Ensamt :(

Blessin har åkt ner till Sthlm för att vara med Johan och Zingo i två veckor. Dels för att jag ska på semester, dels för att det passade bäst för Johan att ta henne redan nu. Alltid när jag ska bli "hundfri" ett tag så ser jag fram emot det! Det är på nåt sätt lite lyxigt att vara hundfri.

Tycker jag innan. Men ganska direkt när jag lämnat henne så blir det så tomt. Hon är ju som en del av mig och det känns verkligen som att jag saknar nåt när hon inte är här. Så ikväll när jag går runt här hemma så är det ganska ensamt. Inget tassande bakom mig, inget suckande intill mig i soffan och inget flinande när man tittar på henne i köket.

Ända fram tills nu kan man nog säga att hon alltid är nöjd och glad med vart hon än är. Hon finner sig i princip alltid med allt utan att knorra. Bara är lycklig och till freds med livet vad det än bjuder på. Men nu på senaste året så har jag märkt att hon inte är lika glad i att bli bortlämnad längre. Men precis så var det med Ghibli oxå, han fann sig i att vara vart som helst bara han hade en soffa eller en fåtölj att ligga och fisa i. Men så blev han 9-10 år nånting och det kom krypande precis det som Blessin har nu. Den där känslan av att han inte ville vara ifrån mig. Han tyckte inte det var roligt längre att vara hon hundvakter. Trots att det var hans favvisar. Men nej, han ville vara med mig.

En gång minns jag att mamma ringde och sa att jag fick komma och hämta honom för han verkade jättelåg och ledsen. Så jag hämtade honom tidigare än vad som var beräknat och då var han superglad igen. Jga tror det beror lite på åldern, när hundarna bli äldre så vill dom ha sin flock. Iallafall så har mina velat det.

Det är ju så att jag alltid sett Blessin som lilla prinsessan. Men hon blir äldre hon med. Och det börjar märkas. Snutt-hunden.