Numera är de inte det. Så najs. Och anledningen är väldigt enkel. Jag har träffat en man som gör varje dag till fest :) Han förgyller min dag utan att behöva göra nåt alls egentligen. Idag har vi slöat i soffan, varit ute på stan en sväng, tränat och så slappat ännu mer i soffan. Trots att det är söndag så är det inget jag tänker på mer än att konstatera att det är så. Otroligt skönt!
Blessin fattas, det är tomt efter den lilla snorpan... Igår så målade vi och grejjade i Eriks sovrum och hade musik på. Så kom Stiftelsens "Vart jag än går" och det dröjde inte länge förrän jag grät. Men faktiskt så var det fina och glada minnen. Hennes lilla vickande rumpa och flinande :) Och hur hon gillade att jag sjöng för henne ;) Lilla hjärtat! Så jag tror att det kommer bli lättare och lättare att minnas de roliga och fina sakerna.
I veckan ska jag på en anställningsintervju, ska bli skoj! Vi får se vad det kan ge och om jag kan charma dem så pass att dom vill ha mig. Håll tummarna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar