torsdag 17 maj 2012

Nelson

I söndags kom han hem hit. Nelson. Killen som behöver ett nytt hem. Han är 8 år och en ruggigt fin kille. När jag fick kopplet i min hand så tänkte jag att han var så där typiskt pinscher. Sket i mig. Totalt. Han kände inte mig och jag hade inget som han ville ha.

Nu efter 4 dagar så inser jag att han är mycket av det där som jag vill ha i en hund. Inomhus är han cool och lugn. Han har inga problem att ligga i ett annat rum om jag sitter i soffan. Men han ligger gärna tätt intill och knorrar. Han skäller inte om det går nån i porten och han funkar att lämna ensam. Sovmorgon är hans specialitet och han ser gärna att man stoppar om honom lite när han ska sova.

Nelson är trygg i sig själv och har inga stresstendenser. Han är matglad och pigg på livet. När han får tuggben så kastar han runt dem och leker som en liten stolle med dem. Så tröttnar han och låter Blessin ta det.

När vi är ute är han vaken och alert, han är pigg och fräsch. Sund och stark i sina rörelser och har ett härligt rörelsemönster. Han drar inte i kopplet och han sköter sig mycket bra ute. Det enda lilla "men"-et är att han går igång lite vid hundmöten. Men på bara fyra dagar så har han coolat av så pass att han sätter sig på kommando och tar godis istället för att pipa och dona som han gör annars. Så är man konsekvent med honom så kommer det där gå hur bra som helst.

Ja, som ni hör tycker jag redan väldigt mycket om honom. Han är en riktig guldklimp och det är synd att han inte kan stanna. Anledningen till att jag har honom hemma nu är att hans matte fick en bebis för ett tag sen och han vaktar matte och bebis. Han gör alltså ingen dumt mot dem utan skyddar dem. Och det kände inte hans matte att hon riktigt klarade ut, så hon bestämde att han skulle få flytta.

Nelson är en väldigt bra hund. Han har haft ett bra liv och är väluppfostrad. Det finns inget som jag skulle säga att man ska passa sig för med honom. Förmodligen så är det enklast om han inte bor med barn eftersom han vaktar dem. Han vaktar dem, inte vaktar mot dem. En stor skillnad. Han älskar barn, enligt hans matte. Men han tar på sig att vakta dem mot folk. Så troligtvis är det bäst att han inte bor med barn. Men har man barn i sig omgivning så behöver man inte vara rädd att han ska vara dum.

Han gillar inte andra hanar, men det är ju en sak som man lätt kan undvika. Han fungerar väldigt bra med andra tikar. Jag hoppas för hans skull att han hittar ett hem ganska snart. Han har redan blivit lite rotad här och det känns som att desto snabbare han får komma till nån som kan ha kvar honom desto bättre. För han är värd de sista åren hos nån som kan gosa och skämma bort honom lite.

Alla ni hundvänner där ute i stugorna, skaka om och se vad ni kan hitta. Givetvis finns han på Blocket oxå, men det skadar inte att alla hör sig för så kanske han kan hitta nåt snart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar