Tidigare i veckan och idag hände nånting som jag blev lite fundersam över. Det är egentligen inte nån fara med nånting. Det är bara det att jag inte riktigt tyckte det kändes bra. Jag ska försöka förklara och jag antar att det kommer låta fånigt och ganska löjligt.
Jag reggade mig på en dejtingsajt för nån vecka sen. Tänkte ge det en chans. Givetvis väljer jag ett namn som bör vara lite anonymt. Men jag har en bild och skriver lite om mig själv i lite tokiga ordalag, ja ni vet som jag är :) På det stora hela så har det varit kul att sitta och skriva lite och se om det skulle kunna finns nån där.
Så till det jag funderar över. Eller funderar... men blir lite brydd av. Tidigare i veckan mailade jag med en ganska trevlig kille och vi kom ganska bra överens, han skickade sitt nummer och ville att jag skulle ringa. Jag sa som det var att jag kunde göra det men inte just den kvällen. För mig känns det lite viktigt att ÄVEN om man kanske inte är så anonym som man kan tro, så tycker jag att man iallafall kan försöka vara lite noga med att inte lämna ut nummer och så där. Så jag ville sätta igång min gamla mobil med ett kontantkort i. Mest för att det känns bättre. Och JAG VET att det är enkelt att leta rätt på folk ändå.
Nu hann jag knappt få igång min gamla mobil så kom det ett sms på min nya, den som jag använder. Den här personen hade letat reda på mitt nummer och skickade sms. Det är väl egentligen inte nån fara så, men det känns lite olustigt. Jag tänker att man kan väl ha respekt för det lilla av anonymitet som man har kvar? Eller? Strunt samma just den gången. Det är ingen fara, det var bara lite så där så jag funderade.
Sen idag pratade jag med en annan som jag tyckte verkade lite intressant. Han verkade snäll och skrev ganska bra saker. Så kom ett mail där jag fick reda på att han letat reda på min hemsida och min blogg. Ok, det är väl inte så att det heller är nån fara, jag menar jag har dem ju officiellt så det är ju inga hemligheter där. Kennelsidan och portfolion är ju där av ett syfte. Men det kändes inte bra hur som helst.
Jag vet oxå att man kan hitta det mesta om folk på nätet och jag vet att man ska vara försiktig med vad man lägger ut. Jag vet! Men i en sån här situation, där man är med på en sida och lixom försöker släppa in nån för att lära känna, då är det inte helt ok tycker jag att få reda på att personen har "kollat upp" mig. Ok,jag fattar ju att man kanske GÖR det. Men det är inte ok för mig att man talar om det och frågar saker om det som står där. Jag vet inte, det är kanske fånigt av mig att känna så. För visst kan man lära känna mig genom att läsa om mig. Visst är det så.
Jag blev lite brydd av det mailet så jag skrev tillbaka hur jag kände och att jag inte ville ha mer kontakt. Han skrev tillbaka och talade om att han respekterade det. Så det var skönt, han var nog en bra kille på så sätt. Det är bara känslan av att den här spärren för vad man skriver och hur man skriver är lite annorlunda för mig gentemot hur andra har det. Det är helt ok för vem som helst att läsa min blogg, det står inget hemligt här. Inte heller på hemsidan. Men att i en lite utsatt position känna sig kontrollerad... nej det var inte min grej. Jag vill inte veta. Jag vill inte veta och jag vill definitivt inte ha råd eller påminnas om att inte lämna ut mig på nätet.
Jag vill inte att nån för mig helt okänd lyfter ett varnande finger och säger att jag ska vara försiktig med vad jag skriver. Det blir inte omtanke i mina öron, det blir otäckt. Och i den utsträckningen lämnar inte jag ut mig mer än att finnas sökbar på Eniro eller Hitta.
Så jag vet faktiskt inte, jag tror inte att jag vill vara med där på sidan mer. Det känns som att man tar sig friheter att göra och skriva lite vad som helst. Jag vet att jag är för godtrogen, jag vet det. Men man ska inte behöva skjuta folk ifrån sig på det sättet. Det finns en grundrespekt som jag tycker borde finnas där alltid. Tills man fått ett ok att kontakta utanför sidan så gör man inte det. Och letar man reda på nån eller googlar för sitt nöjes skull... så tycker jag man kan låta bli att tala om det. För det bygger inte förtroende alls så där i början. Sen, om man träffas och känner att man har något, då är är det inte alls nån fara att tala om att man kollat upp nån. Men i början... nej då blir jag lite brydd.
Kanske är jag konstig, kanske alldeles för snäll och godtrogen. Men för mig kändes det inte bra alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar