Jag är normal! Låt mig va!

Scen ur "White trailer trash - the new chapter":

Tv:n blinkar och hallåan påannonserar ett nytt program. Kvinnan vid datorn kastar ett snabbt ögonkast på tv:n och fortsätter sen att knattrande kommunicera med sin vän på msn.
Hon ser en skugga utanför fönstret, sakta tornar den upp sig mot gardinen. Så kommer en knackning och hundarna skäller.

Kvinnan hämtar vattensprutan för att kunna hålla hundarna från dörren som leder rakt ut på gräset. Hon öppnar dörren, en man står utanför.

Han: Hej, tänkte bara kolla hur det är med dig?
Kvinnan: Hej... tack det är bra.
Han: Hörde att du ska bo här i vinter.
Kvinnan: Ja, det stämmer.
Han: Alldeles ensam?
Kvinnan: Nej, jag har ju mina hundar här oxå.
Han: Ja, det är ju bra.
Kvinnan: Mmm.
Han: Varför bor du här?
Kvinnan: Jag studerar i Staden.
Han: Jasså... *paus* Hur gammal är du?
Kvinnan: Jag har passerat 30.
Han: Jaha... du ser så ung ut.
Kvinnan: Tack, eller vad man säger.
Han: Min fru gick bort för 2 veckor sen. (han tar ett steg mot dörren och doften slår emot henne... stark alkoholdoft... han vinglar till)
Kvinnan: Oj då, var hon sjuk?
Han: Ja... och jag behöver nu en vän. (han tar tag i kvinnans arm)
Kvinnan: Ja, vänner är bra att ha när det är svårt. (drar till sig sin arm och håller hårt i dörren.
Han: Jag har inga baktankar alls... men vill du ta en fika?
Kvinnan: Nej tack, jag vill inte fika... (känslan av att vara omänsklig och kall drar över henne)
Han: Jag är ju så gammal... så du behöver inte vara orolig.
Kvinnan: Jag är inte så social av mig, jag har inte så stor lust att varken bjuda in dig eller komma över till dig. Jag är lite svår på så sätt.
Han: Jaha... men du dricker kaffe?
Kvinnan: Nej, det gör jag inte.
Han: Vin?
Kvinnan: Nej, jag är inte intressarad av att dricka varken kaffe eller nåt annat... *paus* jag är ledsen, men jag är inte intresserad av kontakt på så sätt.
Han: Nehe... det var tråkigt... Jag behöver en kompis.
Kvinnan: Jag tycker inte att det känns ok att jag ska vara den kompisen, för jag känner inte att jag vill det.
Han: Ok... du är ärlig iallafall.
Kvinnan: Försöker vara det.
Han: Ha det så bra då... (vinglar till och stödjer sig mot husvagnen... ragglar iväg till sin egen vagn)

Kvinnan stänger dörren och drar för gardinerna...
...Ridå...

Varför? Varför ska det vara så svårt att få vara ifred? Jag vill inte ställa mig i mupparnas skara och bli en i gänget på campingen. Jag är normal! Iallafall i det hänseendet att jag inte tänker vara en del av ett alkoholiserat gäng på en campingplats. VÄGRAR! Är det så in i bäng udda att bo compact och ha det bra? För det verkar bara vara muppar kvar här nu när säsongen nu snart är över...

JAG ÄR NORMAL! Så det så!