En vän har gått bort... hon finns inte kvar. Jag skulle ju ringa för en vecka sen, vi skulle ju pratas vid och skratta som vi brukade. Hon skulle ju berätta om sin kärlek till pojkvännen och hon skulle ju skratta åt mina misslyckade kärleksaffärer. Hon skulle ju svara och bli så där glad som hon alltid blev... jag skulle ju säga: Tjena bruden!... som jag alltid gör.
Men det blev inte av att jag ringde. Och det hade varit för sent. Hon lämnade oss för drygt två veckor sen. Bilden ovan är från då jag träffade henne sist. Hon var här med sin älskade hund Chili som hon inte kunde ha kvar. Vi kramades som vi alltid gjorde...
Jag hade massor att blogga om idag... men jag får låta bli det. Skickar alla tankar till Anns familj och hennes pojkvän Patrik. Om jag sörjer och saknar.... vad gör då inte dom...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar