Det var inte så det skulle vara

Detta inlägg är ett av det värsta jag skriver på lång tid. Det finns inte helt och hållet ord för hur jag känner och mår idag. Bredvid mig i soffan ligger min lilla svarta prinsessa och snarkar. Hon är just så där mysgo som bara hon kan vara en förmiddag efter en prommis ute i solen.

Ni vet ju att hon har haft ett skadat ben, det har jag skrivit om förut. Hon skadade det i somras, fick Rimadyl och blev bättre. Sen blev det sämre igen. Ny kur sattes in och efter den tyckte jag inte att hon blev så mycket bättre. Men vi har harvat på med lugna promenader och tagit det ganska lungt. Promenaderna har varit i hennes tempo och hon har varit den där glada lilla pluttan som hon alltid är.

Under jul och nyår tyckte jag dock att benet blev värre igen. Jag tog kontakt med en ortoped i Borlänge och han ville så klart titta på henne. Men så var jag ju i flyttartagen så jag sköt på det och bokade tid här i Jönköping istället. Fick en tid igår.

Vi kom in och fick svara på tusen och en frågor. Ortopeden kollade, drog, bände och gjorde allt för att försöka se vad som var fel. Som ni vet är ju pinschrar smärttåliga så han fick inte fram nån jättetydlig reaktion hos henne. Han tyckte då att vi skulle ta lite röntgenbilder. Blessin sederades och vi fick vänta lite för att komma in på röntgen.

Som den lilla prinsessa hon är så skötte hon sig exemplariskt så klart genom hela undersökningen och när vi väntade på bilderna så låg hon och vaknade till vid mina fötter.

Veterinären kallade in oss i ett litet kontor och började med: "Jaaaa... det här ser inte så bra ut."

"Ok? Vad är trasigt? När kan ni laga det?" var mina första tankar. Vi satte oss och han visade en röntgenbild på hennes höfter och bäcken. Redan innan han sa något så såg jag att nåt var riktigt fel. Så började han visa... Pekade och berättade:

"Som du ser här så är vänster höft starkt påverkad och även bäckenet. Jämför du här där skelettet är friskt så ser man att här är benet starkt och vitt i färgen på bilden. Här där skelettet är påverkat ser man bara en tunn skorpa och sen är det grått inuti. Det betyder att benet här är väldigt skört. Och det är skört pga att det är en tumör i benet. Din hund har cancer i sitt höftben och i bäckenet."

Chocken var helt obeskrivlig. Vi skulle få en remis på rehab på en skadad muskel, eller en operationstid till att laga vad det nu som var trasigt. Nu har hon cancer i skelettet och det är långt gånget.

"Det finns inget vi kan göra för att hon ska bli bra, hon kommer bara få ondare. Sen ser du här att skalet på skelettet är väldigt tunt så hon är väldigt känslig för stötar och om hon ramlar. Går skalet sönder så... jaaa... då är det akut avlivning som gäller. Hon får absolut inte leka med andra hundar, springa, hoppa eller halka så hon riskerar stötar mot detta område. Skalet är som äggskal kan man säga, innanför är det mycket poröst."

Så det finns inget att göra för henne alls. Det finns ingen överlevnad i detta skede och hon kommer bara bli sämre. Hon kommer få ondare och det kommer sprida sig. På bilden ser jag hur höften är deformerad och bäcket skört. Tumören sträcker sig från höften och över hela vägen till andra höften, uppåt mot ryggen och i hela bäckenet.

"Ni får givetvis med er smärtstillande hem, så ni hinner prata ordentligt och så där... men hon bör inte gå med det här så länge."

Hur länge är "så länge"? Vad var det som hände med den trasiga muskeln? Vad hände med remissen till rehab? Nej hon har ingen skada på benet. Blessin har cancer i sitt höftben och bäcken. Den glada lilla loppan som snarkar intill mig har cancer.

Hur mycket tid får jag låna?