
Hon: Slickar lite och kollar vad det smakar...
Jag: Blessin, nu går vi.
Hon: Nemen... en mask... den tar jag... mmmm...
Jag: Blessin!
Hon: Oooo... en liten fläck här med... oj vad den doftar gott...
Jag: Blessin!
Hon: Den måste jag kissa lite på.... har bara nåra droppar... *skvätt*
Jag: Nu Blessin!
Hon: Men där borta då... där kanske det är nått gottis under parkbänken...
Jag: Men är du hungrig då?
Hon: Vad sa du? Jag kommer! Jag är hungrig! *hoppetiskutt*

Helt hopplös! Men hon löper och ska väl snart gå in i höglöp... Men det tar ju en eeeevighet innan hon har doftat klart. Bah! Men att fråga om hon är hungrig funkar alltid :) Det blir dock så då att det är en jäkla fart hemåt och hon lixom ser varken cyklister eller någonting... snacka om matorienterad!