Min hund är både lite lat och lite fisförnäm numera. Idag skulle jag iväg mitt på dagen en sväng så jag hade tänkt att vi skulle ta en lite längre morgonprommis på morgonen och så en kissis innan jag skulle gå. Men så satte jag mig vid datorn och "skulle bara". Glömde bort henne lite, men hon var så nöjd sååå... hon krovade ihop sig och la huvudet i mitt knä. Sov och snarkade gott :)
När jag frågade om vi skulle gå ut så lyfte hon inte ens huvudet. Men så fick jag med henne iallafall på en liten runda. När det var dags för mig att gå så låg hon bara och blängde på mig från soffan och lyfte inte en tass för att gå på kissis. Så det blev nåra gottisar kastade på golvet stället och så gick jag.
När jag kom hem kom hon gäspande till dörren och hälsade. Tänkte att vi skulle ta en prommis då istället. Hon följde motvilligt med ut.. väl ute så knallade jag på och insåg efter ett tag att hon gick och sölade. Nej hon skulle inte gå på promenad. Hon bara blängde och tyckte vi kunde gå hemåt. Vi gick en sväng och hon kissade inte. Hon bara kryssade mellan vattenpölarna och såg ut som om världen höll på att gå under. Så svängde jag runt ett hörn och hon insåg att vi var på väg hem igen... DÅ jäklar for hon iväg. Kissade i en driva och ökade farten. Så kollade hon bakåt mot mig, verkligen blängde, gick upp i en ny driva och kissade lite till... sen full fart hemåt igen.
Väl inne när hon var torkad och kopplet var av så kravlade hon upp i soffan och la sig suckande ner. Vilken liten fis! Hon vill INTE gå prommis när det är för kallt, INTE när det regnar och tydligen inte heller nu när det börjar smälta lite ute. Då ska det bara mysas i soffan och äta snask.
Kan man inte tänka sig när man minns bakåt hur den lilla prinsessan var med på varje litet upptåg matte hittade på. Då var det full rulle mest hela tiden. Hon fyller 10 i år så visst förändras deras prioriteringar. Nu sitter hon fem centimeter från mig med sin nos mot min näsa och flinar. Hon fnyser och flinar, fnyser och flinar. Om en halvtimme är det dags för middag... men jag tror hon försöker se till att jag inte glömmer henne :)
torsdag 28 februari 2013
söndag 24 februari 2013
Trostjuvar!
Igår hade vi tvättstuga och jag hade ögonen med mig när jag lassade in tvätten i maskinerna. Jag hade sen förra tvätten upptäckt att ett par av mina fina trosor var borta. Trodde dom låg i tvättkorgen så jag hade lite koll. Men dom fanns inte där. Så började jag fundera på när jag hade dem sist... och det var när vi firade min födelsedag. Efter det har jag tvättat två gånger.
Slutsatsen blev att jag troligtvis glömt dem i maskinen och den som haft tvättstugan efter mig hade slängt dem. Aja... trist, men så är det ju ibland.
Men så började jag fundera... vad gjorde jag av dem då på kvällen när vi kom hem? La jag dem i tvätten? Jag minns att strumpbyxorna och kjolen åkte i tvätten. Men trosorna? Kanske under soffan? Nej, inte där. Börjar kika runt bland soffkuddarna... inget... Så jag kikade bakom huvudkuddarna i soffan... Där va dom!
Hahaha! Oooops! Hur hamnade do där tro??? Inga detaljer avslöjas men tydligen fick dom sig en flygtur upp på soffan och åkte ner bakom där. Så kan det gå!
Slutsatsen blev att jag troligtvis glömt dem i maskinen och den som haft tvättstugan efter mig hade slängt dem. Aja... trist, men så är det ju ibland.
Men så började jag fundera... vad gjorde jag av dem då på kvällen när vi kom hem? La jag dem i tvätten? Jag minns att strumpbyxorna och kjolen åkte i tvätten. Men trosorna? Kanske under soffan? Nej, inte där. Börjar kika runt bland soffkuddarna... inget... Så jag kikade bakom huvudkuddarna i soffan... Där va dom!
Hahaha! Oooops! Hur hamnade do där tro??? Inga detaljer avslöjas men tydligen fick dom sig en flygtur upp på soffan och åkte ner bakom där. Så kan det gå!
måndag 11 februari 2013
Ja det sket sig ju
Ett inlägg om dagen i en månad... det gick ju SÅ DÄR kan jag säga. Men skit i det.
Jag har haft lite rörigt sista dagarna med mycket att göra och styra upp. Just idag är det en del saker som jag måste få gjort. Så det står på! Men det är bra att ha nåt att göra.
På söndag är det årsmöte i Pinschersektionen, det ska bli lite spännande. Får se hur det går med det. Jag har fått frågan om att bli ordförande vilket jag sagt ja till. Det är valberedningens förslag så det vet man ju aldrig hur det blir väl på plats. Men det är ändå roligt att det tycks finnas en viss tro på att jag är rätt person för jobbet. Självklart är det ju medlemmarna sen som väljer på årsmötet, så det ska bli intressant på söndag.
Om jag inte får det förtroendet så har jag ett år kvar på min period som ledamot iallafall, så ett år till tänkte jag vara med och jobba för sektionen.
De andra som är föreslagna till styrelse är personer jag tror på och känner att det är en bra mix. Vi får se hur det går, ska bli kul. Men en sak oroar mig lite och det är att i dagens mediala samhälle är det ju lite så att man blir väldigt utsatt om man jobbar i en klubb eller förening. Det är väldigt enkelt att kasta skit och gå till personangrepp numera, iallafall på ett annat sätt än innan FB och forum. Det verkar som om det är legitimt att vara utstuderat elak och sen skriva "ta inte illa upp men...". Det kan oroa mig för egen del och jag kan oroa mig för de andra som engagerar sig i sitt intresse på klubbnivå.
Det pratas ofta om att man inte ska ta illa upp, för det är inte personligt. Men det ÄR personligt. Varje gång man ska framföra något eller presentera något så får man en klump i magen när man VET att det kommer skopor med skit. Det är bara frågan om skopan är stor eller liten. Och om skopan fylls på gång på gång... Det är väldigt enkelt att säga att klarar man inte av pressen ska man inte sitta i en styrelse. Kanske är det så? Men är det verkligen meningen att klimatet ska vara så hårt att ingen vill engagera sig? Är det meningen att de som vågar måste vara beredda på att kölhalas och behöva stå ut med att framställas som fullständigt inkompetenta? Jag vet inte om jag tycker det.
Jag jobbar gärna för mitt intresse, tycker det är givande och roligt. Men jag kommer göra fel och jag kommer säga saker som blir fel. Självklart rättar jag till det som gått snett om jag kan. Jag ber om ursäkt om det är så att det är det rätta. Jag är människa och jag kommer att fela, men jag lär mig oxå något för varje gång och förhoppningsvis blir det rätt nästa gång.
Föreningsliv idag är ingen lätt sak, det ställs iland orimliga krav på de som är förtroendevalda och jobbar på sin fritid. För egen del känner jag mig glad och positiv inför framtiden i vår klubb. Jag tror på att 2013 kommer bli ett bra år. Det finns energi och engagemang att sätta till under året och jag hoppas att det kommer betyda mycket för medlemmarna :)
Jag har haft lite rörigt sista dagarna med mycket att göra och styra upp. Just idag är det en del saker som jag måste få gjort. Så det står på! Men det är bra att ha nåt att göra.
På söndag är det årsmöte i Pinschersektionen, det ska bli lite spännande. Får se hur det går med det. Jag har fått frågan om att bli ordförande vilket jag sagt ja till. Det är valberedningens förslag så det vet man ju aldrig hur det blir väl på plats. Men det är ändå roligt att det tycks finnas en viss tro på att jag är rätt person för jobbet. Självklart är det ju medlemmarna sen som väljer på årsmötet, så det ska bli intressant på söndag.
Om jag inte får det förtroendet så har jag ett år kvar på min period som ledamot iallafall, så ett år till tänkte jag vara med och jobba för sektionen.
De andra som är föreslagna till styrelse är personer jag tror på och känner att det är en bra mix. Vi får se hur det går, ska bli kul. Men en sak oroar mig lite och det är att i dagens mediala samhälle är det ju lite så att man blir väldigt utsatt om man jobbar i en klubb eller förening. Det är väldigt enkelt att kasta skit och gå till personangrepp numera, iallafall på ett annat sätt än innan FB och forum. Det verkar som om det är legitimt att vara utstuderat elak och sen skriva "ta inte illa upp men...". Det kan oroa mig för egen del och jag kan oroa mig för de andra som engagerar sig i sitt intresse på klubbnivå.
Det pratas ofta om att man inte ska ta illa upp, för det är inte personligt. Men det ÄR personligt. Varje gång man ska framföra något eller presentera något så får man en klump i magen när man VET att det kommer skopor med skit. Det är bara frågan om skopan är stor eller liten. Och om skopan fylls på gång på gång... Det är väldigt enkelt att säga att klarar man inte av pressen ska man inte sitta i en styrelse. Kanske är det så? Men är det verkligen meningen att klimatet ska vara så hårt att ingen vill engagera sig? Är det meningen att de som vågar måste vara beredda på att kölhalas och behöva stå ut med att framställas som fullständigt inkompetenta? Jag vet inte om jag tycker det.
Jag jobbar gärna för mitt intresse, tycker det är givande och roligt. Men jag kommer göra fel och jag kommer säga saker som blir fel. Självklart rättar jag till det som gått snett om jag kan. Jag ber om ursäkt om det är så att det är det rätta. Jag är människa och jag kommer att fela, men jag lär mig oxå något för varje gång och förhoppningsvis blir det rätt nästa gång.
Föreningsliv idag är ingen lätt sak, det ställs iland orimliga krav på de som är förtroendevalda och jobbar på sin fritid. För egen del känner jag mig glad och positiv inför framtiden i vår klubb. Jag tror på att 2013 kommer bli ett bra år. Det finns energi och engagemang att sätta till under året och jag hoppas att det kommer betyda mycket för medlemmarna :)
måndag 4 februari 2013
Småland
Fem saker att gilla med Småland:
Jag söker jobb, kikar efter bostad och fördriver dagarna med nyttiga saker. Erik jobbar. Så än så länge kliver vi inte på varann. Inte så mycket iallafall ;) Det är mysigt att somna och vakna intill honom, blir alltid lite glad när jag tänker att jag får göra det.
Och igår var det söndag! En söndag som jag slapp vara själv, det gillas. Söndagar är lite skitdagar i vanliga fall, men nu var det en bra söndag. Film, lite mys och sen somna med sällskap. Jag menar, jo men jag tackar jag :)
- Vädret är milt.
- Dom har god yoghurt.
- Jag har gått i gympadojjor i januari.
- Dialekten är lite efterbliven, men man förstår vad dom säger iallafall.
- Mamma bor bara två timmar bort :)
Jag söker jobb, kikar efter bostad och fördriver dagarna med nyttiga saker. Erik jobbar. Så än så länge kliver vi inte på varann. Inte så mycket iallafall ;) Det är mysigt att somna och vakna intill honom, blir alltid lite glad när jag tänker att jag får göra det.
Och igår var det söndag! En söndag som jag slapp vara själv, det gillas. Söndagar är lite skitdagar i vanliga fall, men nu var det en bra söndag. Film, lite mys och sen somna med sällskap. Jag menar, jo men jag tackar jag :)
söndag 3 februari 2013
Blessin kissar blod
På morgonpromenaden idag höll jag på att tuppa av när Blessin kissade mörkt blod. Kunde inte riktigt tro på vad jag såg! Så jag gick med henne fram och tillbaka på en fläck där det fanns lite snö... och mycket riktigt, hon satte sig till slut och det var RÖTT! Magen knöt sig ordentligt och jag var på väg att plocka upp henne och bära henne hem.
Jag gjorde inte det, för hon var så där struttig och pigg som hon alltid är. När jag kom hem så berättade jag för Erik och vi bestämde att vi skulle ha lite is i magen och vänta till nästa promenad och se hur det utvecklade sig.
Så på lunchpromenaden så hade jag Jenny i telefon och vi pratade om Blessins blodblandade kiss. Inget roligt alls! Men så satte hon sig och det var färgat som vanligt, skönt! Funderade på om nåt jag ger henne av hennes godis skulle kunna vara dåligt eller så. Precis i den sekunden så inser jag: Hon åt nåra bitar rödbeta igår!! Hon fick lite rester av vår middag och det var ett par klyftor rödbetor som hon slukade med bland resterna.
JISSES så hon skräms!
Så hon kissade inte blod, det var bara lite naturligt färgat av rödbeta :)
Jag gjorde inte det, för hon var så där struttig och pigg som hon alltid är. När jag kom hem så berättade jag för Erik och vi bestämde att vi skulle ha lite is i magen och vänta till nästa promenad och se hur det utvecklade sig.
Så på lunchpromenaden så hade jag Jenny i telefon och vi pratade om Blessins blodblandade kiss. Inget roligt alls! Men så satte hon sig och det var färgat som vanligt, skönt! Funderade på om nåt jag ger henne av hennes godis skulle kunna vara dåligt eller så. Precis i den sekunden så inser jag: Hon åt nåra bitar rödbeta igår!! Hon fick lite rester av vår middag och det var ett par klyftor rödbetor som hon slukade med bland resterna.
JISSES så hon skräms!
Så hon kissade inte blod, det var bara lite naturligt färgat av rödbeta :)
lördag 2 februari 2013
Framme!
Nu är jag på plats i Jönköping. Eller jag landade i måndags egentligen. Men jag har lixom inte riktigt kommit igång med vardagen än. Sen har jag insett att det är dåligt med bloggandet just nu. Väldigt dåligt. Funderar på att utmana mig själv att under februari blogga en gång om dagen. Tror ni jag fixar det? Tveksamt... men kanske. Jag börjar idag iallafall.
Fast nu kom jag på att det var ju den första igår! Så då måste jag blogga två gången idag alltså? Ja ni ser... det gick ju så där redan från början. Aja, vi får ta det som det kommer alltså.
I söndags kom Erik och hämtade mig i Borlänge. Jag hade gått hela dagen och bara plockat ihop "det sista". Hur kommer det sig att "det sista" alltid är MYCKET mer än vad man tror? Galet! Men det gick bra att tömma lägenheten iallafall. Bästaste Jenny hjälpte till oxå. Och Eriks mamma som kom förbi en sväng. Det fick plats med allt i lastbilen iallafall, det var tur. När det var dags att säga hej då till Jenny blev det väldigt jobbit! Det kändes ordentligt att lämna henne faktiskt. Vi har blivit så tajta under de senaste åren så det kändes faktiskt väldigt trist att åka från henne. Klart det är en spännande grej oxå att flytta till den man älskar, så klart... Men det blev inte alls trevligt att behöva ta avsked från Jenny. Vi måste fortsätta prata och umgås i telefon, och träffas så ofta vi kan!
Iallafall... sen åkte vi till Ludvika till Eriks pappa. Där tände vi en brasa och mös en stund innan läggdags. Det var fantastiskt skönt att träffa Erik igen efter tre veckors frånvaro från varann. Det var på samma gång lite pirrigt, för denna gång var det ju mer definitivt. Och hela känslan med att jag inte har nytt jobb eller bostad är ju helt klart lite så där inte rolig.
Måndag morgon styrde vi kosan söderöver mot Jönköping. Vi kom fram på eftermiddagen och tömde det som skulle till Erik först, sen fixade vi med förrådet jag hyrt. Det är ett sånt där förrådshotell, väldigt rent och snyggt var det. Tog nån timme att tömma lastbilen och förrådet var PRECIS så det räckte. Men nu står det i tryggt förvar iallafall, mina saker.
Väl hemma på kvällen var vi ganska möra, det blev inte så mycket gjort mer än att vi åt lite och kollade film. På tisdagen var det dags att ta tag i röran i Erik lägenhet... mina saker skulle på nåt sätt få plats i hans skåp och garderober. Men det gick! Förvånansvärt bra oxå. Behövde fixa nåra hyllor till hans garderob, men i övrigt gick det bra. En del saker ska ner i hans förråd, men annars så blev det ganska bra ordning tycker jag.
Igår var det dags att fira min födelsedag! Erik hade bokat bord på en fin restaurang och vi åt SUPER-god mat! Det blev ett gott rödvin till dessutom. Hör på denna menyn:
Fast nu kom jag på att det var ju den första igår! Så då måste jag blogga två gången idag alltså? Ja ni ser... det gick ju så där redan från början. Aja, vi får ta det som det kommer alltså.
I söndags kom Erik och hämtade mig i Borlänge. Jag hade gått hela dagen och bara plockat ihop "det sista". Hur kommer det sig att "det sista" alltid är MYCKET mer än vad man tror? Galet! Men det gick bra att tömma lägenheten iallafall. Bästaste Jenny hjälpte till oxå. Och Eriks mamma som kom förbi en sväng. Det fick plats med allt i lastbilen iallafall, det var tur. När det var dags att säga hej då till Jenny blev det väldigt jobbit! Det kändes ordentligt att lämna henne faktiskt. Vi har blivit så tajta under de senaste åren så det kändes faktiskt väldigt trist att åka från henne. Klart det är en spännande grej oxå att flytta till den man älskar, så klart... Men det blev inte alls trevligt att behöva ta avsked från Jenny. Vi måste fortsätta prata och umgås i telefon, och träffas så ofta vi kan!
Iallafall... sen åkte vi till Ludvika till Eriks pappa. Där tände vi en brasa och mös en stund innan läggdags. Det var fantastiskt skönt att träffa Erik igen efter tre veckors frånvaro från varann. Det var på samma gång lite pirrigt, för denna gång var det ju mer definitivt. Och hela känslan med att jag inte har nytt jobb eller bostad är ju helt klart lite så där inte rolig.
Måndag morgon styrde vi kosan söderöver mot Jönköping. Vi kom fram på eftermiddagen och tömde det som skulle till Erik först, sen fixade vi med förrådet jag hyrt. Det är ett sånt där förrådshotell, väldigt rent och snyggt var det. Tog nån timme att tömma lastbilen och förrådet var PRECIS så det räckte. Men nu står det i tryggt förvar iallafall, mina saker.
Väl hemma på kvällen var vi ganska möra, det blev inte så mycket gjort mer än att vi åt lite och kollade film. På tisdagen var det dags att ta tag i röran i Erik lägenhet... mina saker skulle på nåt sätt få plats i hans skåp och garderober. Men det gick! Förvånansvärt bra oxå. Behövde fixa nåra hyllor till hans garderob, men i övrigt gick det bra. En del saker ska ner i hans förråd, men annars så blev det ganska bra ordning tycker jag.
Igår var det dags att fira min födelsedag! Erik hade bokat bord på en fin restaurang och vi åt SUPER-god mat! Det blev ett gott rödvin till dessutom. Hör på denna menyn:
Chevré
Paneras och halstras för att sedan läggas upp på ruccolabädd med valnötter och honungsrippel.
Lammytterfilé
Serveras med en smakrik lakritssås, hallonchutney och en chevrédoftande potatisterrin.
Vitchokladmousse
Vår storsäljare vackert upplagd på hallonspegel.
Det var vad jag åt och det var HELT fantastiskt gott, och rödvinet till passade verkligen perfekt. Erik åt lite annat till för och varmrätt, men efterrätten var samma. Han var lite avis på min kammytterfilé faktiskt... och det var verkligen en köttbit att njuta av. SÅ gott! Och finaste Erik hade dessutom fixat så att när vår efterrätt kom in så stod ett glas på min tallrik med en liten present i! I en liten påse fick jag en bricka med en logga på... Kunde inte riktigt lista ut var det var, men så fick jag veta att det var en larmbricka till Nordic Club! Jag fick tre månaders träning på hans gym, mycket bra! Så nu har jag INGEN som helst anledning att låta bli att träna. En utsökt middag, underbart sällskap och en bra present. Kan det bli bättre?
Jooo... det blev det. När vi kom hem såååå... *piiiiip* :D Hahahaha! Vi hade köpt semla att äta lite som tårta. Men den orkade vi inte, men jag fick lite popcorn istället! Och cider. Sen var det nattis för Kattis :)
Idag är vi på Eriks jobb, han meckar med nånting i sitt serverrum och jag och Blessin hänger på hans kontor. Blessin kanske kommer att vara här ibland sen när jag jobbar så vi tränar lite på att ligga under bordet och koppla av. Eller Blessin ligger under bordet, inte jag. Jag lyssnar på radio och har fötterna på bordet.
Ikväll är det MELLO! Erik har lovat att jag får ha det på om han får ha sin dator igång och det får han ju. Jag ska fråga Jenny om hon vill ha Skype igång så vi kan chatta om låtarna. Det skulle vara mysigt! *klappar händerna*
Första 6 dagarna får betyget: X X X X X (fem kyssar). Nöjd med starten i Småland.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)