När hösten kommer blir jag alltid lite av... så det blir svårt att blogga och inte bli för mörk i orden. Men jag ville bara tala om att jag lever och att allt går bra med skola och så.
I övrigt, ja det är fasen inte lätt att bli gammal... *ler*
"I'm on my own, nothing can go wrong when I standing strong."
Men om man inte står stark? Och om man ändå är ensam? Det är inte lätt att vara vuxen.
Jag har bestämt mig för att hitta en lägenhet, så nu letar jag febrilt och kanske hittar jag nåt som passar. Det blir nog bra. En vinter till i vagnen... njae... inte sugen. Jag trivs jättebra, men det är en massa andra saker... Vill kunna låta bilen stå och cykla till skolan... vill ha lite större bekvämlighet och önskar mig ett vanligare liv. Ett år av fördomar och "du är allt lite knäpp du", nu ids jag inte förklara mer och för fler.
Jag har aldrig passat in i den berömda mallen. Har trivts med det, men nu börjar jag lessna på att ses från sidan. Jag vill vara vanligare och göra saker på ett mer vanligt sätt. Om det gör mig mindre Kattis? We will see about that... ett vanligare liv tar inte ifrån mig det som gör mig till JAG. Men jag kanske blir mindre udda och faller in nåt fack. Skulle vara rätt skönt.
Kramar till Er alla, tänker på er i höstrusket!
Du kommer altid att vara Du och höstmelankolin har du nog ärvt av mig, sorry.
SvaraRaderaDu vet... Livet och trädet är lika:
Om det alltid vore sommar och ständigt grönt.
fick man aldrig uppleva när det knoppas.
Jag finns alltid för dig
Kram på dig
Mamsen
Väldig fin bild du gjort!
SvaraRaderaDu kan inte bli mindre "Kattis"! Du är unik och som mamsen säger - du kommer alltid att vara du. Jag är stolt över att du är min syster och det gör mig stark att du finns! <3
SvaraRaderaOch det är okej att vara lite låg ibland... Vi har alla våra dagar/perioder då det är lite svårare att se ljust på tillvaron. Men tänk då på att vi finns här - alla vi som älskar dig, precis så som du är! :)
KRAAAAM