Heppåre!

Ja... vad ska man säga nu när den värsta ångesten har lagt sig... Som sagt så var jag på fest förra helgen... Vi var uppe hos pappa i Sundsvall hela syskonskaran. Pappa har en ny kvinna som heter Mona. Mona har två söner som heter Oliver och Adam. Vi börjar med det...

Eller vi börjar med fredagen. Vi hämtade upp farmor i Sumpan vid 11 och det gick ju fina fisken att få in henne och hennes sambo Henry i bilen. Jag hade helgen till ära bytlånat Bilen mot Johans volvo... så vi fick åka bra och bekvämt. Småsyskonen och lillebrors flickvän var lite sena för lillsystern hittade bara vägen från tunnelbanan... hihi och där kunde man inte köra bil ju!

Till sist kom vi iväg... Vi siktade på lunch vid Gävle bro och det gick ju vägen. Trevlig lunch med tillhörande glass... det var toppen!

Framme i Sundsvall skulle pappa möta oss... Lotta ropar "Där är han!" Jag vinkar febrilt mot bilen hon pekar på... I den sitter en man med fru som vi inte alls känner... och han ser lagom förtjust ut... hihi! Lillebror, flickvännen och lillasyster tar täten mot hotellet. Vi landar där och pappa går med oss in... vi flamsar som barn i lobbyn (som egentligen var en gammal reception...) och pappa påpekar att vi är fnittriga...

Jojo! Vi skulle ju bo på en gammal mental-anstalt! Hehehehe! Passande!

Så fick vi våra rum. Jag, Malin och Lotta i ett rum och Martin med flickvän i ett rum. Sen bar det av mot pappa... middag och umgås!

På lördagen skulle jag samla rekvisita till mitt tal. Jag hade tänkt att det skulle bli som en förhöjjare till talet... med lite pryttel... Så vi gjorde stan helt enkelt. Jag fick ihop det jag ville ha: Ett paket isterband, en väst, en folkabuss, en ram och lite 60-tals musik. Vi köpte tyg med blommor på och sen bar det av hem till hotellet igen...

Väl där började fnittret... 3 systrar på ett hotellrum med lite tyg och en sax... Vi tillverkade en flower-power-väst! Den blev väldigt fin tyckte vi och var nöjda! Lotta och Malin hade ju ingen aning om vad jag skulle säga i mitt tal, men dom hjälpte till ändå. TACK sisters!

Och så kom jag på att lillasyster inte träffat Adam... hihi... Adam är Monas älsta son. 22 år... och riktigt ögongodis! Han är väldigt trevlig att prata med och han är trevlig att se på. Så är det. Så jag berättade om "ögongodis" och vi skrattade och hade roligt.

På plats sen där festen skulle vara så duakde vi och hjälpte pappa och Mona med lite smått innan gästerna kom. Vi drack fördrink... och jag fick Lottas för den var för stark för henne... Så tyckte jag lite så där att DET där var ju smaskens! Så jag gick och tog en gin med grape tonic till... Malin ville oxå ha! Så det blev det till henne och mig! Notera att jag alltså tar min tredje här...

Så åt vi... drack vin till maten. Gott vin... hehehe... Dags att tala! Jag talade... och det gick bra! Rekvisitan var precis den förhöjare som jag ville att det skulle vara. Så det kändes väldigt bra! Fick många goa kommentarer för talet och pappa var nog lite stolt iallafall...

Det är NU det går utför... Jag och lillasystern dricker drinkar... och vissa av dem tycker hon inge vidare om... så jag häller över dem i MITT glas och sveper för att hämta nya... Vi skrattar och tittar på ögongodis... och dricker... Så när det är dags för tårtan är det bra ostadigt iallafall i mina skor... Men guuuud... håller på att vingla in i bordet där tårtan står... Lyckas rädda situationen iallafall och får mig en tårtbit. Sockret sätter fart på galoscherna och HADDIRAJJAN vad kuligt vi hade!

Lillasystern och jag blev tillsagda av storasystern att dricka vatten... men ICKE! *harklar mig* Och det är nu... nu som det börjar bli jobbigt... För jag talar om för Olivers kompis Olle... att jag är lite för gammal för honom... varpå han svarar: JA VERKLIGEN! Och jag hojjar runt och är en riktigt pajas... väldigt glad sådan... Men jag talar om för Adams (ögongodis) flickvän (eller var det dejt?) att hon minsann ska passa sig... för att gifta in sig i en sån tokig familj! Vi är ju inte kloka i kolan nån av oss (men jag antar att om man ser det lite objektivt så är det MIG jag talar om...).

Jag har dansat (hellre än bra) med alla... Jag ropar HEPPÅRE! till alla jag möter och jag fylleringer till Johan (vars bil jag ska köra hem dagen efter) och frågar om han sover... "Inte nu längre!" skrattar jag sen. Och mina ord upprepas... om och om och om igen... och igen... Ögongodiset tar med sin flickvän och åker vidare... jag blir väldigt förnärmad över att han går utan att säga hej då! (Vem kan klandra honom??)

Jag talar om för alla... jag menar ALLA.... att nu är dte dags att åka taxi hem... för jag är så full så full... Lika glad som jag har varit hela kvällen ... och full.

Inne i taxin sitter jag och pratar med chaffören... "Vad heter du?" frågar jag... "Kjell" svarar han. KJELLE vrålar jag och skrattar... Sen frågar jag igen... "Vad heter du?"... "Kjell".... KJELLE! skrattar jag... Mina syskon som åker med i taxin skäms nu över mig. Men jag bara skrattar och ropar "Kjelle!"...

Hemma på mental-hotellet så får dom in mig i hissen och jag åker snällt med upp... i korridoren till rummet så finns det ledstänger på ena sidan... Kattis ska INTE gå där... På andra sidan blir bra... så man kan smälla handflatan på varje dör man passerar... Herrgud...

Malin hjälpte mig att kissa... eller iallafall övervakade att det gick rätt till... och Lotta såg till att jag kom i säng... Jag satt ett tag på kanten på sängen och Lotta tog papperskorgen och stoppade under armen på mig... Sen vek hon mig bakåt och jag somnade som en säl...

Vaknade på natten och var kissnödig... Höll på att somna på muggen men kom i säng sen iallafall...

Dagen efter var ångest... Så mycket tok jag sagt och gjort... på pappas 60-års fest! Herregud... Jag ville bara åka hem...

MEN vi skulle på lunch hos pappa och Mona innan vi åkte... jojo! Vem kommer upp på verandan om inte ÖGONGODIS! Tur att solglasögonen var på! ALLA frågade mig... "Kattis, hur mår du idag??" och frågan efterföljdes av ett brett leende!

När vi skulle åka så sa pappa: "Kattis, du var som en frisk fläkt igår!" Jag har fortfarande inte riktigt förlikat mig med att det är POSITIVT menat som alla säger. Hehehehe!

Att jag utelämnat vissa tokerier här i bloggen tar jag som min rättighet... men ni ska veta en sak: En vatten mellan varje glas med alkohol... det är ingen dum regel!

Jag hade tydligen ett par meningar som jag upprepade som ett mantra:

• Heppåre!
• Ögongodis åkte hem!
• Hur gick det här till?
• Och fort gick det!
• Jag talade om för pappa hur full jag är!

Jaaaa.... jag vet inte vad man ska säga.... men det är fasen inte HELT lätt att vara Kattis ibland!