När Ghibli lämnade mig hade jag Blessin kvar. Mina rutiner var ändå de samma och det kändes på nåt sätt som om hon såg till att sorgen inte blev för stor. Idag har jag ingen hund kvar. Det är så sjukt tomt och det blir otäckt påtagligt när skålar och bäddar städas bort! Känslan är som att man ska städa bort det för att slippa minnas. Men givetvis är det inte så. Skuldkänslorna fajtas med sorgen varje minut. Jag vet ju att jag inte kunnat göra annorlunda. Men det är ändå skitjobbigt att ställa undan saker som varit del av bohaget i 13 år.
Jag fick lyckan att ta hand om Ghibli för ganska precis 13 år sen. Sen kom Blessin för 7,5 år sen. Dom har varit en del av mig och mitt liv så länge att det är helt overkligt att ingen av dem finns kvar längre. Sorgen efter Ghibli bubblar ju upp nu och den enda trösten är att dom nu får vara tillsammans. Ghibli behöver inte vara ensam längre.
Jag saknar er av hela mitt hjärta mina älsklingar!
 |
| Mattes hjärtegryn! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar