Facebook...

Jag har tänkt mycket på det här med Facebook... När jag gick med på sidan, vi kallar den FB, så var jag fast nån vecka... Ville bara hitta gamla kompisar och lägga till dem. Lite maniskt... Sen var det mindre kul en period... för jag insåg att jag har inte mer gemensamt med dem idag än vad jag hade då... KANSKE finns det en anledning till att jag inte har kontakt med dem idag???

Sen kom dagen då jag fick frågan: "Hur många kompisar har du på FB?"... jag stirrade nog lite och svarade att jag hade väl en 60-70 st... "Jag har 350!!" kom det då. Ok? Och vad ville personen i fråga ha sagt med det???? FLEST KOMPISAR PÅ FB NÄR MAN DÖR VINNER! Eller vad? Jag fattade inte riktigt det fantasktiska i att ha så många kompisar där... Jag tyckte att JAG som då hade väldigt få i jämförelse... hade "blivit kompis" med vissa utan någon egentlig anledning... lite så där "Åhhhh där är hon... vad heter hon nu igen...!"

Men jag antar att man är en bättre människa om man har massor av kompisar på FB... det måste ju vara så! Eller?? Jag är nog i så fall halvbra...

Sen uptäckte jag lite lystet... det går ju att "spionera" lite på folk på FB, för ni kan inte ANA hur privata saker folk skriver. Och detta på ett HELT offentligt forum! Det finns funktioner som avslöjar allt man skriver på ett rätt otäckt sätt! Och för att inte taala om bilderna! Folk lägger upp bilder på sina barn... familjer och släktingar... festbilder då kompisar är fulla som svin och egna bilder som kan vara både vågade och mindre fördelaktiga på andra sätt.

Hur vågar man!? Jag tänker ibland att jag måste verkligen tänka mig för vad jag skriver här på min blogg... och visst, jag lämnar ut mig rätt så rejält ibalnd. Men aldrig att jag skulle lägga ut bilder på nån annan eller skriva om nån annan utan att ha frågat först.

Men på FB... där är allt så fruktansavärt privat! Och ändå inte ALLS privat. Folk tänker inte på det... men bilderna kan ju kopieras hur som helst och användas av vem som helst! Usch...

Sen är dte ju så... det är rätt skrämmande att det ultimata straffet idag... i internetvärlden... är att bli blockad eller borttagen från någons vänlista på FB... är inte det rätt intressant!

Jag har varit med om att en person tagit bort mig som vän på FB... och ni ska veta hur jag skrattade när jag kom på det! För det ser man inte förrän man letar efter just den personen... man får ingen notering om att personen plockat bort en som vän. Men när jag kom på det... så skrattade jag länge. Kändes lite som "Nu är jag sur på dig... jag tar bort dig från FB".

Jag skickade vän-förfrågan till personen för att jag tyckte att jag ville det. Kände att det fanns nåt gemensamt med denna person. Personen bekräftade mig som "vän". Sen togs jag bort. Helt ok! Det är fritt att tycka som man vill, det är ju Sverige vi bor i. Men jag är oxå fri att tycka att det är rätt så patetiskt... hela grejjen!

Jag är inte mindre den person jag är och har inte färre tankar om saker och ting för att jag inte är en bild på någons vänlista på Facebook...

I am Kattis... no matter if I am your friend on Facebook... or not.